Skruvad flera gånger runt sin egen axel. Stillhet och vardag är klistrat över varje centimeter av den här filmens yta. Samtidigt är det en av de mest utflippade filmer jag sett handlingsmässigt. När jag sett klart Primer vet jag bara att den har fått det att pirra något vansinnigt i bakhuvudet och att jag tycker om Primer. Men jag kan inte säga exakt vad den handlar om eller varför jag tycker om en film som större delen av filmen har en fullkomligt obegriplig dialog… Ändå dröjer den sig envist kvar i mitt medvetande.

Tankarna går till filmen PI – en skruvad svartvit matematiskt snårig historia som man antingen älskar eller hatar. Jag älskar den och därmed är jag svag i knävecken för Primer. Den extremt begränsade budgeten har inte påverkat utseendet – filmen är otroligt snygg i kalla färger och statiska tagningar. Snygga, prydliga män i vita skjortor med slipsar rör sig hemma och på stan utan att en enda gång överspela. Oavsett vad de talar om håller de sina ansiktsuttryck, rörelser och dialog på en helt normal, avslappnad nivå vilket skänker hela filmen en viss trovärdighet.

Handlingen bjuder på ett gäng välordnade män som driver ett företag tillsammans som tar sig an att bygga en för tittarna relativt obegriplig uppfinning i ett garage. Inom kort upptäcker de att maskinen ger dem en möjlighet att påverka tid och rum. Trots att dialogen ligger på en abstrakt naturvetenskaplig nivå med repliker som tycks kvasivetenskapliga och påhittade med resonemang som få förmår följa stör det inte. Alla samtal flyter på som rinnande vatten med underliga termer och hantering av utrustning. Ändå är det inte irriterande att handling eller dialog övergår ens förstånd, det känns helt rimligt. När de hela tiden beter sig som vilket kompisgäng som helst och rör sig i hus och på gator som hämtade ur ens egen verklighet gör det filmen ännu mer närgången. Jag behöver inte förstå för att vilja titta.

Långsamt utvecklar sig historien. Sedan börjar den mycket sakta skriva sig runt sin egen axel – varv efter varv. Inom kort befinner vi oss i någon form av allvarlig lågbudget ”Tillbaka till framtiden” eller möjligen ”Måndag hela veckan” utan alla skämt och utflippade åtgärder. För vi rör oss i någon form av cirkel och ser samma moment upprepas om och om igen med mindre skillnader. Närgånget bygger filmen upp en nyfikenhet som aldrig riktigt får utlopp. Det finns inga självklara svar utan mer tolkningar och teorier. I maklig takt rör sig huvudrollerna i garage, förråd och hotellrum och med allvarliga miner och seriösa diskussioner bygger de… en låda.

Recensionen publicerades på Moviezine.se:
http://www.moviezine.se/film/primer

Genre: Drama, Science-Fiction, Thriller