Novell: Omstart

Ett lätt, fint regn av aska och svavel. Singlar ner som snöflingor från det gråa molnet som täcker himlen. Ljust damm lägger sig på min hud, täcker mitt hår, fastnar i mina ögonfransar. Jag skrattar. Sträcker ut handen och fångar in flagor i mina händer. Allt är täckt, inget har undflytt askan. Det är som att världen inte längre är en värld, som att den förvandlats till en skiss med blyertspenna på ett vitt papper. Att det kan vara så vackert med världens undergång. Med Guds plan. Tredje dagen. Askan täcker allt i drivor. Jag rättar till mitt munskydd.
Första dagen flydde folk. Med båtar, bilar, tåg och flygplan. Till en annan plats, en säker plats medan askmolnet täckte världen och glaciärerna smälte av lavan. Tills flygplanen inte förmådde flyga när deras motorer sög åt sig Guds damm av finfördelat vulkaniskt glas och fick planen att falla som stenar ur himlen. Dras till marken av jordens gravitation och splittras till mer damm. Båtarna slutade färdas för att haven började koka, de sjuder och fräser och värmer upp hela atmosfären av Guds hetta. Bilarna krockade i dimman av damm och blockerade vägarna. Folk övergav dem och gick i panik till fots i förhoppningen att hitta en trygg plats bortom Guds plan.
Andra dagen började bryta ut överallt. Över hela jorden. Det var då vi människor insåg att det inte fanns någonstans att fly.
Tredje dagen insåg vi att det som vi står inför är slutet på världen och mänskligheten.

Nu är vi inte rädda längre. Jag var rädd, vi var alla skräckslagna och vilse. Tills Guds ängel kom ner från himlen och talade till oss i en global vision. Talade direkt till varje människa med samma ord och samma röst. Ängeln talade till mig. Han sa att jag skulle dö, men att jag inte hade något att frukta. Att Gud defragmenterade världen. Att Gud scannade för potentiella hot. Att Gud hade funnit virus. Gud behöver ominstallera och byta operativsystem. Starta om.
Ängeln sa att vi alla kommer att återvända och att vi kommer vara starkare, vackrare och effektivare. Det enda som kommer att försvinna är virus. Epidemier, krig, våld och orättvisor. Trojaner och maskar. Saker som inte var en del av Guds plan, saker som inte skulle finnas i mänskligheten. De behövde tas bort, isoleras, raderas. Ängeln sa till mig att jag inte behövde vara rädd. Gud har tagit en backup. Allt kommer att ordna sig. Därför är jag inte rädd längre. Därför står jag här och skrattar mitt i mänsklighetens undergång och fångar askflagor i mina handflator.

IMG_3659

Comments

  1. Klaus Dietz säger:

    Bra skrivet, intelligent!
    Bakom skräcken fanns en stor trygghet – en datorvärldens kristna budskap om dödens relativitet.

Speak Your Mind

*