Novell: Min Dotter från Yith

”Jag tog tag i Alice hand och ledde henne ut ur byggnaden. I bakgrunden hörde jag dagisfröknens högljudda skräckfyllda gråt. Jag undrade vad Alice hade berättat för henne som hon inte kunde berätta för mig. Vilken uråldrig hemlighet hade hon lättat på locket till? Varför sade hon inget till mig?”
Vad händer med en familj när den ettåriga dottern besätts av ett väsen från bortom tid och rum? Hur reagerar fadern när hon plötsligt intresserar sig för arkitektur och partikelfysik? Och exakt hur aktiverar man egentligen den fasansfulla apparaten i källaren?

Novellen Min Dotter från Yith är skriven av Fruktan-medlemmen Erik Odeldahl.
Lyssna på novellen här.
Läs novellen här.

IMG_0877

Novell: One Night Stand

Så har det alltid känts. Som att jag är ensam. Ensam är stark. Orörbar. Osårbar. Ensam bland folk. Hans ord ekar i huvudet efter att han gick ut ur min lägenhet. Att han kände igen min typ. Att jag tror att ingen kan röra mig. Jag var ensam när han var i rummet. Jag är ensam nu när han har gått. Repellerar folk.

Han rörde vid mig. Jag rörde vid honom. Men han rörde inte vid mig, inte egentligen. Jag känner så lite. Som att jag har hud av teflon. Andra människors beröring bara rinner av. Som en ingrodd fetthinna som hindrar all mänsklig kontakt. Jag har försökt bryta ner hinnan. Men han var inget försök. Inget riktigt försök, bara halvhjärtat. Krogragg. Men fin. Stora händer. Lent hår. Jag rörde vid honom. Kan fortfarande fascineras av hur mycket fysisk kontakt betyder för mig trots allt. Även när jag inte känner så mycket. Det räcker med lite.

Låg där bland trassliga lakan. Han sov djupt. Jag låg och höll om honom. Andades in hans lukt och hans svett. Kände hans värme. Tömde huvudet på tankar. Tänkte inte på vad som skulle hända sen. Att han skulle vakna och gå iväg. Att vi inte skulle ses igen. Försökte att bara fokusera på stunden. På det svaga tillfredsställande lyckoruset i kroppen. På hur alla muskler slappnade av. På den mjuka vågen av välbehag.

När han vaknade var han smeksam. Leende. Jag tog bort leendet. Var karg och hård. Bad honom klä på sig och gå. Såg hur glimten i ögonen dö ut. Såg dragen runt munnen hårdna. Att bli avvisad. Det är svårt att ta, jag vet det. Ändå gör jag det mot dem gång på gång. De kan inte stanna. Det går inte. Det är för svårt att ha dem nära. Vill bara få ut dem ur lägenheten så snart jag kan.

Förut, för länge sen, visste jag inte bättre. När jag precis hade flyttat hit så lät jag en stanna.  Förstod inte vad som hände. Kramper och fradga och till slut blev han stilla. Ringde ambulans som hämtade honom, som sa att det var en epilepsiattack. Men det hände andra gången. Och tredje. Redan andra gången ringde jag inte ambulans. Jag visste redan då. Tog hand om kroppen själv. Men det var omständigt och påfrestande. Jag vill inte gå igenom det fler gånger. Så nu får jag dem att gå ut ur lägenheten. För att slippa se när dem dö. För att slippa se när det händer.

Han kände igen min typ. Jag är orörbar. Han borde inte ha rört vid mig.

bild (10)

 

”En dystopi som ger kalla kårar efter första sidan”

”Detta är en dystopi som ger kalla kårar efter första sidan. Texten består av tidningsartiklar, forskningsintervjuer och brödtext i jag-perspektiv. Att den framtid som gestaltas är så nära i tiden och att romanens samhälle i stort sätt liknar vårt verkliga samhälle gör den desto ruskigare. Storyn är välskriven och karaktärerna trovärdiga. Läsaren börjar snart fundera över om inte denna mardröm skulle kunna bli sanning; hur skulle vi förhålla oss till det? En mycket fängslande debut.”

