Stockholm, Sverige 2014
Jag följer nyhetsflödet slaviskt nu. Ser hur integrationsreglerna snabbt förändras för att försöka få fler barn till Sverige. Hur adoptioner av redan födda barn i u-länderna ökar enormt, politikerna har snabbat upp processen. Jag antar att stora summor pengar från svenska staten till tredje världen hjälper till. Alla barn verkar ha ett pris just nu.
Läs mer om Den nya människan här.
Köp boken Den nya människan här.
Ur Debutantporträttet: Barn. Varför har jag skrivit en roman om barn? För att barnen är vår framtid. Tas barn bort ur vårt samhälle tas mänsklighetens framtid bort. Att jag har skrivit en dystopi är ofattbart om man inte känner mig. Så därför vill jag bara poängtera att jag är en positiv människa som har skrivit en mörk historia. Nej, jag tror inte att mänskligheten är ond. Nej, jag hatar inte barn. Så, nu har vi det avklarat.
Debutantporträttet hittas i Svensk Bokhandels höstkatalog 2013 under Skönlitteratur:
http://www.svb.se/bokfakta/debutant/boel-bermann
”Har du några tips till den som vill skriva i dystopi-genren?
– Det första steget är att du själv måste tro på det du skriver, annars kommer ingen annan att tro på det. Kan du få läsaren att tro på världen du skapar kommer den personen att tro på allt du berättar. Gör det orimliga rimligt och förankra det du skriver i vardagsrealism. Med Den nya människan har jag skrivit en dystopisk roman om mänsklighetens undergång. Men berättelsen är vardaglig och fokuserar på barnen som föds och hur världen reagerar på dem. Det är en väldigt nära framtid som alla kan känna igen sig i och skrämmas av.”
Läs hela intervjun på Skrivarakademins hemsida:
http://www.folkuniversitetet.se/Skolor/Estetiska-skolor/Skrivarakademin-i-Stockholm/Puffar/Boel-Bermann/
Det är som att jag har ett konstant brus i kroppen. Jag vet inte hur annars jag kan beskriva det. Det brusar och stormar av känslor inuti mig. Det har det gjort ända sedan Kalla Kulor först sa att de ansåg att min bok ”Den Nya Människan” hade potential.
Bruset är en känslodimma, jag har svårt att se varje enskild del av det. Det har lagt sig i bakgrunden, som ett tv-brus eller ett ventilationssurrande. Jag vet att det är där. Ibland stegras det, inför manusdeadlines eller när insikten slår mig att jag kommer att debutera som författare i augusti. Ibland dämpas det, när verkligheten eller jobbet tar över tankarna totalt.
Men bruset har varit med mig länge nu. Som en inre följeslagare. Bruset består av förväntan, glädje, rädsla, panik, extas och andra oidentifierade känslor. Jag undrar hur det blir när bruset försvinner. När ”Den Nya Människan” är utgiven. När jag når slutet av tunneln och ser ljuset på andra sidan.
Välkommen. Vad är det här för något, undrar du nu? I brist på bättre ord kallar jag det här för min författardagbok. Det är nämligen så att jag debuterar som författare i höst med romanen ”Den Nya Människan” på Kalla Kulor Förlag. Det har varit en kaosartad väg som lett mig hit och ändå misstänker jag att det riktiga äventyret precis har börjat.
Mitt mål med min författardagbok är enkelt. Du ska få följa mig hela vägen till att min bok blir utgiven. Jag kommer också försöka blänga retroaktivt på allt som har skett som fått mig till den plats där jag nu befinner mig. Jag kan absolut garantera att det kommer bli osammanhängande, inte det minsta kronologiskt och förhoppningsvis roligt att läsa.
Kommentarer