Varför har vi dåligt samvete? / Debutantbloggen

september 8, 2013 Av Lämna en kommentar

Varför har vi dåligt samvete?
Mitt inlägg som gästbloggare på Debutantbloggen:

Jag var på en fest fylld av människor som skriver nyligen. Det var en fantastisk fest på så sätt att jag kunde gå upp till vem som helst på festen och prata om galna idéer, planer på noveller eller på böcker. Vi kunde diskutera vad som skulle hända om dygnet förlängdes eller om ett virus spreds. Vi pratade om författare vi beundrade och böcker vi älskade och drack bubbel. Det fanns förlagspublicerade författare, egenpublicerade författare och aspirerande författare.

Men efter ett tag märkte jag en gemensam nämnare som återkom, om och om igen. Glimten av rädsla och en skugga av dåligt samvete. För att berättelsen de skrev på inte växte fram tillräckligt snabbt, för att de inte tog sig tid att skriva, för att de borde skriva mer, längre, bättre. Den fanns där hos så många av festdeltagarna, och den kändes obegriplig för mig.

Jag har själv varit där. Jag har känt så. Tills jag lade det åt sidan och bestämde mig för att skriva när jag ville, vad jag ville och sluta ha dåligt samvete.

Läs hela blogginlägget här:
http://debutantbloggen.wordpress.com/2013/09/01/gastbloggare-boel-bermann-varfor-har-vi-daligt-samvete/

Dennyamänniskan

 

Arkiverad under: Blogginlägg, Författardagbok, Intervjuer & Omnämnanden, Skrivtips Taggad som: , , , , , , , , , , , ,

Barn är skrämmande

augusti 31, 2013 Av Lämna en kommentar

Barn. Varför har jag skrivit en mörk bok om barn? För att barnen är vår framtid. Tar du bort barnen tar du bort vår framtid. Och för att barn är skrämmande.

Innan du börjar protestera, tänk efter. Barn är små människor som är helt beroende av att du tar hand om dem, de kan inte överleva utan din hjälp. Och det är svårt att förstå dem. Vad de behöver, varför de gråter, vad de saknar.

Nu tar vi det hela ett steg längre. Tänk dig att ditt barn inte gråter, skriker eller skrattar. Barnet är tyst och visar inga känslor. Visar inte att det älskar dig.

Läs hela blogginlägget om boken ”Den nya människan” på Adlibrisbloggen:
http://adlibrisbloggen.com/2013/08/31/barn-ar-skrammande/

Läs mer om boken ”Den nya människan” här:
Pappersbok: http://www.adlibris.com/se/bok/den-nya-manniskan-9789187049378
E-bok: http://www.adlibris.com/se/e-bok/den-nya-manniskan-9789187049415

Den Nya Människan av Boel Bermann 2D

Arkiverad under: Blogginlägg, Författardagbok Taggad som: , , , , , , , , , , , ,

Promenader

augusti 25, 2013 Av Lämna en kommentar

Jag älskar att gå ut och ströva, men det är sällan som promenader är bra för nya idéer och inspiration för mig. I varje fall inte just i stunden då jag promenerar, då slappnar hjärnan av och saker jag funderat över kan falla på plats. Men jag fotograferar med mobilen under promenaderna. Bilderna är ofta en makalös källa att hämta idéer från, men bara retroaktivt.

När jag ser tillbaka och ser alla bilderna med distans och inte just när jag såg det jag fotograferade. Bilderna i sig kan betyda något helt annat när jag ser dem på datorn eller i mobilen. Då är de tagna ur sitt trivsamma lugn. Då kan de plötsligt förvandlas till något helt annat. Något främmande och oroväckande. Något som väcker mina tankar ur sin trivsamma slummer.

Arkiverad under: Författardagbok Taggad som: , , , , , , , ,

Får Boel komma ut å leka?

augusti 24, 2013 Av Lämna en kommentar

Nästa vecka släpps min debutroman Den nya människan. Först då kan jag andas ut och attackera andra texter som bränner under ytan. Först då kan jag hänge mig besinningslöst åt mitt nya bokmanus och Fruktans nya gemensamma skrivprojekt.

