Arkiv för februari 2014

Maskinblod 2: Som en film

”Jag slöt ögonen igen och försökte få minnesbilderna klarare. Sakta klarnade de som film som framkallades. Mannen fanns med. Vad var hans namn? Stefan, så hette han. Och jag, jag hette Marie. Men jag fick ingen känsla av människorna bakom namnen. Jag skakade lätt på huvudet för att försöka få en bättre bild.
”Du är vaken”, sa mannen som hette Stefan.
Han lät lättad.
”Jag var så orolig”, sa han. ”De hade kanske fel.”
”Vilka?” undrade jag och öppnade ögonen.
Han stod lutad över mig, men på avstånd som om han inte vågade röra mig. Vagt kände jag att det var ovanligt. Det bruna håret föll ner i ögonen och han föste bort det med en otålig gest.
”Läkarna”, sa han. ”Bäst jag ringer så att de får kolla upp dig.”
Han sträckte sig mot en röd knapp på bordet bredvid sängen. Jag reste mig hastigt. Huvudet snurrade, men inte så farligt.
”Vänta”, sa jag. ”Vad har hänt? Varför är jag här?”
”Det var en olycka”, sa han och undvek min blick. ”Läkarna får förklara.”

Smakprov ur novellen ”Som en film” av  Eva Holmquist,
ingår i antologin Maskinblod 2 som släpps i mars, 2014:
http://www.affront.se/som-en-film-av-eva-holmquist-novell-i-maskinblod-2/

IMG_1798

 

 

Maskinblod 2: ”24-25”

”Henry Chempton lyfte förvånad huvudet. På elfenbensskärmen framför honom uppträdde siffrorna:
”24-25”
Därpå syntes ett radiomeddelande från ”Informatorn”:
”Den 1:a dagen klockan 15 parisertid hålles allmänt radiomöte på den del av jordklotet som har dag. På den del som har natt är mötet utsatt att hållas klockan 3. Premier för största arbetsduglighet under förra året. Aspiranter: staterna nr 3, 198, 345, 421 och 607 inom arbetarekategorierna nr 106, 138 och 209. Omval av Centrala Rådsförsamlingen. Räkenskapsredovisning. Diagram över arbetet. Statistik över födda och döda, över sjukdomsfall och olyckshändelser. Diagram över vetenskap, konst och uppfinningar. Till slut avsjunges Arbetets Lovsång.”
Meddelandet försvann från skärmen och i stället syntes ånyo siffrorna 24-25 som tycktes Chempton så gåtfulla och oförklarliga.
Klockan var 6 minuter och 27 sekunder över åtta när Henry tog sin hatt och for ned med hissen. De stora elektriska lyktorna belyste ännu gatorna där det inte fanns mycket folk emedan det var hälgdag. Detta var ju den enda dag på året då man var fri från alla förpliktelser, stod helt och hållet utan uppsikt och kunde göra vad man ville.”

Smakprov ur novellen  ”24-25” av  Vladimir Semitjov,
ingår i antologin Maskinblod 2 som släpps i mars, 2014:
http://www.affront.se/24-25-av-vladimir-semitjov-novell-i-maskinblod-2/

maskinblod-medium banner

Maskinblod 2: Att använda tiden väl

”Det öronbedövande dånet från drönarna som med dödlig precision bombade Gustav II Adolfs hästburna styrkor överröstade obarmhärtigt skriken och hästarnas gnäggande i den fascinerande scenen som utspelade sig i dalgången framför Bennet. Han väntade bara på att Gustav skulle använda sin lilla överraskning och ändå spratt han till när de små flygplanen började explodera ett efter ett, träffade av de effektiva svenska luftvärnsrobotarna. Hur han skulle kunna övertrumfa det här i nästa leverans till kejsaren hade han inte kommit på ännu, men det skulle lösa sig. Han hade en ocean av krigiska tider att ösa ur.
”Trolldom!” Den hesa flämtningen som hördes vid hans sida fick honom att roat titta åt följeslagarens håll.
”Inte då. Det är vapenutveckling, min käre vän! Hur tror ni att er armé skulle klara sig mot vapen av det här slaget om nu era fiender skulle få tag på dem?”
”Det går inte! Hur… Det var stora fåglar med eld! Stora fåglar som inte levde! Jag måste drömma!”
”Inte det heller, är jag rädd.” Han satte på sig en bekymrad min. ”Jag måste påminna er om att mina underrättelser är mycket säkra: vapenhandlare har kontaktat era fiender och vapen som kanske till och med får de här att verka harmlösa är på väg att falla i deras händer. Försvarsvapnen ni såg är en nödvändighet. Ni måste handla snabbt!”

