”Kommer du ihåg att du tyckte att det var någon som var läskigt lik pappa på din disputation?” Julian låg på soffan med telefonen tryckt mot örat med vänstra axeln och höll i ett förstorat foto. På soffbordet låg flera bilder utspridda.
”Hur kan jag glömma det?” sade hans syster. ”Särskilt som du avfärdade mig som nervös. Eller om det var hysterisk du sa. Hurså?”
”Jag sitter och kollar på en bild från mitt bröllop … grejen är att jag såg nån som var grymt lik pappa inne i kyrkan. Skulle sagt något till dig efteråt, men jag glömde väl bort det.”
”Men vad fick dig att tänka på det nu, en månad efteråt?”
Julian lade ner bilden på bordet. Det var märkligt. Så likt. Personen som var inzoomad på förstoringen och personen som på bilderna som låg på bordet. En man runt 40 år tillsammans med två barn.
”Bilderna kom för två dagar sedan. Både från middagen och från kyrkan. Det är en bild på oss när vi går ut ur kyrkan. Där sitter han, på Amandas sida, och är helt otroligt lik pappa. Amanda säger att det inte är någon hon känner.”
”Är det verkligen så likt?”
”Jag har förstorat upp en av bilderna. Det är sjukt likt. Det är kusligt. Du borde egentligen komma över och kolla själv.”

Smakprov ur novellen  ”En sista kram” av  Patrik Centerwall
ingår i antologin Maskinblod 2 som släpps 12:e mars, 2014:
http://www.affront.se/en-sista-kram-av-patrik-centerwall-novell-i-maskinblod-2/