”En del författare vill jag absolut läsa mer (och ibland längre) berättelser av, bland andra Boel Bermann vars Garderoben är en slags omvänd Narnia-historia med en ovanligt lyckad beskrivning av dystopin vi lever i. Bermann har ett säkert språk, en glimt i ögat som lockar till vidare läsning. ”
Läs hela recensionen här: http://dagensbok.com/2014/04/03/lite-gnissel-i-maskinen/
”Det lilla, blommiga kuvertet var det enda Filip Erenmalm var rädd för. Det var det enda han inte förstod, och det enda som återkom i hans liv vid exakt samma tidpunkt. Han kunde redan orden utantill, men det hindrade honom inte från att öppna det. Han plockade upp den vassa brevkniven från stället på skrivbordet i mahogny. Assistenten hade gett honom den samma dag som kontoret blev hans och sagt att den inte bara var bra till att öppna de hundratals breven som kom varje dag, utan också till att hugga ner personer de inte tyckte om. De grönklädda, hade assistenten skrattat. Den gången för fem år sedan hade Filip skrattat han med. Nu skrattade han inte så ofta längre.
En svag doft av parfym eller nytvättade kläder kom mot honom när kuvertets sista försegling skars sönder. Han hade känt samma doft i fem år nu. Han mindes första gången brevet kom. Då hade han stirrat på den snirkliga handstilen, försökt matcha den med de hotfulla orden och inte förstått någonting. Fortfarande förstod han ingenting, men han hade lärt sig att hoten var tomma. Förmodligen ett verk av någon galning med alldeles för mycket fantasi.
”Hon är död för att du lever. Du dödade min syster.” Det var samma ord, samma meningar som de tidigare åren.”
Smakprov ur novellen ”Grå” av Sofie Trinh Johansson,
ingår i antologin Maskinblod 2 som släpps 12:e mars, 2014:
http://www.affront.se/gra-av-sofie-trinh-johansson-novell-i-maskinblod-2/
”Mina tankar blev avbrutna. Fjärrkryssaren skakade kraftigt medan den långsamt sänkte sig mot en plattform. Jag reste mig när skeppet landat och hjälpte min husbonde upp från en soffa. ”Tack, Sam”, sa han, ”men jag är inte så pass åldrad.” Svaret retade mig och jag kopplade bort mitt primärmedvetande från de trista rutinerna, pappren, testen, formaliteterna. Går man några generationer tillbaka är människan naturligtvis robotens skapare, tänkte jag. Men vad spelar det för roll? Roboten har utvecklats. Det som människans (högst tafatta) tänkande förmådde prestera har roboten sedan länge överskridit. Vi är något annat. Att människan inledde utvecklingen saknar betydelse, ingen sansad intelligens skulle numera jämföra oss med henne. Det finns likheter, visst. Men det väsentliga kvarstår: vi är inte längre samma sak som det som de skapade, utan numera något annat och faktiskt bättre.”
Smakprov ur novellen ”Maskinmänniska” av Claes-Magnus Bernson,
ingår i antologin Maskinblod 2 som släpps 12:e mars, 2014:
http://www.affront.se/maskinmanniskan-av-claes-magnus-bernson-novell-i-maskinblod-2/
”Kommer du ihåg att du tyckte att det var någon som var läskigt lik pappa på din disputation?” Julian låg på soffan med telefonen tryckt mot örat med vänstra axeln och höll i ett förstorat foto. På soffbordet låg flera bilder utspridda.
”Hur kan jag glömma det?” sade hans syster. ”Särskilt som du avfärdade mig som nervös. Eller om det var hysterisk du sa. Hurså?”
”Jag sitter och kollar på en bild från mitt bröllop … grejen är att jag såg nån som var grymt lik pappa inne i kyrkan. Skulle sagt något till dig efteråt, men jag glömde väl bort det.”
”Men vad fick dig att tänka på det nu, en månad efteråt?”
Julian lade ner bilden på bordet. Det var märkligt. Så likt. Personen som var inzoomad på förstoringen och personen som på bilderna som låg på bordet. En man runt 40 år tillsammans med två barn.
”Bilderna kom för två dagar sedan. Både från middagen och från kyrkan. Det är en bild på oss när vi går ut ur kyrkan. Där sitter han, på Amandas sida, och är helt otroligt lik pappa. Amanda säger att det inte är någon hon känner.”
”Är det verkligen så likt?”
”Jag har förstorat upp en av bilderna. Det är sjukt likt. Det är kusligt. Du borde egentligen komma över och kolla själv.”