Smakprov ur novellen ”Att använda tiden väl” av  Lars Östling,
ingår i antologin Maskinblod 2 som släpps i mars, 2014:
http://www.affront.se/att-anvanda-tiden-val-av-lars-ostling-novell-i-maskinblod-2/

maskinblod2_omslag_stor

Kvinnor & skräck

Jag var med i paneldebatten ”She saved the world. A lot.” på Monsters of Film där vi diskuterade kvinnor i skräckfilm igår och har inte kunnat sluta tänka på det. Så här är mina något fragmentariska tankar kring kvinnor och skräck. Det brukar ju sägas att skräck, tillsammans med både sci-fi och fantasy, brukar få ett uppsving när världen präglas av ekonomisk instabilitet och politisk turbulens. Med skräck går det ibland att se teman som återspeglar samhället. När samhällets rädslor förändras så förändras ofta skräcken också – vad vi ser som skrämmande.
Att exempelvis kvinnor syns mer och är bättre representerade både som hjälte och monster i alla de genres har ju att göra med att kvinnor tar mer plats och har mer inflytande idag. Så jag satt och funderade över om det faktiskt går att se trender, både för vad vi är rädda för och hur kvinnor framstår i skräckfilmer. Det är lite lösryckta funderingar, så ta det hela med en nypa salt.

Vänner och familj
Skräckfilm skapas ju i ett syfte – filmerna ska skrämma livet ur oss som publik. Vi älskar att placeras till gränsen av panik utan att egentligen behöver oroa oss för att vara i fara. Men det är intressant att se vad vi är mest rädda för. Att så många rysare är mer vardagliga idag och handlar om familj, barn och vänner istället för monster kanske säger att vi är mest rädda för att förlora vår trygghet och rädda för att folk omkring oss ska visa sig vara något annat än vi tror.
Det känns som att kvinnor får mest utrymme just nu inom drama/skräck genren med tema om familjer, barn och vänner. Där du ska känna dig mest trygg är du i störst fara.
(Ex American Horror Story, Stoker, The Conjuring, Carrie (Remake), Paranormal Activity, Dark Touch, We are what we are, American Mary, Would you rather, You´re next, All the boys love Mandy Lane. )

Kvinnliga hjältar såväl som kvinnliga monster/kvinnliga hot
Att både huvudperson och monster är kvinnor. Traditionellt sett var kvinnor offer och män förövare, medan nu verkar det som att kvinnor representerar båda de starkaste sidorna i skräcken – både offer och förövare – i större utsträckning än tidigare. (ex. The Conjuring, Stoker, The Decent, Carrie)
Inte enbart ett skräckfilmstema, men trenden att ta skräck som är specifikt kvinnlig och utforska är väldigt återkommande. Graviditet, födsel, övergrepp, våldtäkt. I 28 dagar senare var det för mig personligen mycket mer skrämmande med människorna än med zombies.

Kvinnor plågas fortfarande mer än män
En sak jag fortfarande ogillar är att det fortfarande går att se att kvinnors plåga visas mycket mer än mäns. Jag skulle säga att män och kvinnor mestadels avverkas i samma utsträckning i skräck, men ofta visas kvinnors dödsfall så enormt mycket mer och utdraget. Så har det varit sedan 70-talets slasher filmer och det hänger tyvärr fortfarande kvar. (ex. Eden Lake och Them)

