Jag fnyste åt flow för några år sedan. FLOW. Bara lyssna på ordet. New age-trams. Sen fick jag igång mitt skrivande. Stapplande och knaggligt. Ord bildade meningar som bildade stycken som bildade scener och karaktärer och hela handlingskedjor. Och plötsligt tittar jag upp från datorn och inser att det har passerat en herrans massa timmar och min energi är fortfarande på topp och jag vill aldrig sluta skriva. Tid och rum försvinner. Till och med röksug dämpas och jag behöver inte hinka i mig en kaffe varannan minut. Jag hade hittat flow.
Flow funkar säkert olika för olika personer. Det enda jag kan beskriva är hur det fungerar för mig. Flow kommer aldrig direkt. Svårflörtat, det där mytomspunna flow. Det är ingen jäkla energi som kommer på beställning. Ingen gudomlig inspiration. Ingen musa som skänker kreativitet. Det krävs jobb för att hitta flow. Först tragglar jag och har mej första halvtimmen. Är ofokuserad, tänker på jobb, borde ha tvättstuga, är det inte dags att färga om håret? Men sakta så tonar det där ner medan jag skriver. Så skriv vad som helst. Skriv om att du inte kan skriva. Skriv om att du har skrivkramp. Bara skriv.
För mig kommer flow enklast om jag stänger av internet. Stänga av internet? Är du galen människa? Hur ska jag då veta vad som händer i världen? Jag vet, jag avskyr att stänga av internet. Är en total internetjunkie. Helt beroende av det där andra flödet, det digitala. Men om jag måste välja mellan online-flow och skrivar-flow så vinner skrivupplevelsen. Det är liksom mer givande. Det blir något mer än 50 tumme upp och en gullig kattvideo. Ibland i varje fall. Klarar du att stänga av internet är du på god väg till att hitta flow.
Nästa steg är att stänga av mobilen. Vad sa du? Tänker du nu. Stänga av mobilen? Men tänk om något händer, om någon måste få tag i mig, om det är panik och kollaps och jordens undergång då? Risken är inte jättestor, kan vi enas om det? Men jag kan kompromissa. Sätt mobilen på ljudlöst och lägg den i hallen. Den får inte ligga bredvid dig, om du inte har en benhård arbetsdisciplin. Så om du är som jag är – plocka bort den. Jo, kom igen. Nu. Direkt. Ska jag behöva använda den arga rösten? Nej, jag tänkte väl det. Vi ska skriva, du och jag. Vi jagar flow här.
Behöver du kaffe eller ett glas vatten, ta det nu.
Bra. Ingen mobil, inget internet.
Kommer du få vara ifred i två timmar utan att nån stör? TVÅ timmar? Skämtar du med mig? Okej, det kanske är svårt. Men 1 timme kan du väl förhandla dig till? I värsta fall 45 minuter? Vi säger att du fick 45 minuter. Ingen får störa dej på 45 minuter.
Om du har en dörr som kan stängas, så stäng den. Nu. För framtida bruk kan du skaffa en dryg skylt du kan sätta upp när du vill skriva. Ungefär som tonåringar har. Stör ej! Överträdelse bestraffas med döden. Trespassers will be shot. Survivors will be shot again. Eller något liknande. Önska dig en sådan skylt i födelsedagspresent eller julklapp.
Om du inte har någon dörr att stänga, så försök peta ut de andra personerna ut genom lägenhets-/husdörren. Muta med att du betalar fika. Om de inteär snälla och förstående människor som faktiskt kan låta bli att störa dig på riktigt. Litar du på dem? Om inte, så kanske du får överväga att själv fly till ett kafe nästa gång. Det vet du bäst själv.
Starta datorn eller plocka fram anteckningsboken. Ställ mobilens alarm på… visst ja, du plockade bort den. Hämta den och ställ alarmet på 20 minuter. Lägg bort den igen. Nu har du 20 minuter på dig. Klara, färdiga, gå! Så vad väntar du på? Skriv för fan. Jame, jag vet inte vad jag ska skriva om, kanske du säger. Spelar ingen roll. Din penna ska susa över pappret eller tagentbordet. Nu. Skriv. Någon går in i ett rum, ut ur ett rum, någon slår någon annan, någon kysser någon annan. Någon gör något. Skriv, bara skriv.
Och så skriver du. Första minutrarma undrar du vad som händer. Kanske byter du scen för att du inte kom någon vart. Kanske tar det fart, du får en idé och texten växer. När alarmet ringer kanske du blir förvånad och tänker att oj var tog tiden vägen? Kanske inte. Själv brukar jag tycka att jag är klar när exakt 2 minuter återstår. Sölar lite, låtsas skriva, ordnar tempus och undrar varför jag använde ordet dumskalle som är ett bedrövligt ord.
Nu är du igång. Din hjärna surrar av glädje och idéer. Det är nu du ställer alarmet på den tid du har kvar. Och så skriver du på det du hade tänkt skriva från början. Eller något helt nytt. Och nu kommer det förhoppningsvis bara rasa på. Nu slåss du inte mot klockan. Nu skriver du bara för att det är roligt, för glädjen i att skriva. Och sen vaknar du till av att klockan är midnatt eller att ditt sällskap återvänt eller att din mage skriker av hunger.
Om du lyckas uppnå flow har jag bara en enda regel. Bryt den inte. Inte för allt i världen. Bara om huset brinner. Knappt då. Om jag har haft flow och brutit det så har jag varje gång varit övertygad om att jag har hela idéen i huvudet och jag vet precis vad som ska hända och det är klart jag kan äta lunch och sen plocka upp alltihop. Nej. Det kan jag inte. Jag minns inte ens var jag var på väg. Jag har skrivit i trappor, hissar och på tunnelbaneperrongen fast jag var framme vid min station för att inte tappa idéer och formuleringar.
Du vet det där som näsvisa människor säger om att man minns en bra idé. Lyssna på mig noga: DET ÄR LÖGN! Ursäkta att jag skrek, jag ville bara verkligen att det gick in. Men det är lögn och båg och förbannad bluff. Jag är helt säker på att jag har kommit på hundratals idéer som är bättre än de jag faktiskt skriver ner. Men sen så glömde jag bort dem. Och de kanske aldrig kommert tillbaka. Och jag sörjer dem och saknar dem. Och ibland har jag hittat ett word doc som innehåller idéer som jag inte ens minns att jag skrivit ner och det kan vara euforiskt som att träffa sin bästa kompis som man tappat kontakten med och inte sett på åtta år. Så är det. Oj. Jag tror jag varit lite pendlande här mellan olika ämnen. Hur sammanfattar vi det här nu då?
Skriv ner alla idéer.
Flow kräver en massa förberedelser, men när det händer är det magiskt.
Bryt aldrig flow.
Ta dej tid att skriva.
Såpp.
Det var allt från mig nu.
