”Kursen tog mig med storm”

”Har du några tips till den som vill skriva i dystopi-genren?
– Det första steget är att du själv måste tro på det du skriver, annars kommer ingen annan att tro på det. Kan du få läsaren att tro på världen du skapar kommer den personen att tro på allt du berättar. Gör det orimliga rimligt och förankra det du skriver i vardagsrealism. Med Den nya människan har jag skrivit en dystopisk roman om mänsklighetens undergång. Men berättelsen är vardaglig och fokuserar på barnen som föds och hur världen reagerar på dem. Det är en väldigt nära framtid som alla kan känna igen sig i och skrämmas av.”

Läs hela intervjun på Skrivarakademins hemsida:
http://www.folkuniversitetet.se/Skolor/Estetiska-skolor/Skrivarakademin-i-Stockholm/Puffar/Boel-Bermann/

DenNyaMänniskan_roman_boel_bermann_beskärd

Skrivtips: Död åt ditt sociala liv

Jag önskar att jag skulle kunna säga att så här gör du för att skriva en bok. Ge råd. Titta tillbaka på mina dagbokssidor och rapportera vad jag gjorde rätt, vad jag gjorde fel och dela med mig av mina erfarenheter. Tyvärr skrev jag ingen dagbok överhuvudtaget under tiden då jag skrev Den Nya Människan. Det jag kan göra är att retroaktivt försöka pussla ihop bitarna.

Försöka få dig att förstå hur boken kom till. Vilka knep jag använde för att lyckas skriva och hur jag slogs med skrivkrampsdemonen. Alla kan få skrivkramp ibland. För nej, det är ju bara att sätta sig och skriva alla gånger. Den lilla detaljen som kallas verklighet kan ibland hindra en. Så hur stänger man ute verkligheten för att ta sig in i fantasin?

Skrivkramp är inte alltid att inte kunna skriva.
Skrivkramp kan också vara att inte ta sig tid till att skriva.
Du vet att du kan.

Skrivtips: Död åt ditt sociala liv
Stäng av internet. Internet är svårt att motstå och slukar tid. Du ska bara… Nej. Det ska du inte! Stäng av mobilen eller sätt den på ljudlöst och lägg den i ett annat rum. Sitt ner. Du får inte gå iväg. Inte ens om apokalypsen är här och Chutulu håller på att sluka världen. Du ska inte ens märka att jorden går under, för du sitter och skriver. Utan internet och mobil.

IMG_1421

Skrivtipset publicerat på Fruktan.se

På jakt efter flow

Jag fnyste åt flow för några år sedan. FLOW. Bara lyssna på ordet. New age-trams.  Sen fick jag igång mitt skrivande. Stapplande och knaggligt. Ord bildade meningar som bildade stycken som bildade scener och karaktärer och hela handlingskedjor. Och plötsligt tittar jag upp från datorn och inser att det har passerat en herrans massa timmar och min energi är fortfarande på topp och jag vill aldrig sluta skriva. Tid och rum försvinner. Till och med röksug dämpas och jag behöver inte hinka i mig en kaffe varannan minut. Jag hade hittat flow.

Flow funkar säkert olika för olika personer. Det enda jag kan beskriva är hur det fungerar för mig. Flow kommer aldrig direkt. Svårflörtat, det där mytomspunna flow. Det är ingen jäkla energi som kommer på beställning. Ingen gudomlig inspiration. Ingen musa som skänker kreativitet. Det krävs jobb för att hitta flow. Först tragglar jag och har mej första halvtimmen. Är ofokuserad, tänker på jobb, borde ha tvättstuga, är det inte dags att färga om håret? Men sakta så tonar det där ner medan jag skriver. Så skriv vad som helst. Skriv om att du inte kan skriva. Skriv om att du har skrivkramp. Bara skriv.

youshouldbewriting_boelbermann
[Läs mer…]

Semestern – en tid för att skriva

När fasiken har jag tid att skriva? Sanningen är tråkig. Jag har inte tid att skriva. Men jag tar mig den tiden ändå. Mina semestrar ryker åt att plita ner ord.
Min debutroman ”Den nya människan” och mina andra skrivprojekt har jag skrivit mestadels på mina semestrar. Semester försöker jag oftast ta någon vecka här och där utspritt över året, det blir sällan långa sammanhängande semestrar. Och på min lediga tid skriver jag. Min sambo och jag älskar båda att skriva, tack gode gud. Vi älskar också att utmana varandra.

En vanlig semesterresa går till på följande vis:
–  Ska vi inte åka någonstans?
– Ja, det gör vi. Kan du ta ledigt?
–  Ska kolla.

Vi kollar med våra jobb, nappar en vecka inom nära framtid, tar en sista minuten eller någon billig flygresa och åker var som helst. Ibland redan dagen efter beslutet. Vi åker nästan aldrig bort under högsäsong, då resorna är dyra utan passar på mer när ingen annan verkar kunna ta ledigt. Våra jobb tillåter oss att fly landet när andra inte kan och det är en välsignelse. Jag älskar de här oplanerade semestrarna. I enstaka fall har vi planerat i lång tid innan, men det blir aldrig samma sak. Impulsiviteten och att ibland inte ens knappt veta var man är på väg gör mig nyfiken utan att höja förvntningarna.
[Läs mer…]