Arkiv för maj 2013

Turbulens

Fruktan.se brukar vi göra skrivövningar tillsammans. En av de skrivövningar vi gör är att vi sätter ett tema, en timer på bestämd tid och ett antal ord som måste inkluderas i texten. Se det som uppvärmning, för att komma igång.

Tema: Superhjältar
Tidsåtgång:
20 minuter
Förslag på plats: flygplats/flygplan
Ord som måste inkluderas i din text:
Affärsimperium, vänskap, koskinn/plymåläder, scenskräck, havregrynsgröt, överherre

Nedan följer mitt resultat av skrivövningen. Kika inte förrän du skrivit själv!

Turbulens

Han vaknar på flygplanet och kan först inte orientera sig. Tittar yr omkring sig, intill hans tillbakalutade stil står en leende flygvärdinna. Leendet är ansträngt och stelt.
– Vi är på väg att flyga in i turbulens, så jag måste tyvärr be dig att spänna fast säkerhetsbältet och fälla upp stolen.

Hon noterar att han uppfattar instruktionerna och rör sig snabbt vidare till nästa rad. Han gör rörelserna rutinmässigt, samtidigt som han kämpar för att minnas drömmen som glider iväg. Det var något om åska. Om starka krafter i rörelse.
[Läs mer…]

Skrivtips: Död åt ditt sociala liv

Jag önskar att jag skulle kunna säga att så här gör du för att skriva en bok. Ge råd. Titta tillbaka på mina dagbokssidor och rapportera vad jag gjorde rätt, vad jag gjorde fel och dela med mig av mina erfarenheter. Tyvärr skrev jag ingen dagbok överhuvudtaget under tiden då jag skrev Den Nya Människan. Det jag kan göra är att retroaktivt försöka pussla ihop bitarna.

Försöka få dig att förstå hur boken kom till. Vilka knep jag använde för att lyckas skriva och hur jag slogs med skrivkrampsdemonen. Alla kan få skrivkramp ibland. För nej, det är ju bara att sätta sig och skriva alla gånger. Den lilla detaljen som kallas verklighet kan ibland hindra en. Så hur stänger man ute verkligheten för att ta sig in i fantasin?

Skrivkramp är inte alltid att inte kunna skriva.
Skrivkramp kan också vara att inte ta sig tid till att skriva.
Du vet att du kan.

Skrivtips: Död åt ditt sociala liv
Stäng av internet. Internet är svårt att motstå och slukar tid. Du ska bara… Nej. Det ska du inte! Stäng av mobilen eller sätt den på ljudlöst och lägg den i ett annat rum. Sitt ner. Du får inte gå iväg. Inte ens om apokalypsen är här och Chutulu håller på att sluka världen. Du ska inte ens märka att jorden går under, för du sitter och skriver. Utan internet och mobil.

IMG_1421

Skrivtipset publicerat på Fruktan.se

Filmtips: The Science of Sleep

Som att titta på någon annans dröm. För drömskt är bara förnamnet. Stående i en amatörfilmstudio börjar Stephan i bästa amatörkocksmanér gå igenom receptet för drömmar. Receptet – ta en dos slumpmässiga tankar, minnen av det förgångna, kärlek, vänskap och äktenskap blandat med skivor du lyssnat på eller filmer du sett.

Stephans pappa har dött av cancer och hans mamma har förmått honom flytta från Mexico till Frankrike och börja ett kreativt jobb. Problemet är att jobbet består av kreativitetsdödande slentrian som handlar om att klistra namnlappar på porrkalendrar. Han bor i sin barndomslägenhet omgiven av gamla leksaker och solblekta fotografier och är vilsen i tillvaron.
[Läs mer…]

Novell: Bron

Brons nedklottrade betongpelare omgav henne. Hon satt där ihopkurad, en knappt synbar liten gestalt i skuggan, med de barfota fötterna dinglandes ner och tittade oroligt ner på det mörka vattnet under bron.

Sina sneakers hade hon lagt nedanför brofästet tillsammans med sin slitna läderjacka, sina svarta strumpbyxor och sin handväska som innehöll ett avskedsbrev.

Hon hade suttit där länge. Tvekat. Till slut tog hon ett djupt, darrande andetag och drog sig upp till stående med ena handen lutad mot den kalla betongen. Ovanför sig kunde hon höra en bil passera förbi i sommarnatten och längre bort kunde hon höra ljudet av folk som festade på klipporna. Det var dags. Sommarnätterna blev aldrig speciellt mörka. Det här var hennes sista chans innan solen kom fram. Att göra det hon hade kommit för. Hon ställde sig precis på kanten och trampade oroligt på stället, vägde från fot till fot för att arbeta upp modet.  Det var då hon hörde ett ljud bakom sig:

–          Skulle inte göra det där om jag var du…

[Läs mer…]

Novell: Mayfair

Gud, när jag flyttade hit kunde jag knappt förstå att folk kunde ha så vackra och ombonade hem. Så jag försår vad du menar, det är så välputsat att det nästan blir skrämmande. Alla dessa perfekt klippta gräsmattor, nyputsade bilar och alla dessa människor som framstår som näst intill perfekta. Gav mej ärligt talat prestationsångest i början.

