”Långsamt lät Ma’at kroppen flyta med i de uråldriga rörelserna. Med bara fötter flyttade hon sig mjukt över golvet medan händerna gled genom den ena slagställningen efter den andra. Hon kunde känna den svaga vibrationen av Anubis motorer genom golvet. Gymnastiksalens väggar och tak var ersatta av ett extremt verklighetstroget hologram. Hon stod i en smäcker pagod, omgiven av en grönskande park. Fåglar kvittrade och ekorrar slängde sig mellan träden. På himmelen lyste en behagligt värmande sol men hon var fortfarande kall inuti. En plötslig utmattning överväldigade henne, men hon tvingade sig kvar i position och med extrem precision genomförde hon de sista momenten. En stund stod hon helt stilla och försökte insupa alltings närvaro. Vänsterhanden darrade. Irriterat beordrade hon den att vara still, och den stabiliserade sig. Anubis brukade alltid påpeka att det egentligen inte var nödvändigt att genomgå denna träning varje gång hon väcktes. Han påstod att de syntetiska musklerna alltid var vid maximal effektivitet.
Men vad vet han, tänkte hon. Han har aldrig haft en kropp.”
Smakprov ur novellen ”Hon som dömer” av Oskar Källner i den kommande antologin Maskinblod 2:
Läs mer här: http://www.affront.se/hon-som-domer-av-oskar-kallner-novell-i-maskinblod-2/
