Nästa vecka släpps min debutroman Den nya människan. Först då kan jag andas ut och attackera andra texter som bränner under ytan. Först då kan jag hänge mig besinningslöst åt mitt nya bokmanus och Fruktans nya gemensamma skrivprojekt.
Redan nu skissar jag och skriver fragment, men det är som att en del av mig hela tiden tänker på Den nya människan. Nyfikenheten över vad folk kommer tycka om boken, om jag kommer lyckas fånga folks uppmärksamhet och få alla som läser att leva sig in i världen. Alla mina andra idéer ligger i bakhuvudet och väntar otåligt. Jag kan höra dem krafsa och hur deras små röster frågar från de mörka skuggorna i skallen: Får Boel komma ut å leka med oss snart?
