Jag fnyste åt flow för några år sedan. FLOW. Bara lyssna på ordet. New age-trams. Sen fick jag igång mitt skrivande. Stapplande och knaggligt. Ord bildade meningar som bildade stycken som bildade scener och karaktärer och hela handlingskedjor. Och plötsligt tittar jag upp från datorn och inser att det har passerat en herrans massa timmar och min energi är fortfarande på topp och jag vill aldrig sluta skriva. Tid och rum försvinner. Till och med röksug dämpas och jag behöver inte hinka i mig en kaffe varannan minut. Jag hade hittat flow.
Flow funkar säkert olika för olika personer. Det enda jag kan beskriva är hur det fungerar för mig. Flow kommer aldrig direkt. Svårflörtat, det där mytomspunna flow. Det är ingen jäkla energi som kommer på beställning. Ingen gudomlig inspiration. Ingen musa som skänker kreativitet. Det krävs jobb för att hitta flow. Först tragglar jag och har mej första halvtimmen. Är ofokuserad, tänker på jobb, borde ha tvättstuga, är det inte dags att färga om håret? Men sakta så tonar det där ner medan jag skriver. Så skriv vad som helst. Skriv om att du inte kan skriva. Skriv om att du har skrivkramp. Bara skriv.
Kommentarer