Som att utforska en främmande planet

Orden flyter på nu, mer än de gjort på hela sommaren. Min bok Den nya människan släpps nästa vecka och det känns fullständigt overkligt. Det innebär att jag konstant går runt i ett tillstånd som känns som ett mellanting mellan att vara fylld av statisk elektricitet och koma.  Så i helgen flydde jag till lugnet i Bergianska Trädgården och skrev omgiven av grönska i några timmar. Det var skönt att få utlopp i orden och rymma till en annan plats, tid och verklighet mentalt.

Efter skrivarsessionen gick jag runt och tittade på växter. Inte de exotiska och spännande växterna.  Utan köksträdgården. Den med sallad, kål, tomater och bönor. Och blev helt uppslukad av hur främmande växterna såg ut när jag tog mig tid att titta på dem, studera blad och former. Det var som att utforska en okänd planet, som något ur en dröm, något som inte läggs på våra tallrikar varje dag.  Att  så vardagliga växter kan vara så facinerande…

 

Skrivtips: Med en vapendragare kan du dra ditt vapen

Med en vapendragare kan du dra ditt vapen. Att ha en idé, men inte kunna skriva ner den är sjukt frustrerande saker. Vi har alla varit där, idén liksom finns som en obestämbar massa i huvudet och vägrar fastna på pränt. Det du kan göra är att be en kompis anteckna medan du försöker beskriva idén. Som en hisspitch. Kompisen får ställa följdfrågor, be dej förklara tydligare och göra vad som krävs för att lirka ur dej konceptet. Idén kommer ta form och låta sig fångas i fällan. Med hjälp av en vapendragare kommer du kunna slå ihjäl skrivkrampsmonstret.

IMG_1421

Publicerad på Fruktan.se

 

Skrivarjunta

Jag ska iväg på skrivarjunta idag. Jag är mycket förtjust i det ordet. Skrivarjunta.  När jag säger det ordet verkar folk tänka syjunta och pysseljunta. En samling människor som sitter och myser med fika och småpratar medan de gör något kreativt. Det är en del av sanningen.

Men när jag själv säger skrivarjunta ser jag snarast en militärjunta framför mig. Det är inte alls lika trevligt förstås. Men på något sätt handlar det om en grupp av skribenter som tar makten över sitt eget skrivande. Som sätter ramarna, reglerna, lagarna och ve den som bryter dem. Visst, vi sitter ofta och myser och fikar och småpratar och bollar idéer. Men när vi skriver är det på blodigt allvar.

Oavsett om det handlar om att vi ska avverka en skrivövning, jobba på våra individuella längre projekt eller bearbeta en novell.  Hur gör vi då? Vi sätter en timer på mellan 20-30 minuter.  När timern startats blir det tyst som i graven. Alla måste skriva under hela den utsatta tiden. Ingen får säga något eller avbryta de andras flow. Det är bara att bita ihop och skriva. Vet du inte vad du ska skriva om? Är du helt blockerad? Spelar ingen roll, knepet är att hålla igång pennan eller tagentbordet. Det får bli hur dåligt som helst. Men skriva ska du. Annars…

boelbermannsemesterskriverier

Jag ser ingen anledning att vänta

Min bok ”Den nya människan” är närmare sin release än någonsin tidigare och känns mer avlägsen än någonsin tidigare. Hur går det ihop? Jag har fullt upp på jobbet, fullt upp med vännerna för att ta igen min sociala frånvaro, försöker njuta av sommaren emellanåt och skriva på nya projekt. Plötsligt känns boken som en annan era, en del av en annan värld, en annan tid. Det känns som att min vakna tid präglas av längtan efter att skriva. Idéer som surrar i bakhuvudet, kliandet i fingertopparna, suget efter att få den där egna världen förlorad i tid och rum där jag själv bestämmer vad var hur vem. Så nu tänker jag skriva. Nu. Direkt. Jag ser ingen anledning att vänta. Nu ska jag ut på äventyr. Här vid datorn.

boelbermann

 

 

 

 

Skrivtips: Skriv inte klart

När du slutar skriva för dagen, försök att sluta mitt i en scen. Hur mycket det än kliar i fingrarna att avsluta scenen helt… Varför? Jo, förstår du, då blir det enkelt att plocka upp texten och fortsätta skriva nästa gång. När du nästa gång ska börja skriva landar du mitt i den oavslutade scenen. Då har du tagit bort startsträckan för dej själv, det är bara att spurta i mål.

youshouldbewriting_boelbermann (2)

Publicerat på Fruktan.se

Skrivtips: Vi borde göra slut

Det finns en stor tillfredsställelse i att göra slut. Att slutföra en text. Därför är ett längre bokmanus en riktigt påfrestande sak, för den verkar fortsätta in i oändligheten och aldrig får du göra slut med texten och gå vidare. Då och då behöver du sätta punkt. Antingen slutföra en scen eller avsluta en novell du träffar på sidan om, enbart för din egen sinnesfrids skull. Det kan vara fantastisk skönt att sätta börja träffa andra texter efter ett långt bokmanusförhållande.

