Röd, gul, lila, orange, grön.
Prydligt staplade.
Noga genomtänkt.
Men ingen ser mönstret.
De förstår mig inte.
Jag försöker skicka dem ett budskap.
Jag försöker varna dem.
Men min verbala förmåga är reducerad till näst intill obefintlig,
jag kan inte ens bilda sammanhängande ord eller meningar.
[Läs mer…]
En yrvaken morgon när kylan hänger i luften så att det värker i lungorna upptäcks det brutala mordet på en hel familj i den lilla sömniga staden Halcomb i Kansas. Morden blir en kort artikeln i The New Yorker och fångar där journalisten och författaren Truman Capotes intresse. Han åker iväg för att skriva ett reportage om våldet och dess påverkan på staden – fullständigt ointresserad av vem som begått morden. Men han får svårt att slita sig från historien och när mördarna väl hittas utvecklar Capote en ödesmättad och särpräglad vänskap med Perry Smith – en av männen som anklagas för morden.
Gråa tunga skyar, stela tagningar och vilsamma bilder från landsbygd krockar med röriga bilder från stimmiga fester i storstaden. Det är en tyst film. Bakom alla anekdoter, all namedropping och Truman Capotes extrema sätt att tala som kan skorra i öronen är det tyst. Som lugnet före stormen. [Läs mer…]
Stockholm, Sverige 2014
Jag följer nyhetsflödet slaviskt nu. Ser hur integrationsreglerna snabbt förändras för att försöka få fler barn till Sverige. Hur adoptioner av redan födda barn i u-länderna ökar enormt, politikerna har snabbat upp processen. Jag antar att stora summor pengar från svenska staten till tredje världen hjälper till. Alla barn verkar ha ett pris just nu.
Läs mer om Den nya människan här.
Köp boken Den nya människan här.
Jag var och träffade ett förlag idag. Det var ett relativt litet förlag. Men det var en stor händelse. För mig. Jag var nervös. Kände mig kräkfärdig. Stissig. Yr. Jag hoppas jag framstod som ganska normal.
Jag tror inte de förstod hur stort det här mötet var för mig.
Här har jag suttit och skrivit på mitt manus för boken ”Den nya människan” hemma i sovrummet, som nästan bara Fruktan fått läsa. Jag har skickat in det på vinst och förlust till förlaget Kalla Kulor och stålsatt mig för refusering. Och så gillar förlaget manuset. Vill träffa mig. Jag är överväldigad av lycka. De lägger fram frågan försiktigt. Hur jag ser på manuset?
[Läs mer…]
Skrivövning: Transformation
Genre: Sci-fi
Tid: 20 minuter
Tema: Byte av värd
Krav: Hela handlingen skulle äga rum inom en max 5 minuters tidsrymd.
Ord som ska inkluderas i texten:
Transformation, antibakteriell, svart hål, slem/plasma, magnet, gravitation
En del av dem
Hon pressar långsamt in händerna genom den antibakteriella plasman och djupare in. Undviker hastiga rörelser som kan avbryta transformationen. Samtidigt skakar hennes händer, trots att hon försöker behärska sig. Tiden håller på att rinna ut, processen måste genomföras nu.
Hon är skräckslagen. Genom den trögflytande, grumliga plasman kan hon se sina händer börja omvandlas. Drar ett djupt, darrande andetag och fortsätter att långsamt pressa in armarna. Plasman täcker henne ända upp till armbågarna. Ljummen, pulserande plasma. Den ångar ut i det kyliga laboratoriet, ett stickande moln av dimma slår emot hennes ansikte. Hon vet att det här är hennes enda chans till överlevnad. Men hon tar steget motvilligt. Vill inte förvandlas till en av dem. Men skeppet kommer närmare det svarta hålet varje sekund.
[Läs mer…]
Ur Debutantporträttet: Barn. Varför har jag skrivit en roman om barn? För att barnen är vår framtid. Tas barn bort ur vårt samhälle tas mänsklighetens framtid bort. Att jag har skrivit en dystopi är ofattbart om man inte känner mig. Så därför vill jag bara poängtera att jag är en positiv människa som har skrivit en mörk historia. Nej, jag tror inte att mänskligheten är ond. Nej, jag hatar inte barn. Så, nu har vi det avklarat.
