Varför har vi dåligt samvete?
Mitt inlägg som gästbloggare på Debutantbloggen:
Jag var på en fest fylld av människor som skriver nyligen. Det var en fantastisk fest på så sätt att jag kunde gå upp till vem som helst på festen och prata om galna idéer, planer på noveller eller på böcker. Vi kunde diskutera vad som skulle hända om dygnet förlängdes eller om ett virus spreds. Vi pratade om författare vi beundrade och böcker vi älskade och drack bubbel. Det fanns förlagspublicerade författare, egenpublicerade författare och aspirerande författare.
Men efter ett tag märkte jag en gemensam nämnare som återkom, om och om igen. Glimten av rädsla och en skugga av dåligt samvete. För att berättelsen de skrev på inte växte fram tillräckligt snabbt, för att de inte tog sig tid att skriva, för att de borde skriva mer, längre, bättre. Den fanns där hos så många av festdeltagarna, och den kändes obegriplig för mig.
Jag har själv varit där. Jag har känt så. Tills jag lade det åt sidan och bestämde mig för att skriva när jag ville, vad jag ville och sluta ha dåligt samvete.
Läs hela blogginlägget här:
http://debutantbloggen.wordpress.com/2013/09/01/gastbloggare-boel-bermann-varfor-har-vi-daligt-samvete/