Det spelar mindre roll vilket kön karaktärerna har
Jag har en känsla av att det spelar mindre roll nu vilket kön karaktärerna har, utan att det snarare handlar om att skapa starka, mångfacetterade karaktärer som inte är varken manliga eller kvinnliga stereotyper. Jag skulle säga att en hel del skräck idag inte handlar om manligt och kvinnligt lika mycket som att alla jobbar tillsammans för att undvika att dö. (ex. The Walking Dead, 28 dagar senare, Paranormal Activity)
Det är mer sällan en ensam kvinna som är utsatt utan istället går vi igenom det tillsammans som par, även om kvinnan vanligtvis överlever längre och kämpar emot hårdare (ex. Eden lake, Them)
Tidigare trend har varit ett stort skräcktema att fokusera på rollen som mamma (ex. Rosemarys baby, The Others) Skräckfilmer med föräldrateman har utvecklas på ett intressant sätt för att det verkar som att det är mindre fokus på rädslan/utsattheten enbart hos mamman – nu inkluderas båda föräldrarna. (ex. The Conjuring, Insidious, Dark skies, Amytiville Horror)

Skräckens påverkan på andra genres
Skräck går aldrig ur tiden, men i filmer idag är action och scifi väldigt starka trender och där syns allt fler kvinnor som är starka och tar plats. Det känns som att de genres just nu börjar komma ikapp med skräckfilmen. Slasherfilmerna på 70- och 80-talet var det som introducerade kvinnor både som offer och som hjälte/överlevare och det var även då som just ”the final girl” – tjejen som tar kontrollen och slår tillbaka mot sina förövare och som är den sista överlevaren etablerades. Även Alien-seriens Ripley är en final girl, den som slår tillbaka. The final girl är intressant för att hon tvingas se och uppleva allt, se sina vänner dödas, jagas och till slut slår tillbaka. Hon är den som ser döden vitögat och lyckas vara stark nog att döda hotet och det är henne man ser som hjälte och hejar på. Däremot var det vanligt att just the final girl är ganska asexuell, med ett namn som både pojkar och flickor kan ha, hon dricker inte, har vanligtvis inte sex och är ganska blyg – en roll som jag hoppas kommer utvecklas och förändras mer i framtiden. Just den trenden med the final girl upplever jag är starkt på väg tillbaka, men lustigt nog kanske inte främst inom skräck utan snarare i andra genres ( ex Hungerspelen, Gravity, ) där vi får kvinnliga huvudkaraktärer som tar kontroll över situationen och kämpar för överlevnad.

critica-lazos-perversos_121857.jpg_28614.670x503

Passa på! ”Den nya människan” på Bokrean 2014

Det går att fynda dystopin ”Den nya människan” på Adlibris Bokrea 2014 för bara 89 kr.
Så om du inte köpt romanen om den mörka framtiden som väntar än kanske det är dags att passa på?
https://www.adlibris.com/se/bok/den-nya-manniskan-9789187049378

Inte helt säker än att romanen är något för dig?
Läs recensionerna här: http://boelbermann.se/recensioner/

Om romanen Den nya människan
Vad händer när barnen som föds inte är vanliga barn?

”Jag har dödat ett barn.
Det är vad de säger till mig här på polisstationen, i förhörsrummet.
Inombords skriker jag.
– Det var inget barn jag dödade. Det var något helt annat. Kan ni inte se det?”

Året är 2014 och inga barn föds längre. Världen är i chock, lamslagen över vad som sker. Efter några år börjar kvinnorna plötsligt bli gravida igen, men de nya barnen är inte som barn brukade vara. De leker inte, de iakttar i stilla tysthet. Mot sin vilja blir Rakel involverad när hon råkar döda ett barn. Hon är en av de första som inser att den nya människan är ett hot mot mänsklighetens hela existens. Fler och fler nya barn föds och de har en snabbare utvecklingstakt än vanliga människor. En brutal incident på Rakels arbetsplats ställer hennes tillvaro på ända. Rakel flyr, bort från ångest och sviken kärlek. Men i jakten på tröst i tillfälliga förbindelser och berusning händer det som verkligen inte får hända …

Boktrailer: Den nya människan

”She saved the world. A lot.”

