Novell: Omstart

Ett lätt, fint regn av aska och svavel. Singlar ner som snöflingor från det gråa molnet som täcker himlen. Ljust damm lägger sig på min hud, täcker mitt hår, fastnar i mina ögonfransar. Jag skrattar. Sträcker ut handen och fångar in flagor i mina händer. Allt är täckt, inget har undflytt askan. Det är som att världen inte längre är en värld, som att den förvandlats till en skiss med blyertspenna på ett vitt papper. Att det kan vara så vackert med världens undergång. Med Guds plan. Tredje dagen. Askan täcker allt i drivor. Jag rättar till mitt munskydd.
Första dagen flydde folk. Med båtar, bilar, tåg och flygplan. Till en annan plats, en säker plats medan askmolnet täckte världen och glaciärerna smälte av lavan. Tills flygplanen inte förmådde flyga när deras motorer sög åt sig Guds damm av finfördelat vulkaniskt glas och fick planen att falla som stenar ur himlen. Dras till marken av jordens gravitation och splittras till mer damm. Båtarna slutade färdas för att haven började koka, de sjuder och fräser och värmer upp hela atmosfären av Guds hetta. Bilarna krockade i dimman av damm och blockerade vägarna. Folk övergav dem och gick i panik till fots i förhoppningen att hitta en trygg plats bortom Guds plan.
Andra dagen började bryta ut överallt. Över hela jorden. Det var då vi människor insåg att det inte fanns någonstans att fly.
Tredje dagen insåg vi att det som vi står inför är slutet på världen och mänskligheten.

Nu är vi inte rädda längre. Jag var rädd, vi var alla skräckslagna och vilse. Tills Guds ängel kom ner från himlen och talade till oss i en global vision. Talade direkt till varje människa med samma ord och samma röst. Ängeln talade till mig. Han sa att jag skulle dö, men att jag inte hade något att frukta. Att Gud defragmenterade världen. Att Gud scannade för potentiella hot. Att Gud hade funnit virus. Gud behöver ominstallera och byta operativsystem. Starta om.
Ängeln sa att vi alla kommer att återvända och att vi kommer vara starkare, vackrare och effektivare. Det enda som kommer att försvinna är virus. Epidemier, krig, våld och orättvisor. Trojaner och maskar. Saker som inte var en del av Guds plan, saker som inte skulle finnas i mänskligheten. De behövde tas bort, isoleras, raderas. Ängeln sa till mig att jag inte behövde vara rädd. Gud har tagit en backup. Allt kommer att ordna sig. Därför är jag inte rädd längre. Därför står jag här och skrattar mitt i mänsklighetens undergång och fångar askflagor i mina handflator.

IMG_3659

Promenader

Jag älskar att gå ut och ströva, men det är sällan som promenader är bra för nya idéer och inspiration för mig. I varje fall inte just i stunden då jag promenerar, då slappnar hjärnan av och saker jag funderat över kan falla på plats. Men jag fotograferar med mobilen under promenaderna. Bilderna är ofta en makalös källa att hämta idéer från, men bara retroaktivt.

När jag ser tillbaka och ser alla bilderna med distans och inte just när jag såg det jag fotograferade. Bilderna i sig kan betyda något helt annat när jag ser dem på datorn eller i mobilen. Då är de tagna ur sitt trivsamma lugn. Då kan de plötsligt förvandlas till något helt annat. Något främmande och oroväckande. Något som väcker mina tankar ur sin trivsamma slummer.

Novell: Råttorna

Rapportera om du ser råttor.
Fastighetsägaren ansvarar för att hålla fastigheten råttfri. Om fastighetsägaren inte åtgärdar problemet kan du kontakta din styrande miljöenhet. De styrande miljöenheterna hanterar saneringen av råttor i stadens utrymmen, inte i privata boendeformer. Om du ser råttor i Stockholms offentliga miljöer kan du rapportera det till din styrande miljöenhet.

Råttan sprider sjukdomar
I Sverige huserar råttan. Den trivs överallt kring bebyggelse, och hittas främst i fuktiga miljöer som källare, tunnlar och avlopp. Där väljer de större utrymmen där de lägger upp matförråd eller har bon. Råttan är allätare och en allvarlig smittspridare.

Råttorna är ett storstadsproblem
Sökandet efter råttor är ett svårt arbete. När de styrande får en anmälan om att djuren har siktats börjar processen med att lista ut var de har sitt bo, hur de tog sig in och vad de lever av.  Det mest effektiva sättet att bli kvitt skadedjuren är att hälla ett puder i deras bon och gångar. Pudret innehåller ett blodförtunnande medel som ger råttorna inre blödningar när de andas in substansen. När en råtta förgiftats avlider den sällan ovan jord. Vanligast är att den kryper in i boet och dör där.

*

Råttor. Ett av världens mest anpassningsbara däggdjur. De lever sida vid sida med oss i våra städer. Råttorna äter våra rester, rensar upp i vårt avfall. Vi ser dem inte. De vet bättre än att göra oss påminda om deras närvaro. De håller sig dolda i mörkret, trycker i avloppssystem och tunnlar och gömmer sig under våra hem. Vi är rädda för dem. Men de är inte aggressiva. De håller sig undan, försöker bara överleva. Stockholm är lika mycket vår stad som råttornas stad.

Jag försöker numera att behandla råttorna så anständigt som jag kan. I mitt labb finns en stor mängd försöksdjur jag forskar på.  Jag iakttar dem, försöker förstå dem och kommunicerar med dem. De tittar alltid på mig med en blick som jag inte kan tyda. Jag tycker att de verkar intelligenta. Som att det finns något mer där. Men det är svårt att säga vad, om den uttrycker rädsla, vaksamhet eller ett kontaktsökande. Eller om de är lika mycket iakttagande och registrerande som jag är mot dem. Jag har forskat om deras släkte länge nu. Ändå är det så mycket jag inte förstår.
[Läs mer…]

Novell: De vita

Jag lägger baksidan av handen mot hans panna. Han är iskall. Som att han precis kommit in från kylan. Jag rycker tillbaka den. Jag tittar på honom noga. Granskar honom. På ett sätt som jag sällan gör, fast vi ser varandra varje dag. Han är svagt röd runt ögonen. Vinterblek, ser lite trött ut. Har tunna, blåa ådror vid tinningarna. Jag tar tag i hans hand, håller mina fingrar mot handleden och letar efter pulsen. Den känns knappt. Som ett djur på väg in i vinterdvalan, den håller på att sakta in. Känner gråten i halsen. Frågar vad han har gjort, frågar rakt ut om han har varit otrogen.

Han ser oförstående på mig, inser inte att han är smittad. [Läs mer…]