Läs hela Sara Starkströms recension av Den nya människan på Biblioteket i Fokus:
http://www.biblioteketifokus.se/index.php/recensioner/89-det-perfekta-lopsteget-9

Dennyamänniskan_E-card4-Stockholm

Köp romanen Den nya människan här:
http://boelbermann.se/den-nya-manniskan/kop-boken/

Novell: Julklappsbyte

”Plötsligt hade han vaknat utan känsel på ett golv i soprummet, i sällskap av tomtar. Helt klart en dröm. Och inte en av den bra sorten.”
Novellen Julklappsbyte är skriven av Fruktan-medlemmen Martin Gunnesson.
Lyssna på den här.
Läs den här.

IMG_0752

 

Topp tio nya författare 2013 / Booklovin

”Top Ten Tuesday anordnas varje tisdag av bloggen The Broke and The Bookish och går ut på att man ska lista sina topp 10 inom ett valt ämne. Veckans ämne är ”Topp tio, för mig, nya författare 2013”
Boel Bermann – Tyckte väldigt mycket om Bermanns debut, Den nya människan. Det var en frisk fläkt i dystopigenren och precis lagom obehaglig/skrämmande för min smak. Det ska bli otroligt kul att se vad hon hittar på i framtiden.”

Läs hela listan här:
http://boooklovin.blogspot.se/2013/12/top-ten-tuesday_17.html

sf bokhandeln den nya människan signering boel bermann

Årets bästa böcker på Bokboxen

Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd på bloggen Bokboxen:
” Ok. Jag erkänner rakt upp och ner. Jag har inte läst alla böcker som kommit ut i år. Om vi uppskattar att det släppts åtminstone 3000 skönlitterära böcker under 2013 kan ni kanske ha överseende med att jag valt att lägga en del av min tid på annan kultur som t.ex. film, musik och serietidningar. Jag har även utfört visst förvärvsarbete samt avsatt perioder för umgänge med min fru och mina barn. Utöver detta har jag även bytt däck på två bilar vid två tillfällen samt krattat löv. Men dryga hundratalet av årets titlar (och många av dem var riktig dryga, bah-dum tisch! ) har jag låtit passera mina ögon hela vägen in till amygdala.”

Min dystopi ”Den nya människan” lyckades inte sno åt sig en 10 i topp-placering,
men fick en mycket hedervärd placering som Bubblare, tillsammans med följande sällskap:

BUBBLARE:
Den nya människan – Boel Berman
Bröderna Sisters – Patrick deWitt
Polis – Jo Nesbo
Så blir du snuskigt rik i snabbväxande Asien – Mohsin Hamid
Han är tillbaka – Timur Vermes
Spåren – Deon Meyer
Den osynlige mannen från Salem – Christoffer Carlsson
Rörgast – Johan Theorin

Läs hela Johans lista här:
http://bokboxen.blogspot.se/2013/12/arets-basta-bocker-johans-tio-i-topp.html

Årets bästa böcker Johans tio-i-topp samt bubblare på bokboxen 2013

Tematrio: Önskeklappar

”Nu börjar det närma sig och julstämningen börjar så smått infinna sig. Särskilt om du som jag har bakat pepparkaksmuffins med blåbär. I  veckans tematrio vill Lyran att vi ska berätta om tre tillskott som känns nödvändiga i vår bokhylla. Lättare sagt än gjort. Men här har vi ett axplock av vad jag hoppas kommer att ligga under granen:
Den nya människan av Boel Bermann är ytterligare en dystopi, men en svensk sådan, och handlar om att först föds det inga nya barn. Sedan föds det helt plötsligt barn, men det står snart klart att de inte är som de ska. Otaliga bokbloggare är de som har hyllat den här och jag riktigt brinner av nyfikenhet.”
Läs hela blogginlägget av C.R.M Nilsson här: http://lacrimamens.com/blog/tematrio-onskeklappar.html

DenNyaMänniskan_roman_boel_bermann

Dystopi tematrio: Tips till alla tomtar därute

Julklappstips från MS Hisingen:
I veckans tematrio på Lyrans noblesser vill hon att vi ger tre tips på julklappsböcker. Jag fuskar lite och ger tre tips vardera på tre olika teman. Min blogg, mina alternativa regler?  🙂

