Det är första gången jag ser någon äta djur. Jag kan inte låta bli att stirra. Rynkar på näsan och sväljer ner kväljningar, fast jag försöker låta bli. Lukten av kött känns unken. Mättad och främmande. Oset som kom från spisen sticker i näsan.
– Vad är det för kött?
Han titta upp, ser förvånad ut.
– Entrecote.
– Från vilket djur?
– Vad menar du?
– Vilket djur är det du äter?
– Vet inte, spelar det någon roll? Det är väl antagligen ko, men helt säker är jag inte. Jag menar, nu för tiden säljer de ju ganska ofta entrecote från häst också. Du borde äta innan det kallnar.
[Läs mer…]
Novellutkast: Äta djur
Utdrag ur Den nya människan
Stockholm, Sverige 2021. Jag vårdas i fem månader. Fem månader efter det att jag har dödat ett barn inser jordens befolkning faktum. Fem månader efter det att jag har dödat ett barn är statistiken säkerställd. Jag blir frisläppt från tvångsvården. Allt sker under största sekretess. Villkoren tydliggör att jag måste fortsätta äta antidepressiva och lugnande medel.
Läs mer om Den nya människan här.
Köp boken Den nya människan här.
Den nya människan – Wallpaper
Vad händer när barnen som föds inte är vanliga barn?
”Jag har dödat ett barn. Det är vad de säger till mig här på polisstationen, i förhörsrummet. Inombords skriker jag. – Det var inget barn jag dödade. Det var något helt annat. Kan ni inte se det?”
Klicka på bilden nedan och ladda hem wallpaper, om du vill dekorera din dator med boken ”Den Nya Människan”.
Tack till Samuel Elers för mästerlig design!
Om boken ”Den nya människan”
Året är 2014 och inga barn föds längre. Världen är i chock, lamslagen över vad som sker. Efter några år börjar kvinnorna plötsligt bli gravida igen, men de nya barnen är inte som barn brukade vara. De leker inte, de iakttar i stilla tysthet. Mot sin vilja blir Rakel involverad när hon råkar döda ett barn. Hon är en av de första som inser att den nya människan är ett hot mot mänsklighetens hela existens. Fler och fler nya barn föds och de har en snabbare utvecklingstakt än vanliga människor. Efter en brutal incident på Rakels arbetsplats flyr hon. Flyr från ångest och sviken kärlek, söker tröst i tillfälliga förbindelser och berusning. Då händer det som inte får hända …
Den Nya Människan: Nollstrecket (Video)
Stockholm, Sverige 2014
”Jag sitter på Konditori Ritorno och väntar på en kompis. Plockar upp en dagstidning som lämnats kvar på ett bord. ”Är mänskligheten dödsdömd?” står det med stora svarta bokstäver.
”Vi rapporterar om det första dygnet då inga barn fötts i världen.”
Tack till filmare Martin Gustafsson
http://vimeo.com/gusse
Läs mer om Den nya människan här.
Köp boken Den nya människan här.
Prenumerera på min Youtube-kanal här:
http://www.youtube.com/user/Kadooosch
Prenumerera på Kalla Kulor Förlags Youtube-kanal här:
http://www.youtube.com/user/KallaKulorForlag/
Novellutkast: Klasskamp
De slänger saker på glaset till fordonet vi transporteras i. Skriker och skanderar därute, deras röster hörs inte in genom ljudisoleringen, men jag kan se deras munnar röra sig. Jag rycker till varje gång något slår emot glaset. Vet att det är okrossbart glas, skottsäkert, men jag är ändå rädd. Här inne är det sterilt och decifincerat. Glaset är min och alla de andras livförsäkrning. En genomskinlig mur som skiljer på oss och dem. Jag vet att jag och de andra i fordonet är en lyckligt lottad skara. Inkomstskillnaderna är enorma, krisen härjar i hela Europa och klasskampen har intensifieras.