Redan nu skissar jag och skriver fragment, men det är som att en del av mig hela tiden tänker på Den nya människan. Nyfikenheten över vad folk kommer tycka om boken, om jag kommer lyckas fånga folks uppmärksamhet och få alla som läser att leva sig in i världen. Alla mina andra idéer ligger i bakhuvudet och väntar otåligt. Jag kan höra dem krafsa och hur deras små röster frågar från de mörka skuggorna i skallen:  Får Boel komma ut å leka med oss snart?

testbild

Arkiverad under: Författardagbok Taggad som: , , , , , , , , , ,

Som att utforska en främmande planet

augusti 22, 2013 Av Lämna en kommentar

Orden flyter på nu, mer än de gjort på hela sommaren. Min bok Den nya människan släpps nästa vecka och det känns fullständigt overkligt. Det innebär att jag konstant går runt i ett tillstånd som känns som ett mellanting mellan att vara fylld av statisk elektricitet och koma.  Så i helgen flydde jag till lugnet i Bergianska Trädgården och skrev omgiven av grönska i några timmar. Det var skönt att få utlopp i orden och rymma till en annan plats, tid och verklighet mentalt.

Efter skrivarsessionen gick jag runt och tittade på växter. Inte de exotiska och spännande växterna.  Utan köksträdgården. Den med sallad, kål, tomater och bönor. Och blev helt uppslukad av hur främmande växterna såg ut när jag tog mig tid att titta på dem, studera blad och former. Det var som att utforska en okänd planet, som något ur en dröm, något som inte läggs på våra tallrikar varje dag.  Att  så vardagliga växter kan vara så facinerande…

 

Arkiverad under: Författardagbok Taggad som: , , , , ,

Skrivarjunta

augusti 17, 2013 Av 2 kommentarer

Jag ska iväg på skrivarjunta idag. Jag är mycket förtjust i det ordet. Skrivarjunta.  När jag säger det ordet verkar folk tänka syjunta och pysseljunta. En samling människor som sitter och myser med fika och småpratar medan de gör något kreativt. Det är en del av sanningen.

Men när jag själv säger skrivarjunta ser jag snarast en militärjunta framför mig. Det är inte alls lika trevligt förstås. Men på något sätt handlar det om en grupp av skribenter som tar makten över sitt eget skrivande. Som sätter ramarna, reglerna, lagarna och ve den som bryter dem. Visst, vi sitter ofta och myser och fikar och småpratar och bollar idéer. Men när vi skriver är det på blodigt allvar.

Oavsett om det handlar om att vi ska avverka en skrivövning, jobba på våra individuella längre projekt eller bearbeta en novell.  Hur gör vi då? Vi sätter en timer på mellan 20-30 minuter.  När timern startats blir det tyst som i graven. Alla måste skriva under hela den utsatta tiden. Ingen får säga något eller avbryta de andras flow. Det är bara att bita ihop och skriva. Vet du inte vad du ska skriva om? Är du helt blockerad? Spelar ingen roll, knepet är att hålla igång pennan eller tagentbordet. Det får bli hur dåligt som helst. Men skriva ska du. Annars…

boelbermannsemesterskriverier

Arkiverad under: Blogginlägg, Författardagbok, Skrivtips Taggad som: , , , , , , , , , ,

Jag ser ingen anledning att vänta

augusti 15, 2013 Av 4 kommentarer

Min bok ”Den nya människan” är närmare sin release än någonsin tidigare och känns mer avlägsen än någonsin tidigare. Hur går det ihop? Jag har fullt upp på jobbet, fullt upp med vännerna för att ta igen min sociala frånvaro, försöker njuta av sommaren emellanåt och skriva på nya projekt. Plötsligt känns boken som en annan era, en del av en annan värld, en annan tid. Det känns som att min vakna tid präglas av längtan efter att skriva. Idéer som surrar i bakhuvudet, kliandet i fingertopparna, suget efter att få den där egna världen förlorad i tid och rum där jag själv bestämmer vad var hur vem. Så nu tänker jag skriva. Nu. Direkt. Jag ser ingen anledning att vänta. Nu ska jag ut på äventyr. Här vid datorn.