Nej, du behöver inte protestera. Jag vet ju hur det känns, inte behöver du låtsas för mej inte. Nog vet jag att det är omtumlande att flytta hit, gumman. Trivs ni i huset förresten? Gud vad bra, vi hoppades verkligen att det skulle flytta hit ett ungt par, vi vill ju inte att det bara ska bo gamla tanter och gummor här precis.

Vad sa du? Hur gammal jag är? Äsch, lilla hjärtat, en riktig dam avslöjar aldrig sin riktiga ålder. Men jag kan säga att jag är rätt fin för min ålder. Ta en cupcake du, jag har gjort dem själv. Rödbetscupcakes, jag vet att det låter vidrigt men de är fantastiskt goa och saftiga om jag får säga så själv.
[Läs mer…]

På jakt efter flow

Jag fnyste åt flow för några år sedan. FLOW. Bara lyssna på ordet. New age-trams.  Sen fick jag igång mitt skrivande. Stapplande och knaggligt. Ord bildade meningar som bildade stycken som bildade scener och karaktärer och hela handlingskedjor. Och plötsligt tittar jag upp från datorn och inser att det har passerat en herrans massa timmar och min energi är fortfarande på topp och jag vill aldrig sluta skriva. Tid och rum försvinner. Till och med röksug dämpas och jag behöver inte hinka i mig en kaffe varannan minut. Jag hade hittat flow.

Flow funkar säkert olika för olika personer. Det enda jag kan beskriva är hur det fungerar för mig. Flow kommer aldrig direkt. Svårflörtat, det där mytomspunna flow. Det är ingen jäkla energi som kommer på beställning. Ingen gudomlig inspiration. Ingen musa som skänker kreativitet. Det krävs jobb för att hitta flow. Först tragglar jag och har mej första halvtimmen. Är ofokuserad, tänker på jobb, borde ha tvättstuga, är det inte dags att färga om håret? Men sakta så tonar det där ner medan jag skriver. Så skriv vad som helst. Skriv om att du inte kan skriva. Skriv om att du har skrivkramp. Bara skriv.

youshouldbewriting_boelbermann
[Läs mer…]

Filmtips: Primer

Skruvad flera gånger runt sin egen axel. Stillhet och vardag är klistrat över varje centimeter av den här filmens yta. Samtidigt är det en av de mest utflippade filmer jag sett handlingsmässigt. När jag sett klart Primer vet jag bara att den har fått det att pirra något vansinnigt i bakhuvudet och att jag tycker om Primer. Men jag kan inte säga exakt vad den handlar om eller varför jag tycker om en film som större delen av filmen har en fullkomligt obegriplig dialog… Ändå dröjer den sig envist kvar i mitt medvetande.

Tankarna går till filmen PI – en skruvad svartvit matematiskt snårig historia som man antingen älskar eller hatar. Jag älskar den och därmed är jag svag i knävecken för Primer. Den extremt begränsade budgeten har inte påverkat utseendet – filmen är otroligt snygg i kalla färger och statiska tagningar. Snygga, prydliga män i vita skjortor med slipsar rör sig hemma och på stan utan att en enda gång överspela. Oavsett vad de talar om håller de sina ansiktsuttryck, rörelser och dialog på en helt normal, avslappnad nivå vilket skänker hela filmen en viss trovärdighet.

Handlingen bjuder på ett gäng välordnade män som driver ett företag tillsammans som tar sig an att bygga en för tittarna relativt obegriplig uppfinning i ett garage. Inom kort upptäcker de att maskinen ger dem en möjlighet att påverka tid och rum. Trots att dialogen ligger på en abstrakt naturvetenskaplig nivå med repliker som tycks kvasivetenskapliga och påhittade med resonemang som få förmår följa stör det inte. Alla samtal flyter på som rinnande vatten med underliga termer och hantering av utrustning. Ändå är det inte irriterande att handling eller dialog övergår ens förstånd, det känns helt rimligt. När de hela tiden beter sig som vilket kompisgäng som helst och rör sig i hus och på gator som hämtade ur ens egen verklighet gör det filmen ännu mer närgången. Jag behöver inte förstå för att vilja titta.

