Hur kan den text som jag älskat mest i hela världen, som har gett mig flow och som fått mig att tappa tid och rum och som gett mej kickar vara så förhatlig. De där svarta bokstäverna är onda. De stirrar på mig.
Jag hatar min bok just nu. Vi har bråkat. Jag har rätt och texten fel. Jag vet att jag måste be om ursäkt. Det krävs två för att bråka och det krävs att en erkänner sig skyldig för att avsluta bråket.
Så jag ber om ursäkt. Fast det inte är mitt fel. Det är textens fel. Den har bytt skepnad eller kommit i puberteten eller något. En massa humörsvängningar.
Jag vet att det INTE var så jag lämnade texten. Absolut inte. Så illa skulle jag aldrig skrivit. Möjligen har datorn blivit hackad av en okänd individ som alltså bara gått in på just senaste manusfilen och gjort hela min bok aningen sämre. Det där är inte min text, minsann. Herregud, vad tror du om mig? Så jag säger förlåt till texten, men ångrar ingenting. Det är ju inte mitt fel att jag aldrig har fel.