boelbermann

 

 

 

 

Arkiverad under: Författardagbok Taggad som: , , , , , , , , , , ,

Att skriva om sex

augusti 8, 2013 Av 4 kommentarer

Det förekommer sex i min debutroman Den nya människan. Inte mycket, men lite. Jag har aldrig skrivit en sexscen förut, men den kändes relevant. Jag skrev den som jag hade tänkt mig scenen. Trodde jag. Men när jag sen läste igenom scenen insåg jag att jag helt utan anledning hade gått ifrån jag-formen i boken och istället skrivit om ”henne”. Hon gjorde sakerna, hon hade sex. Det var min huvudperson Rakel som gjorde det.

Någonstans i bakhuvudet hade jag omedvetet slagit på någon slags försvarsinstinkt. Min hjärna klarade inte av att skriva ”jag” om sexet, eftersom det inte var jag. Kanske har jag inre, pryda sidor som vägrade skriva under på scenen.  Det slutade med att jag blev tvungen att skriva om hela scenen till jag-form. Den var inte lång, men det irriterade mig. Uppenbarligen har jag inga problem med att i jag-form ha ihjäl människor och bete mig allmänt illa. Men att skriva jag om sex var oöverstigligt. Märkligt.

säng4

Arkiverad under: Författardagbok Taggad som: , , , , , , , , , ,

Om jag inte får skriva snart så dör jag.

augusti 1, 2013 Av Lämna en kommentar

Om jag inte får skriva snart så dör jag. Det känns faktiskt så. Det är ett beroende att skriva. Med historier som bränner under ytan, vaga oformliga skuggor som trängs i mitt undermedvetna och vägrar ta form om jag inte fäster dem, fängslar dem genom penna eller tangentbord. Undanglidande och samtidigt påträngande. Jag skrev senast förra veckan och jag kommer ta mig tid i helgen. Jag vet det.

Men just nu blir det fragment, spillror som sköljs upp på stranden efter stormen. Hinner inte ta tag i det stora jag vill arbeta med, hinner inte sätta mig in i helheten i en idé jag har. Hoppas den ligger där i mitt bakhuvud och sakta tar form.
Besökte Gotland, ledig tid. Hade storslagna planer på att skriva. Det blev inte så, inte den här semestern. Visst blev det en del sidor, men inte tillräckligt. Jag vill mer. Men kanske väcktes saker till liv av de lediga dagarna. Kanske kommer de leda till mer. Jag misstänker det…

Arkiverad under: Blogginlägg, Författardagbok Taggad som: , , , , , ,

Min bok finns på riktigt! Oredigerad glädje

juli 27, 2013 Av 4 kommentarer

Min bok. Den finns på riktigt. På papper. Den nya människan. Jag läser i den. Får hjärtklappning. Lägger ner den. Tar upp den igen. Fortsätter läsa. Får svindel. Min bok. Jag kan inte ta in det. Att den finns. Jag kan känna hur mycket min bok väger. Den är ganska lätt. Inte en tegelsten. Kan inte döda en hamster om jag tappar den. Tror jag. Mina kinder blossar. Jag skulle kunna springa tre varv runt Stockholm av all överskottsenergi jag har i kroppen. Någon har injicerat kolsyra i mitt blod. Min bok finns! Den leve hurra hurra hurra!!! Jag vill inte tänka på framtiden, vill inte fundera över något. Jag vill gå hem och läsa min bok. Och hoppa upp och ner och dricka bubbel.

27 juli 2013 kl 18.15 anteckningar från tunnelbanan

Dennyamänniskan

Arkiverad under: Författardagbok Taggad som: , , , , , , , , , ,
« Föregående sida
Nästa sida »