Tillbakablick: Jag har precis insett hur mycket panik man kan ha redan innan man kliver upp ur sängen. En hel del. Idag efter jobbet ska jag över till Kalla Kulor Förlag och skriva kontrakt för att ge ut min bok Den nya människan. Jag darrar på handen när jag skriver det här på min mobil på tunnelbanan. Idag blir det verklighet. Jag tror inte på det förrän jag har kontraktet påskrivet framför mig. Att min bok ska bli utgiven. Glömmer att andas och kan inte svälja. Ett mejl från en vän dyker upp i inboxen med feedback på boken. Han har aldrig läst manuset tidigare. Jag kastar mig över mejlet på mobilen.
”Hej Boel, läste ut Den Nya Människan igår på flyget hem. Den är superbra! Återkommer i helgen med mer detaljerad feedback, men det är verkligen detaljer. Helheten sitter och språket är perfekt för storyn. Jag hade hela boken en stigande känsla av att något riktigt otäckt var på väg att hända. Och det gör det onekligen.”
Senaste dagarna har jag nojat som tokig över boken. Är den bra? Är den spännande? Funkar den? Mejlet är som en stor kram av ord. Vill andas i papperspåse. Ska ta mig igenom arbetsdagen utan att kräkas, för att sen gå iväg och skriva kontrakt. Önska mig lycka till!
Kommentarer