Tre bra dystopier, denna härliga genre:
Den nya människan av Boel Bermann – efter några år utan barnafödslar blir kvinnor gravida igen, men det är något främmande med de nya barnen. Bra skriven med inklippta nyhetsklipp och forskningsrapporter, ger den en dokumentär prägel som gör den väldigt otäck.
•Slated av Teri Terry – ett totalitärt Storbrittanien om 50 år, ungdomsbrottslingars minnen ”torkas rena” för att ge barnen en ny chans till ett nytt liv. Gillar den för att den känns trovärdig och som en möjlig framtid.
•Wool av Hugh Howey – mänskligheten är så gott som utplånad, alla som finns kvar bor under jord i en jättelik silo. Reglerna är rigorösa och bryter man mot dem riskeras man att dömas till en tripp ovan jord, något som ofelbart leder till döden. Den nya sheriffen börjar upptäcka vissa inkonsekvenser med reglerna. Kan hon överleva tillräckligt länge för att nysta upp alla lögner?

Läs alla tipsen här:
http://mshisingen.blogspot.se/2013/12/tematrio-tips-till-alla-tomtar-darute.html?showComment=1387315994685

Dennyamänniskan_wallpaper

 

 

Novell: Spruckna Själar

”För personalen på avdelningen är dem gamla spegeln som hängt där i över trettio år magisk, för nattsköterskan Lotten kommer den att påverka nattens jobb på ett sätt hon inte riktigt tänkt sig. ”
Novellen Spruckna Själar av av Fruktan-medlemmen Jörgen Gavelin.
Lyssna på novellen här.
Läs novellen här.

spruckna själar skräck novell jörgen gavelin fruktan

Novell: Aldrig ensam

Det fanns alltid där bakom henne. Hon kunde se det skymta i fönsterglaset. I skyltfönstret. I spegeln. Det fanns alltid med henne. Hon visste när det var nära. Det var en speciell stickande känsla. En skugga när hon stod mitt i solskenet. Som att någon drog ett kallt finger längst hela hennes ryggrad. Som en knivsudd som lätt smekte henne i nacken. När det kom för nära stelnade hon ofrivilligt. Slutade andas. Lyssnade efter ljudet från det, men det hördes aldrig. Ändå gjorde hon det. Lyssnade.

Ensam var det alltid värst. Då var det som att det smekte henne. Tryckte sig mot hennes kropp, lade sig i sked med henne så att det skulle vidröra så mycket av hennes hud som det kunde.  Bland folk kunde hon, i korta stunder, glömma att tänka på det. Där det var trångt, mörkt och svettigt. Där sorlet var öronbedövande. Där musiken var hög. Där det inte fanns speglar eller reflekterande ytor.

Det försvann inte. Det var fortfarande där precis bakom henne. Hon visste det. Kände nackhåren resa sig, som om någon andades nära hennes nacke. Flykten var en illusion. Hon var ute varje kväll, var som helst, mingel, kändisfester, barer, releasefester, klubbar, svartklubbar, efterfester. Med basvibrationer och ljudvågor så intensiva att det dränkte dets beröring. Alkohol hjälpte inte, det skar igenom hennes promillehalt som en kniv. Droger förstärkte det, tillät det komma ännu närmare. Tillät det passera in genom svettiga porer, in under huden, gräva sig djupare in i henne.

Hon drack bara vatten. Och höll sig i rörelse. Bland kroppar som rörde sig, dansade, trängdes, trycktes mot varandra. Försökte att inte titta på klockan. Försökte att inte räkna ner tills när alla skulle gå hem och överge stället och lämna henne. Lämna henne utanför krogen. Utelämna henne.  Inte lämna henne ensam. Hon var aldrig ensam.

Det hade valt ut henne. Av alla människor. Inte för att hon var speciell. Inte för att hon hade något som ingen annan hade. Det hade valt ut henne för att hon var den första människan det såg när det tog sig in i vår värld. Det hade kunnat vara vem som helst som hade blivit vald av det. Det valde henne. Det tänker aldrig lämna henne. Det behöver inte säga det till henne. Det behöver inte säga något. Hon vet att det anser att hon tillhör det. Att det väntar på att hon ska ge upp. Tills det kan komma in. Och aldrig komma ut igen.

IMG_0089 (1)