Långsamt utvecklar sig historien. Sedan börjar den mycket sakta skriva sig runt sin egen axel – varv efter varv. Inom kort befinner vi oss i någon form av allvarlig lågbudget ”Tillbaka till framtiden” eller möjligen ”Måndag hela veckan” utan alla skämt och utflippade åtgärder. För vi rör oss i någon form av cirkel och ser samma moment upprepas om och om igen med mindre skillnader. Närgånget bygger filmen upp en nyfikenhet som aldrig riktigt får utlopp. Det finns inga självklara svar utan mer tolkningar och teorier. I maklig takt rör sig huvudrollerna i garage, förråd och hotellrum och med allvarliga miner och seriösa diskussioner bygger de… en låda.

ERBP_PRIMER_04

Recensionen publicerades på Moviezine.se:
http://www.moviezine.se/film/primer

Genre: Drama, Science-Fiction, Thriller

Novell: Mardrömmen

Jag ligger helt stilla i sängen och väntar på sömnen. Jag märker inte själv när jag passerar gränsen från vakenhet till sömn. I drömmen förändras ingenting.
Det är natt. Mörkt och tyst. Det enda ljus som finns i rummet är de argt lysande visarna på min alarmklocka. Det känns som att jag inte kan röra mig. Sakta slingrar sig täcket omkring mig. Klamrar sig tätt runt min kropp, hårdare och hårdare. Jag kan inte andas. Jag kvävs. Syretillförseln stryps.

Vaknar upp med ett ryck. Skrikande. Som alltid.
[Läs mer…]

Semestern – en tid för att skriva

När fasiken har jag tid att skriva? Sanningen är tråkig. Jag har inte tid att skriva. Men jag tar mig den tiden ändå. Mina semestrar ryker åt att plita ner ord.
Min debutroman ”Den nya människan” och mina andra skrivprojekt har jag skrivit mestadels på mina semestrar. Semester försöker jag oftast ta någon vecka här och där utspritt över året, det blir sällan långa sammanhängande semestrar. Och på min lediga tid skriver jag. Min sambo och jag älskar båda att skriva, tack gode gud. Vi älskar också att utmana varandra.

En vanlig semesterresa går till på följande vis:
–  Ska vi inte åka någonstans?
– Ja, det gör vi. Kan du ta ledigt?
–  Ska kolla.

Vi kollar med våra jobb, nappar en vecka inom nära framtid, tar en sista minuten eller någon billig flygresa och åker var som helst. Ibland redan dagen efter beslutet. Vi åker nästan aldrig bort under högsäsong, då resorna är dyra utan passar på mer när ingen annan verkar kunna ta ledigt. Våra jobb tillåter oss att fly landet när andra inte kan och det är en välsignelse. Jag älskar de här oplanerade semestrarna. I enstaka fall har vi planerat i lång tid innan, men det blir aldrig samma sak. Impulsiviteten och att ibland inte ens knappt veta var man är på väg gör mig nyfiken utan att höja förvntningarna.
[Läs mer…]

Katalysator för skrivande

Jag börjar ofta dagen med att slita ut notiser eller spara länkar till artiklar som fångar mitt intresse ur dagstidningen. Ofta vet jag inte själv varför jag fastnar på en notis eller artikel. Det kan vara om privatisering, om växthuseffekten, om en nyupptäckt spindel som döpts efter en rockstjänrna eller om influensavaccin. Men om en artikel fångar min uppmärksamhet beror det på att det är något i den som kittlar min fantasi och pockar på i bakhuvudet. Jag tar med de knögliga notiserna hem eller kopierar artikeln från nätet och sparar det i en fysisk mapp och i en mapp på datorn.

Sen kommer de där dagarna när jag inte vet vad jag ska skriva om. Jag vet att jag vill skriva, men det är ungefär det enda jag vet. Sitter där med alldeles blank skalle och tänker jaha vad gör jag nu då?
Då åker mapparna fram. Granskar, funderar vad det var som gjorde mig nyfiken eller varför jag egentligen rev ut den där artikeln om muterade fjärilar efter haveriet i Fukushima, statyetten var en rymdsten  eller unik upptäckt hos däggdjur: musens hud återbildas snabbt. Vad var egentligen min plan med informationen att var sjätte svensk lider av allergi eller antibiotika: mikrober med motståndskraft allt större bekymmer?

Ofta börjar jag efter en stunds granskning skriva på något. Det lustiga är att det kan vara något helt annat än den nyheten berättar om som jag fiskar upp ur mappen. Det behöver inte vara det minsta relaterat till texen. Men likväl skriver jag. Mina inspirationsmappar är någon slags katalysator för min skalle. Det väcker en process som kan inte kontrollerar. Har jag tur skapas flow.

IMG_1391