[Läs mer…]
Utdrag ur Den nya människan
Misstänkt mord på barn
Jönköping. En sex år gammal flicka i Jönköping hittades död i en bostad i augusti. Efter den rättsmedicinska undersökningen och förhör med anhöriga misstänks flickan ha mördats. I bostaden befann sig flera yngre barn, som enligt uppgift klarat sig utan skador. Polisen är mycket förtegen om detaljer om fallet.
(Metro, 2021)
Läs mer om Den nya människan här.
Köp boken Den nya människan här.
Min bok finns på riktigt! Oredigerad glädje
Min bok. Den finns på riktigt. På papper. Den nya människan. Jag läser i den. Får hjärtklappning. Lägger ner den. Tar upp den igen. Fortsätter läsa. Får svindel. Min bok. Jag kan inte ta in det. Att den finns. Jag kan känna hur mycket min bok väger. Den är ganska lätt. Inte en tegelsten. Kan inte döda en hamster om jag tappar den. Tror jag. Mina kinder blossar. Jag skulle kunna springa tre varv runt Stockholm av all överskottsenergi jag har i kroppen. Någon har injicerat kolsyra i mitt blod. Min bok finns! Den leve hurra hurra hurra!!! Jag vill inte tänka på framtiden, vill inte fundera över något. Jag vill gå hem och läsa min bok. Och hoppa upp och ner och dricka bubbel.
27 juli 2013 kl 18.15 anteckningar från tunnelbanan
Novellutkast: Hissbygget
Det pågick ett hissbygge i hennes hus. Hon noterade bara slamret, dammet som smög sig in i lägenheten och hur den breda trappan blev allt smalare ju mer den sågades av. Det var störande, men om bara några månader skulle hon slippa gå upp de fyra trapporna till sin lägenhet.
Hon märkte inte när bygget avstannade. Ingen i huset gjorde det. Alla de boende i huset hade för fullt upp med att passera det öppna hiss-schaktet, ta sig förbi bråte och tränga sig förbi stora lådor av utrustning för att märka att arbetet sakta hade avtagit.
[Läs mer…]
Är det ok om jag börjar bli lite rädd nu?
Tillbackablick: Är det ok om jag börjar bli lite rädd nu? Jag har inte varit det tidigare nämligen, bara glad. Men nu så… Sprang av en slump in i Sofia, min redaktör, på vägen till jobbet. Morgontrötta hann vi byta några korta ord. I förbigående säger hon att min bok Den nya människan skickats på tryck. Sånt gör hon ju hela tiden. Det är hennes jobb, styra upp bokmanus så att de blir bra böcker och se till så att de trycks. För henne är det vardagsmat. För mig är det en chock varje gång någon påminner mig om att min bok faktiskt ska publiceras. Hjärtat stannar. Hjärtat placerar sig i halsgropen. Hjärtat slår några extra slag. Mitt hjärta har ganska underliga saker gör sej, kort uttryckt.
Så ja, jag är rädd. Det är en bra rädsla, en behaglig rädsla. Som att åka katapulten på Gröna Lund. Vad är jag egentligen rädd för? Att folk inte ska gilla boken, att folk inte ska köpa boken, att boken går obemärkt förbi? Jag vet faktiskt inte. Jag försöker känna efter…
Novellutkast: Lördagssol
Han var van att betrakta världen. Det var hans arbete och hans öde in i evigheten. Han var en iakttagare. Nu föreföll tiden innan jorden så avlägsen. Hans första möte med mänskligheten hade varit i staden Ur i Mesopotamien. Han hade varit så ung och rättrådig då och trott att han visste bäst. Trott att han var vuxen.
Tusentals år senare insåg han att han varit trotsig och självisk. Men han ångrade sig inte. Vilken uppenbarelse det hade varit att upptäcka människorna med deras intensiva känslostormar. Med deras passion, behov av tillfredsställelse, deras sexualitet. Kvinnorna drogs till hans ansiktsdrag och hans tystnad. Bland människor hade han ingen röst. Genom sin tystnad gav han aldrig löften och svek dem därför aldrig.
[Läs mer…]





Kommentarer