”She saved the world. A lot.” Monsters of Film och Women in Horror Recognition Month bjuder in till ett engagerande samtal om de starka kvinnliga karaktärer inom skräck som formar omvärlden, populärkulturen och synen på kvinnor i och på film. Hur ser den kvinnliga rollen ut idag i jämförelse med t ex 80-talets slashers? Hur mycket har Women in Horror egentligen att tacka Joss Whedon, skapare av framförallt Buffy The Vampire Slayer? Skiljer sig kvinnor i skräck mycket från andra genrer, som t ex science-fiction, fantasy, thriller och romantik? Har något förändrats på senare år, och i så fall vad, när och varför?
Räkna med mycket fokus på Buffy the Vampire Slayer, You’re Next, “Final Girl“-konceptet och liknande ämnen.

Vad: Samtal om kvinnor i skräck
När: Lördagen den 22:a februari
Tid: kl 18-19
Var: Salong 4, Bio Rio
Facebook event: https://www.facebook.com/events/496388050472596/

Gäster:
Boel Berman (författare av skräckromanen Den nya människan/filmvetare & recensent på bl.a Moviezine & SvD)
Stefan Nylén (distributör och journalist med bl.a. Cinema och Studio S i ryggsäcken),
David Sillén (filmjournalist)
Émelie Rinse (Buffy the Vampire Slayer-expert med extra stora queerglasögon)

Läs mer om Women in Horror filmfestivalen här:
http://www.monstersoffilm.se/nyhet/smygslapp-av-programmet-till-women-in-horror/

”En gripande, svart dystopi”

”Idén och inte minst idévärlden är fantastisk. Det här är en roman som både kritiserar och kommenterar världen vi lever i idag, och målar upp ett tänkbart scenario för vad det kan leda till. Vad händer egentligen när vi äter allt mer genmodifierade produkter, vad får det för konsekvenser? Hur agerar mänskligheten när gemene man inser att de troligtvis är den sista generationen av sitt slag? Vad får det för privata, politiska, samhälleliga konsekvenser?

Politiska kängor slår in dörrar till både höger och vänster i denna samtidsdystopiska profetia, som ligger smygande nära en reellt tänkbar värld. Jag är imponerad och fascinerad från första till sista raden av Boel Bermans nattsvarta och detaljrikt hopsnickrade historia. Och sen det här med kombinationen av barn och skräck – finns det något mer skrämmande?”
Läs hela recensionen här:
http://mettespocketblogg.wordpress.com/2014/02/13/den-nya-manniskan-av-boel-berman-en-gripande-svart-dystopi/

Dennyamänniskan_E-card4-Stockholm

Köp romanen Den nya människan här:
http://boelbermann.se/den-nya-manniskan/kop-boken/

 

Novellutkast: All tid i världen

För mig är det poesi varje gång de breda persiennerna fälls ner och de sista glasen plockas bort från borden. Det är då kvällen börjar, när den slutar. Det är då allvaret kommer fram. Det är då hemligheterna hälls upp och avsmakas. Allt innan dess är förspel. Spel för folket. En ursäkt för att tillåta oss samlas här, på samma plats i offentligheten. Ett alibi för det som ska ske. Det vi gör här är bara för oss och ingen annan. Våra hemligheter.

Vi är inte många. Det finns inte så många av oss kvar. Vi höjer våra glas och säger att vi ska leva för evigt. Visar våra sanna ansikten, vår sanna storlek och vår sanna styrka. Mer i ande än i kropp, men vi vet. Vi är de som alltid funnits och alltid kommer att finnas. Vi säger det till varandra och vi tror på varje ord, trots att vårt antal har reducerats. Vi är essensen av vårt släkte. Kanske leder framtiden till undergången, men det talar vi aldrig om, inte ens i viskningar. Vi pratar inte om framtiden, vi pratar mer om minnet av fornstora dar då ärat vårt namn flög över jorden. En gång i tiden var vi giganter. Nu är vi mindre, vi har anpassat oss för att överleva, men inombords är vi ännu vilda och otämjda. Bara att vi möts här och höjer bägare är ett uppror. Alla tror att vi utplånades i Ragnarök. De tror att det inte finns någon plats för jättar i den nya världen. De tror att de förintat oss, fått oss att upphöra att existera.