Smakprov ur novellen ”En sista kram” av Patrik Centerwall
ingår i antologin Maskinblod 2 som släpps 12:e mars, 2014:
http://www.affront.se/en-sista-kram-av-patrik-centerwall-novell-i-maskinblod-2/
”– helst”, sa han, redan mitt inne i en mening, och med kraftig betoning på ordet, medan han liksom lät sig falla ned på stolen mittemot mig på ett sätt som fick andra gäster att kasta blickar, ”helst skulle jag vilja berätta alltsammans ordentligt, formulera mig noggrant, men jag hinner inte.”
Han drog in luft och jag sa, möjligen en aning osäkert: ”Okej.”
”Vad är det för dag?”
”Torsdag?”
”Torsdag.” Han tänkte. Hans fingrar klarade inte riktigt att vara stilla, håret såg ut som en regnskog i storm och ögonen irrade värre än fingrarna. ”Ja, det måste ju stämma –” och sedan, i samma ström och utan skiljetecken ”– har du beställt? Jag är utsvulten. Utsvulten.”
Jag vinkade åt servitrisen och beställde en budgetfrukost.
”– och samma”, sa Stephen innan jag hade hunnit till sista stavelsen.
Stephen. Min gamle lugne vän. Jag hade aldrig sett honom så uppe i varv.
”Kaffe?” Flickan log vänligt och professionellt.
”Ja.”
Stephen viftade bara. Så snart servitrisen hade vänt sin blonda nacke mot oss sa han: ”Minns du Shayna? Shayna Lewis?”
Det tog en sekund och sen gapade jag.
”Herregud. Är det det du vill berätta? Är det hos henne du har varit?”
”Ja.” Hans fingrar fladdrade otåligt. ”Lyssna bara.”
Smakprov ur novellen ”Under skummet” av KG Johansson,
ingår i antologin Maskinblod 2 som släpps i mars, 2014:
http://www.affront.se/under-skummet-av-kg-johansson-novell-i-maskinblod-2/
”Någon hade slitit upp träden och buskarna ur jorden, krattat och inte lämnat något kvar på platsen. Avsnittet var inte fult i någon bemärkelse: Hela jordplätten var en vinkelrät yta, inte ett grässtrå fanns kvar. Jorden var krattad närmast maskinellt, med precision av en inkräktare som själv måste haft samma yrke.
Mandal funderade om detta inte var ett beställningsjobb. Någon måste anlänt under natten och gjort ett planerat ingrepp. Kanske kolonialreformatorerna hade kommit med ett nytt önskemål och anlitat någon som utförde jobbet? Men detta verkade ytterst osannolikt. De hade anställt Mandal för att ta hand om alla uppgifter. Trädgården var Mandals specialitet, hans kall och mästerstycke. Han hade skrivit på ett kontrakt som gav honom befogenhet över allt på Aquatica. Detta i syfte att ge kolonialreformatorerna en pålitlig hand, någon som gjorde mer än vad som krävdes. Skötseln av trädgården var mer än ett arbete, en uppgift som handlade om överskridande, och som återspeglade skönheten i Mandals väsen.”
Smakprov ur novellen ”Aquatica” av Andreas Ingo,
ingår i antologin Maskinblod 2 som släpps i mars, 2014:
http://www.affront.se/aquatica-av-andreas-ingo-novell-i-maskinblod-2/
”Han tränade sig i att hålla en känslomässig distans till alla. För hans första stora insikt var att flickorna attraherades av just de pojkar som verkade ouppnåeliga. De pojkar som inte kunde kontrollera sig och gjorde klumpiga närmanden blev till allas åtlöje. Några av dem knäcktes av det, och hämtade sig aldrig – han såg dem vandra omkring med kuvade, liksom brustna ansikten.
Han lärde sig också att i denna värld där flickorna styrde, utövades makt. Men den var mycket subtilare än att knuffas eller slåss – och den som slogs blev genast bestraffad av samhället. Makt utövades genom kommunikation. Gängen av pojkar och flickor skickade ständigt små chattanden, lappar, kärleksmeddelanden, skvallernotiser fram och tillbaka.
P höll sig på avstånd från allt detta pladder, för han kände på sig att han inte hade bemästrat konsten att utöva makt genom prat. Helt oväntat började han få små lappar, diskreta meddelanden från jämnåriga av bägge könen. Meddelandena var, insåg han fort, inviter och trevare: ”Skulle du vilja…?” ”Gillar du att…?” ”Har du testat…?”
Han valde att fortsätta sin strategi och dröjde med svaren, som med avsikt var vaga och ointresserade: ”Vi får se”, ”När jag har tid, kanske”, ”Vem vet”…
Strategin fungerade bättre än han hade anat. ”
Smakprov ur novellen ”Historien om P” av AR Yngve,
ingår i antologin Maskinblod 2 som släpps i mars, 2014:
http://www.affront.se/24-25-av-vladimir-semitjov-novell-i-maskinblod-2/
”Jag slöt ögonen igen och försökte få minnesbilderna klarare. Sakta klarnade de som film som framkallades. Mannen fanns med. Vad var hans namn? Stefan, så hette han. Och jag, jag hette Marie. Men jag fick ingen känsla av människorna bakom namnen. Jag skakade lätt på huvudet för att försöka få en bättre bild.