Debutantporträttet hittas i Svensk Bokhandels höstkatalog 2013 under Skönlitteratur:
http://www.svb.se/bokfakta/debutant/boel-bermann
Vad gör dej lycklig? Vad älskar du att skriva? Vad får dig att gå vilse i tid och rum medan orden flödar? Det kanske inte är ett bokmanus alla gånger och det är ingen som hotar dig med slaktarkniv för att få dig att skriva en bok, det är ditt eget val. Om du blir gladare av att skriva noveller och kortare historier, gör det. Det finns inget som säger att du inte kan ge ut en novellsamling istället och din debutroman kanske kommer längre fram. Du ska bara skriva det du vill skriva. Du ska inte skriva det du inte vill skriva. Egoism kallas det och det är toppen.
Vår sol är döende och mänsklighetens framtid hotad. Ett rymdskepp har utrustats med en enorm sprängladdning och satt kurs mot den flämtande solen för att skapa en ny stjärna inuti solen. Svart på vitt låter inte filmen Sunshine lovande. Snarare motsatsen, som en miserabel kalkon. Men å andra sidan är manuset skrivet av Alex Garland, författaren till The Beach och mästerregissören Danny Boyle som tagit manuset i sina trygga händer. Efter filmer som ”Trainspotting” och ”28 dagar senare” har han förmågan att skapa en vision utöver det vanliga.
Sunshine är intensivt stillsam film med långa och vilsamma tagningar ombord på rymdskeppet som befinner sig 8 miljoner mil bort från jorden. Över hela historien vilar ett mörker. Räddningsskeppet Icarus II är det andra skeppet som skickas iväg och är jordens sista chans. Det andra skeppet lämnade jorden för sju år sedan och har inte hörts av sedan dess.
[Läs mer…]
Alltid samma sak. Ser mig omkring bland dyngraka rörmokare och lajvare som odlar skägg för att se ut som dvärgar eller de där spetorna med påklistrade alvöron. Varför är jag här på krogen Sjätte Tunnan halv tre på lördagsmorgonen? Jag vet precis varför jag är här. Jag vet också vad jag påstår. Att jag bara går hit för att Debaser hade en sådan lång kö. Eller för att jag är portad från Medusa efter det där senaste slagsmålet med dörrvakten. Men det är inte sant. Jag är här för att ingen annan plats i Stockholm får mig att känna mig så hemma.
Dricker en djup klunk av det de kallar för mjöd. Får inte ens lerkruset jag alltid ber om, de har slutat servera i krus efter midnatt. För många packade ungdomar som hade sönder de handgjorda krusen.
[Läs mer…]
Skrivövning: Rymden
Tid: 20 minuter
Genre: Scifi
Plats: Rymden
Ord texten måste inkludera: våldsmonopol, kamratfostran, ungkarlshotell, skadedjur
Födokälla
Hon slår mig hårt i ansiktet. Jag ger inget ljud ifrån mig. Hon slår igen, med ännu mer kraft i slaget. Jag biter ihop. Om jag reagerar på något sätt kommer det bara att leda till förlängd bestraffning.
– Du lät henne komma undan, kamrat. Skadedjuret är på ditt ansvar nu och eventuella skador hon gör på skeppet.
Jag säger inget, hon har inte ställt en fråga för mig att besvara. Står med nedböjt huvud. Räknar linjerna i det rutade golvet framför mig. Färsäöer fokusera på något annat än smärtan och skammen. Mitt befäl håller våldsmonopolet på skeppet och hon har rätt att förnedra mig offentligt. Jag förtjänar bestraffning. Det är på mitt ansvar att skadedjuret lyckades fly ur sin förvaring. Inte medvetet och inte på grund av bristande säkerhetsrutiner eller slarv från min sida. Men jag anser att jag borde ha upptäckt transformationen. Hade jag gjort det hade jag kunnat larma.
[Läs mer…]
Kommentarer