Min bok. Den finns på riktigt. På papper. Den nya människan. Jag läser i den. Får hjärtklappning. Lägger ner den. Tar upp den igen. Fortsätter läsa. Får svindel. Min bok. Jag kan inte ta in det. Att den finns. Jag kan känna hur mycket min bok väger. Den är ganska lätt. Inte en tegelsten. Kan inte döda en hamster om jag tappar den. Tror jag. Mina kinder blossar. Jag skulle kunna springa tre varv runt Stockholm av all överskottsenergi jag har i kroppen. Någon har injicerat kolsyra i mitt blod. Min bok finns! Den leve hurra hurra hurra!!! Jag vill inte tänka på framtiden, vill inte fundera över något. Jag vill gå hem och läsa min bok. Och hoppa upp och ner och dricka bubbel.
27 juli 2013 kl 18.15 anteckningar från tunnelbanan
Hurra och grattis! 🙂
Tack! Det känns helt surrealistiskt och magiskt samtidigt 🙂
Stort grattis och all lycka! Ser fram emot att ta tag i boken under julledigheten.
Stort tack, hoppas du tycker om min dystopi! 🙂