IMG_1418

Om jag inte får skriva snart så dör jag.

Om jag inte får skriva snart så dör jag. Det känns faktiskt så. Det är ett beroende att skriva. Med historier som bränner under ytan, vaga oformliga skuggor som trängs i mitt undermedvetna och vägrar ta form om jag inte fäster dem, fängslar dem genom penna eller tangentbord. Undanglidande och samtidigt påträngande. Jag skrev senast förra veckan och jag kommer ta mig tid i helgen. Jag vet det.

Men just nu blir det fragment, spillror som sköljs upp på stranden efter stormen. Hinner inte ta tag i det stora jag vill arbeta med, hinner inte sätta mig in i helheten i en idé jag har. Hoppas den ligger där i mitt bakhuvud och sakta tar form.
Besökte Gotland, ledig tid. Hade storslagna planer på att skriva. Det blev inte så, inte den här semestern. Visst blev det en del sidor, men inte tillräckligt. Jag vill mer. Men kanske väcktes saker till liv av de lediga dagarna. Kanske kommer de leda till mer. Jag misstänker det…

Skrivtips: Hang-ups

Alla har sina egna hang-ups. Sina små luckor i sitt författarsjälvförtroende. Att ditt språk inte räcker till, att du inte är så bra på miljöbeskrivningar, att du är övertygad om att du inte kan skriva trovärdiga dialoger eller vad som helst. Försök vara medveten om vilka hang-ups du har. Vad du nojar över och ifrågasätter i ditt skrivande.
Sen utmanar du dina hang-ups. Övertyga dig själv att skriva scener som innehåller det du tror att du inte kan klara av. Det kommer ta emot. Du kommer hitta på ursäkter för dig själv för att slippa göra det. Plötsligt är det mer intressant att göra en broccoligratäng, diska eller dammtorka alla bokhyllorna. Var stark. Gör det ändå. Öva, finslipa och hitta formen. Gör 50 hang-ups omedelbart.

youshouldbewriting_boelbermann (2)

Skrivtips: Mental flatline

Alla har dagar och kvällar då huvudet är helt tomt. Eller möjligen fyllt med vardagsludd eller grått oinspirerat klegg. Det är då du plockar fram din idépärm. Den kan vara en anteckningsbok, ett googledoc eller ett enkelt worddoc där du skriver ner alla på måfå idéer som någon gång passerat ditt sinne eller en pärm fyllt med tidningsnotiser/artiklar/rubriker/låttexter/wikipedia faktautdrag/ord som någon gång väckt något i dig och som du sparat. Bläddra i den tills en mer konkret idé tar form och försök skriva ner den.

evilplansandotherstuff ny

Vad fan vet du om det?

Låt ingen läsa din text om du inte vet på förhand att personen ifråga kommer att kunna ge konstruktiv feedback och förstår din bokidé eller vad du vill åstadkomma. Presentera gärna projektet, ge exempel på vad du är ute efter för typ av kritik och ge personen några specifika punkter att tänka på inför genomläsning. Undvik att ge texten tidigt till folk vars åsikt du vet att du bryr dig enormt mycket om, även mild/slarvig kritik kan slå mycket hårdare mot ditt självförtroende än du kan ana.

Jag har själv en traumatisk incident när jag skissade på en novell om en syndaflod som började med en man som simmar i panik längst Oxford Street. Var hemskt nöjd med idén. Tills  en person fick läsa mina slarviga anteckningar och impulsivt sa:
”Du skriver ju bra, men varför vill du skriva nån slags Waterworld”.
Pratade inte med personen på flera timmar. Novellen blev aldrig skriven.

Du är inte alltid själv din bästa kritiker, men det betyder faktiskt inte att vem som helst är det…

youshouldbewriting_boelbermann

Publicerad på Fruktan.se