Vykort från Den nya människan: Stockholm, Sverige 2025.
”Ingen vet om mitt tillstånd.”
Klicka här för att läsa om romanen ”Den nya människan”.
Köp Den nya människan här!
Vykort skapat av Samuel Elers.
Vykort från Den nya människan: Stockholm, Sverige 2025.
”Ingen vet om mitt tillstånd.”
Klicka här för att läsa om romanen ”Den nya människan”.
Köp Den nya människan här!
Vykort skapat av Samuel Elers.
Vykort från Den nya människan: Berlin, Tyskland 2023.
”Jag tycker om att inte finnas.”
Läs mer om Den nya människan här.
Köp boken Den nya människan här.
Vykort skapat av Samuel Elers.
Vykort från Den nya människan: Pakse, Laos 2023.
”Mina fotsulor är täckta av intorkat blod.”
Läs mer om Den nya människan här.
Köp boken Den nya människan här.
Vykort skapat av Samuel Elers.
Vykort från Den nya människan: Barjols, Frankrike 2022.
”Alla tankar på vad som är fel med världen försvinner under semestern.”
Läs mer om Den nya människan här.
Köp boken Den nya människan här.
Vykort skapat av Samuel Elers.
Stockholm, Sverige 2021. Jag vårdas i fem månader. Fem månader efter det att jag har dödat ett barn inser jordens befolkning faktum. Fem månader efter det att jag har dödat ett barn är statistiken säkerställd. Jag blir frisläppt från tvångsvården. Allt sker under största sekretess. Villkoren tydliggör att jag måste fortsätta äta antidepressiva och lugnande medel.
Läs mer om Den nya människan här.
Köp boken Den nya människan här.
Vad händer när barnen som föds inte är vanliga barn?
”Jag har dödat ett barn. Det är vad de säger till mig här på polisstationen, i förhörsrummet. Inombords skriker jag. – Det var inget barn jag dödade. Det var något helt annat. Kan ni inte se det?”
Klicka på bilden nedan och ladda hem wallpaper, om du vill dekorera din dator med boken ”Den Nya Människan”.
Tack till Samuel Elers för mästerlig design!
Om boken ”Den nya människan”
Året är 2014 och inga barn föds längre. Världen är i chock, lamslagen över vad som sker. Efter några år börjar kvinnorna plötsligt bli gravida igen, men de nya barnen är inte som barn brukade vara. De leker inte, de iakttar i stilla tysthet. Mot sin vilja blir Rakel involverad när hon råkar döda ett barn. Hon är en av de första som inser att den nya människan är ett hot mot mänsklighetens hela existens. Fler och fler nya barn föds och de har en snabbare utvecklingstakt än vanliga människor. Efter en brutal incident på Rakels arbetsplats flyr hon. Flyr från ångest och sviken kärlek, söker tröst i tillfälliga förbindelser och berusning. Då händer det som inte får hända …
Min bok. Den finns på riktigt. På papper. Den nya människan. Jag läser i den. Får hjärtklappning. Lägger ner den. Tar upp den igen. Fortsätter läsa. Får svindel. Min bok. Jag kan inte ta in det. Att den finns. Jag kan känna hur mycket min bok väger. Den är ganska lätt. Inte en tegelsten. Kan inte döda en hamster om jag tappar den. Tror jag. Mina kinder blossar. Jag skulle kunna springa tre varv runt Stockholm av all överskottsenergi jag har i kroppen. Någon har injicerat kolsyra i mitt blod. Min bok finns! Den leve hurra hurra hurra!!! Jag vill inte tänka på framtiden, vill inte fundera över något. Jag vill gå hem och läsa min bok. Och hoppa upp och ner och dricka bubbel.
27 juli 2013 kl 18.15 anteckningar från tunnelbanan
Tillbackablick: Är det ok om jag börjar bli lite rädd nu? Jag har inte varit det tidigare nämligen, bara glad. Men nu så… Sprang av en slump in i Sofia, min redaktör, på vägen till jobbet. Morgontrötta hann vi byta några korta ord. I förbigående säger hon att min bok Den nya människan skickats på tryck. Sånt gör hon ju hela tiden. Det är hennes jobb, styra upp bokmanus så att de blir bra böcker och se till så att de trycks. För henne är det vardagsmat. För mig är det en chock varje gång någon påminner mig om att min bok faktiskt ska publiceras. Hjärtat stannar. Hjärtat placerar sig i halsgropen. Hjärtat slår några extra slag. Mitt hjärta har ganska underliga saker gör sej, kort uttryckt.
Så ja, jag är rädd. Det är en bra rädsla, en behaglig rädsla. Som att åka katapulten på Gröna Lund. Vad är jag egentligen rädd för? Att folk inte ska gilla boken, att folk inte ska köpa boken, att boken går obemärkt förbi? Jag vet faktiskt inte. Jag försöker känna efter…
Stockholm, Sverige 2020.
Jag har dödat ett barn.
Det är vad de säger till mig här på polisstationen, i förhörsrummet.
Inombords skriker jag.
– Det var inget barn jag dödade. Det var något helt annat. Kan ni inte se det?
De har inte förhört mig ordentligt än, bara hållit ett inledande häktningsförhör.
Jag sitter tyst i det klaustrofobiska rummet och låter den gamla ventilationsanläggningens brummande ta över.
Vad ska jag säga?
Läs mer om Den nya människan här.
Köp boken Den nya människan här.
Du kan bli kräktrött på din text och känna att du aldrig mer vill se den. Ja, men lägg ner den då. Skriv på något annat. Du måste inte alltid ha gnistan att skriva på din bok, ni kanske behöver en paus i ert förhållande och träffa andra texter. Det är bättre att skriva på någonting än ingenting. Ha en flirt med en halvfärdig novell, ett utkast eller en vag idé, så kan du bli nykär i din gamla text. Eller så hittar du en starkare passion till en ny? Du ska tycka om din egen text. Inte alltid, alla har svackor, men för det mesta.
Aktuell med den kommande dystopiska romanen Tömd på Kraxa Förlag. Tidigare verk inkluderar rysaren Det som växer på Saga Egmont, novellantologierna Mörk Framtid och Sommarskuggor på Storytel Original. Debuterade med den kritikerrosade dystopin Den Nya Människan. Har medverkat i novellsamlingarna 13 Svarta sagor om superskurkar, Zonen vi ärvde, Stockholms undergång, Nya vägar: Tio nya utopier, Waiting for the machines to fall asleep, Encounters, Kärlek i maskinernas tid, Maskinblod 3 och Maskinblod 2. På dagarna arbetar jag med PR. På kvällarna är jag medlem i författarkollektivet Fruktan.se. Tidigare medlem i författar-podcasten Fantastisk Podd.
Copyright © 2024 · Metro Child Theme på Genesis Framework · WordPress · Logga in
Kommentarer