Arkiv för augusti 2019

Tiden

Ända sedan klockan hade stannat stod tiden stilla. Det hade dröjt länge innan hon märkte det. Dagarna gick, dygnen och årstiderna passerade. Men inte tiden. Det var först idag hon hade insett det. Hennes morgontrötta sinne försökte fortfarande omfamna vetskapen, famlade och slant i sitt grepp om den hala sanningen. Med vana rörelser hällde hon på vattnet över snabbkaffet i botten av koppen, tog en djup klunk som kändes tom och ihålig. Sen ställde hon ifrån sig koppen, slog upp fönstret och lutade ut huvudet för att kunna se ut över hustaken.

Försökte inse att det var så här en värld utan tid såg ut. Försökte förstå om hon såg någon skillnad mot gårdagen. Som hade varit samma dag. Det fanns ingen skillnad, men ändå tyckte hon att allt såg annorlunda ut. Matt soldis över det svarta plåttaket, en vit himmel, blanka fönster och tomma balkonger.

Hon tog ett djupt andetag och sedan skrek hon rakt ut:

”Är det någon annan där ute som märker att tiden står stilla?”

Hennes röst ekade mellan husfasaderna, men ingen svarade. Hon hade inte väntat sig det heller. Faktum var att hon försökte minnas när hon sist hade sett en annan människa, men hon kunde inte komma ihåg det. Dagar, månader, år?Med långsamma rörelser klättrade hon upp i fönstret, satte sig på fönsterkarmen på fjärde våningen med benen rakt utåt och försökte fokusera. Huvudet kändes trögt och dimmigt, som att det gjorde motstånd. Som att det försökte hindra henne från att tänka en viss specifik tanke. Det var som att hon hade den precis inom räckhåll. Fingerspetsarna, tungspetsen, i ögonvrån, om hon bara vred på huvudet.

Hon blundade, försökte tömma huvudet på tankar och så sa hon bara det första hon kom att tänka på.

”Står tiden stilla för alla eller bara för mig?”

 

Det var då hon hörde ett ljud bakom sig.

 

(Skrivövning, oredigerad)

 

Magefire

I forget how many gods I’ve cursed or praised
How many times the story’s changed
No nation left to call my home again
Can no longer recall my name

But right here in this clearing the fever leaves me
I’m no longer running away
I know these runes; I think I’m getting a grasp of this place
My feet are turning into leathery soles
My body’s dressed in leaves and clay
My veins are filled with river water
My eyes have turned a different shade

The wind here is declining, my mouth feels dryer
I know what is happening my dear
Been running for too long I’ll stop and let them find me here

These rocks and branches obey my command
I finally know where I stand
I will light my fire, let them track me down and have their chance

Gods of war, beasts of brimstone
I’m ready now so give me all you’ve got
Wear me out, burn my bridges
Time is not an issue any more

All these fields are draped in my spell weave
I finally got nature on my side
Send your minions, send your sentries
The gates are open so bring me what is mine

~låttexten Magefire från albumet Chapter One av popbandet The Lilac Swords

Lyssna på Spotify:

Om bandet The Lilac Swords
The Lilac Swords är ett svenskt popband som smider samman sagans värld med melodiös indiepop. Deras debutalbum Chapter One är en musikalisk vandring genom en outforskad vildmark där uråldriga gudar vandrar över ödsliga vidder och märkliga väsen ruvar i skuggorna. Storslagna gester, fantasyosande estetik och melodistark indiepop väntar äventyraren. The Lilac Swords består av Love Enström på sång, Magnus Eriksson på synthar och elektroniskt maskineri, Niklas Rasmussen på trummor och Olle Söderström på gitarr.

 

 

Empire Tide

 

The darkness falls, the shadows are looming
She has not come here to fight
The brotherhood guarding their secrets
Shielding the eye of the night

Watchful men with firefly lanterns
The flickering light is a shroud
Patient blood preparing to pounce now
All that remains of the cloud

There she goes with the force of an empire tide
No one can catch her
When it flows with the power of stars aligned
Two moons in conjunction

Grabbing hold clutching the jewel
She raises her arms to the sky
Rushing blood and mind filled with starlight
Air all around verified
Silent screams bely her intentions
The hour of flight is at hand
The artifact returns to the people
Heading out for distant lands

There she goes with the force of an empire tide
No one can catch her
When it flows with the power of stars aligned
Two moons in conjunction

~låttexten Empire Tide från albumet Chapter One av popbandet The Lilac Swords

Lyssna på Spotify:

Om bandet The Lilac Swords
The Lilac Swords är ett svenskt popband som smider samman sagans värld med melodiös indiepop. Deras debutalbum Chapter One är en musikalisk vandring genom en outforskad vildmark där uråldriga gudar vandrar över ödsliga vidder och märkliga väsen ruvar i skuggorna. Storslagna gester, fantasyosande estetik och melodistark indiepop väntar äventyraren. The Lilac Swords består av Love Enström på sång, Magnus Eriksson på synthar och elektroniskt maskineri, Niklas Rasmussen på trummor och Olle Söderström på gitarr.