Creepypodden: För sent

Att i efterhand inse att det är för sent att göra något åt det, vad det än är. I vardagen innebär att vara för sen oftast att inte hinna med bussen eller avbryta en lektion som redan börjat. Men att vara för sen kan vara något betydligt mörkare. Det lämnar oss utan möjlighet att göra annat än att förhålla oss till det. Försöka förstå det. Försöka leva med det. Om sådana händelser berättar Creepypodden i avsnittet För sent, som innehåller novellen De Vita av Boel Bermann, ur novellsamlingen Stockholms Undergång.

Lyssna på avsnittet För Sent:

”De vita blir bara fler och fel. Viruset tar oss alla, en efter en. Nu när vintern gör alla bleka med mörka skuggor under ögonen går det inte längre att skilja de som är infekterade från oss andra.”

Lyssna på min novell De Vita inläst på ett oerhört vackert och vemodigt vis av fantastiska Sara Bergmark Elfgren 🖤
Novellen hittas i novellsamlingen ”Stockholms undergång” av Fruktan, utgiven av Undrentide Förlag.

Lyssna på De Vita:

Lyssna på Creepypodden i P3 – Sveriges kusligaste podd, där du hör nätets och lyssnarnas bästa skräckhistorier och vandringssägner.

 

Novell: De vita

Jag lägger baksidan av handen mot hans panna. Han är iskall. Som att han precis kommit in från kylan. Jag rycker tillbaka den. Jag tittar på honom noga. Granskar honom. På ett sätt som jag sällan gör, fast vi ser varandra varje dag. Han är svagt röd runt ögonen. Vinterblek, ser lite trött ut. Har tunna, blåa ådror vid tinningarna. Jag tar tag i hans hand, håller mina fingrar mot handleden och letar efter pulsen. Den känns knappt. Som ett djur på väg in i vinterdvalan, den håller på att sakta in. Känner gråten i halsen. Frågar vad han har gjort, frågar rakt ut om han har varit otrogen.

Han ser oförstående på mig, inser inte att han är smittad. [Läs mer…]