De tror fel. Vi lever ännu. Inte många. Inte stora. Men envist biter vi oss fast vid tillvaron och anpassar oss. Vi tar marken, en bit i taget. Vi tar guldet, en bit i taget. Vi tar makten, en bit i taget. Vi är tålmodiga i vårt återerövrande av jorden. Den här krogen, högt belägen, är en skärva av Jotunheim. Vår sista utpost. De förbannade gudarna, vi dödar dem en och en i smyg, i skuggorna med list och försiktighet. Ragnarök är inte avgjort än, det är bara gudarna som intalat sig själva det, intalat sig själva att de vann. Tålamodet och lugnet som berget. Så länge vi tar fler än vad som föds. Så länge vi inte dör av utan frambringar fler. Vi har inget hot emot oss, vi som överlevde. För att de inte vet att vi finns.
Människorna är ingenting, lättlurade varelser. När gudarna väl är borta tar vi över allt och människorna kommer inte ens märka skillnaden. Det är det bara vi som kommer att göra. När vi tar berg och skyskrapor och vindsvåningar. När vi tar plats som makthavare, företagsledare och politiker. När vi tar våra platser som giganter. Och kräver världen som vår. När tiden är inne. Vi har all tid i världen att göra den till vår.

Inspiration från Gotland

Maskinblod 2: Permafrost

”Just som han knackar försiktigt på lampan skiftar vinkeln på övervakningsmonitorn till vyn över perrongen och Femtiofyra hoppar till vid åsynen. Han skjuter sig skrämd iväg några meter från skrivbordet. Han fortsätter stirra mot monitorn, rädslan övergår till nyfikenhet. Han lägger huvudet lite på sned och lutar sig närmare monitorn igen. Hans blick är låst vid skärmen och dess flimrande bild samtidigt som han långsamt rullar stolen närmare igen.
Det är någon vid perrongen. Inte några flyttfåglar eller ens någon räv, det är någon som står upp, en lång smal gestalt.
”Det är… Det måste vara… En människa.”

Smakprov ur novellen ”Permafrost” av Johan Cederholm i kommande antologin Maskinblod 2:
http://www.affront.se/permafrost-av-johan-cederholm-novell-i-maskinblod-2/

IMG_0420

 

Maskinblod 2: Sanning eller konsekvens

”Förbi Sanningens vakter, undan lögndetektorerna, genom tunneln och över den gråa slätt som omger staden. Rymdstationernas blodröda blinkande ljus mot den nattsvarta himlen. Stadens monotona trafikbuller ersatt av lövskogens viskande vinande och rovdjurets ylande jakt på sitt byte. Stopp vid bäcken för att hämta andan. Luften är lika kall och klar som frosten på den skördade åkermarken.
Det nakna vinterlandskapet en börda för dem som vill verka i det dolda.
Längs kullen som utgjorde platsen för det avgörande slaget. Kriget då Sanningen segrade över De Förljugna. Den tidpunkt i historien som kom att förändra människans sinne för evigt, då religion och politik förenades under samma ideologi.
En blick över axeln, justering av knivhölstret, ett par klunkar vatten. Förbi massgravarna och minneslämningarna. Genom det forsande vattenfallet. In i berget, facklan tänd. Ner i gruvschaktet och vidare på den passage som leder ut ur avgrunden och mot kusten. Havets stilla vaggande under månens skarpa sken. Känslan av finkornig sand i skorna. Det är inte långt kvar nu.
Till höger vid hamnens LED-belysta huvudkontor. Längs med vakttornen, de biometriska skannrarna och den himmelshöga vita stenmur som skyddar befolkningen, Sanningens språkrör och den bioteknologi varpå landets trygghet vilar.
Paus vid den cirkulära mynning som leder ner i den frusna jorden. Den vita ögonbindeln på plats. Nedför repstegen.
Framme.”

Smakprov ur novellen ”Sanning eller konsekvens” av Katarina Emgård i Maskinblod 2:
http://www.affront.se/sanning-eller-konsekvens-av-katarina-emgard-novell-i-maskinblod-2/

IMG_3604