Jag var och träffade ett förlag idag. Det var ett relativt litet förlag. Men det var en stor händelse. För mig. Jag var nervös. Kände mig kräkfärdig. Stissig. Yr. Jag hoppas jag framstod som ganska normal.
Jag tror inte de förstod hur stort det här mötet var för mig.
Här har jag suttit och skrivit på mitt manus för boken ”Den nya människan” hemma i sovrummet, som nästan bara Fruktan fått läsa. Jag har skickat in det på vinst och förlust till förlaget Kalla Kulor och stålsatt mig för refusering. Och så gillar förlaget manuset. Vill träffa mig. Jag är överväldigad av lycka. De lägger fram frågan försiktigt. Hur jag ser på manuset?
Jag borde ha sagt som det var. Jag är helt hemmablind. Jag ser inte handlingen för alla bokstäver. Har suttit med de där sidorna i två år, stuvat om, lagt till, kapat, övergett och kommit tillbaka. Jag hatar och älskar manuset om vartannat. Jag vill säga att jag behöver en redaktör som hjälper mig bearbeta manuset. Som säger var tempot dör, vad som bara är transportsträcka, vad de gillar och vilka delar jag bara ska gräva ner i ett hål i marken.
Det sa jag inte. Jag sa något vanilj-svar som att jag är beredd att bearbeta texten och skriva om. De såg lite lättade ut. Det är för fasiken klart det behöver bearbetning. Det är mitt första bokmanus, jag vet inte vad jag pysslar med alla gånger, men jag har en historia och jag vill få ut den till världen. Och vad dessa fantastiska personer inte förstår är att jag fortfarande inte kan tänka klart. Jag är fortfarande fastbiten enbart vid det faktum att de gillar mitt manus. De tycker att bokmanuset är spännande. Att det har potential. Att jag skriver bra. Det är en dröm.
Jag skriver ner det här nu direkt efter mötet med förlaget. Sannolikheten att de satsar på mitt bokmanus är liten. Konkurrensen är hård och jag är medveten om det. Därför vill jag behålla den här känslan. Att folk jag inte känner tycker jag skriver bra och att mitt manus har potential. Jag sitter och suger på de orden som en karamell som jag aldrig vill ska ta slut. Även om jag aldrig får ut boken så ska jag banne mej fortsätta skriva. Det finns folk därute som tycker att jag har talang. Folk som inte är min mamma eller min sambo. Tanken svindlar.
