SVT Kulturnyheterna har besökt skrivarkollektivet Fruktan för att krypa under skinnet på trenden kollektivt skrivande.
Se Kulturnyheternas inslag om Fruktan här!
Läs mer om skrivarkollektivet Fruktan här!
Kulturnyheterna Special:
Podcastnovell: Nybygget
Novell: Vintern
Novell: Monstret
Gör skrivövningen själv!
Tema: Mänskliga Monster
Tid: 20 minuter
Ord som ska inkluderas i texten: (minst 6/12)
istapp, partikulär. titan, partikulär, vrede, kyrktorn, malström, metall, avfolkningsbygd, hjärnsläpp, tentakler, kaffesump, popcorn
Novell: Monstret
Jag ser varelsen djupt i ögonen. Den ser inte farlig ut, men jag vet vad den kan göra. Om den uppfattar mig som ett hot kommer jag inte att leva länge. Andas djupt, ser hur min utandning bildar ett vitt frostmoln framför mitt ansikte. Varelsen har istappar i håret och stora bitar av snö och is hängande över hela den väldiga kroppen. Hur ska jag bete mig för att inte väcka monstrets vrede?
Min mun är torr, jag har fullständigt hjärnsläpp över hur jag ska agera.
Känner den kvardröjande smaken av kaffesump och en metallisk ton i munnen. Jag är helt ensam i skogen. Bortsett från den resliga gestalten framför mig. I den djupa norrlandsskogen. Den enda faran jag trodde att jag kunde stöta på var en björn eller kanske en järv. Inte det här. Varelsen framför mig borde inte finnas, den är en myt, en legend, en sägen. Trots att den är så nära mig att jag kan känna värmen den utstrålar kan jag inte inse att den är verklig.
Jag sträcker ut handen mot den, jag kan inte hindra mig. Känner hur fingertopparna vidrör den märkliga, grova huden och de grova hårstråna. Ser djupt in i de stora ögonen som återspeglar alla de hundratals år som den har betraktat världen. Så gigantisk och väldig, jag känner mig som ett barn som häpet betraktar de grova ansiktsdragen, den stora näsan och det långa, stripiga håret.
Den sträcker ut armen mot mig och jag stålsätter mig för slaget, ursinnet, kraften som kan döda. Varelsen stryker mig fjäderlätt över huvudet. Som om jag vore ett barn. Försiktigt. Trevande. Den lägger huvudet på sned och betraktar mig. Jag ser djupt in i dess ögon och känner en värme sprida sig i min kropp. Den ler mot mig och jag ler tillbaka. Ett ögonblick av samförstånd och tillit.
Smällen ljuder högt i den snötäckta tystnaden. Ännu ett skott.
Jag förstår inte vad som händer. Ser trollet falla till marken med en väldig duns. Ser allt det röda sprida sig i allt det vita. Hör tjutet av lycka bakom mig, vänder mig om och ser på mannen i en orange väst som plötsligt står bakom mig. Han ser på mig och ropar:
– Fy fan, vad var det där för något? Helt sjukt. Men jag tog den, vilken best. Vilket monster.
Novellen Monstret är skriven av Fruktan-medlemmen Boel Bermann.