”Du är vaken”, sa mannen som hette Stefan.
Han lät lättad.
”Jag var så orolig”, sa han. ”De hade kanske fel.”
”Vilka?” undrade jag och öppnade ögonen.
Han stod lutad över mig, men på avstånd som om han inte vågade röra mig. Vagt kände jag att det var ovanligt. Det bruna håret föll ner i ögonen och han föste bort det med en otålig gest.
”Läkarna”, sa han. ”Bäst jag ringer så att de får kolla upp dig.”
Han sträckte sig mot en röd knapp på bordet bredvid sängen. Jag reste mig hastigt. Huvudet snurrade, men inte så farligt.
”Vänta”, sa jag. ”Vad har hänt? Varför är jag här?”
”Det var en olycka”, sa han och undvek min blick. ”Läkarna får förklara.”
Smakprov ur novellen ”Som en film” av Eva Holmquist,
ingår i antologin Maskinblod 2 som släpps i mars, 2014:
http://www.affront.se/som-en-film-av-eva-holmquist-novell-i-maskinblod-2/
”Henry Chempton lyfte förvånad huvudet. På elfenbensskärmen framför honom uppträdde siffrorna:
”24-25”
Därpå syntes ett radiomeddelande från ”Informatorn”:
”Den 1:a dagen klockan 15 parisertid hålles allmänt radiomöte på den del av jordklotet som har dag. På den del som har natt är mötet utsatt att hållas klockan 3. Premier för största arbetsduglighet under förra året. Aspiranter: staterna nr 3, 198, 345, 421 och 607 inom arbetarekategorierna nr 106, 138 och 209. Omval av Centrala Rådsförsamlingen. Räkenskapsredovisning. Diagram över arbetet. Statistik över födda och döda, över sjukdomsfall och olyckshändelser. Diagram över vetenskap, konst och uppfinningar. Till slut avsjunges Arbetets Lovsång.”
Meddelandet försvann från skärmen och i stället syntes ånyo siffrorna 24-25 som tycktes Chempton så gåtfulla och oförklarliga.
Klockan var 6 minuter och 27 sekunder över åtta när Henry tog sin hatt och for ned med hissen. De stora elektriska lyktorna belyste ännu gatorna där det inte fanns mycket folk emedan det var hälgdag. Detta var ju den enda dag på året då man var fri från alla förpliktelser, stod helt och hållet utan uppsikt och kunde göra vad man ville.”
Smakprov ur novellen ”24-25” av Vladimir Semitjov,
ingår i antologin Maskinblod 2 som släpps i mars, 2014:
http://www.affront.se/24-25-av-vladimir-semitjov-novell-i-maskinblod-2/
”Det öronbedövande dånet från drönarna som med dödlig precision bombade Gustav II Adolfs hästburna styrkor överröstade obarmhärtigt skriken och hästarnas gnäggande i den fascinerande scenen som utspelade sig i dalgången framför Bennet. Han väntade bara på att Gustav skulle använda sin lilla överraskning och ändå spratt han till när de små flygplanen började explodera ett efter ett, träffade av de effektiva svenska luftvärnsrobotarna. Hur han skulle kunna övertrumfa det här i nästa leverans till kejsaren hade han inte kommit på ännu, men det skulle lösa sig. Han hade en ocean av krigiska tider att ösa ur.
”Trolldom!” Den hesa flämtningen som hördes vid hans sida fick honom att roat titta åt följeslagarens håll.
”Inte då. Det är vapenutveckling, min käre vän! Hur tror ni att er armé skulle klara sig mot vapen av det här slaget om nu era fiender skulle få tag på dem?”
”Det går inte! Hur… Det var stora fåglar med eld! Stora fåglar som inte levde! Jag måste drömma!”
”Inte det heller, är jag rädd.” Han satte på sig en bekymrad min. ”Jag måste påminna er om att mina underrättelser är mycket säkra: vapenhandlare har kontaktat era fiender och vapen som kanske till och med får de här att verka harmlösa är på väg att falla i deras händer. Försvarsvapnen ni såg är en nödvändighet. Ni måste handla snabbt!”
Smakprov ur novellen ”Att använda tiden väl” av Lars Östling,
ingår i antologin Maskinblod 2 som släpps i mars, 2014:
http://www.affront.se/att-anvanda-tiden-val-av-lars-ostling-novell-i-maskinblod-2/
Kommentarer