Maskinblod 2: Permafrost

”Just som han knackar försiktigt på lampan skiftar vinkeln på övervakningsmonitorn till vyn över perrongen och Femtiofyra hoppar till vid åsynen. Han skjuter sig skrämd iväg några meter från skrivbordet. Han fortsätter stirra mot monitorn, rädslan övergår till nyfikenhet. Han lägger huvudet lite på sned och lutar sig närmare monitorn igen. Hans blick är låst vid skärmen och dess flimrande bild samtidigt som han långsamt rullar stolen närmare igen.
Det är någon vid perrongen. Inte några flyttfåglar eller ens någon räv, det är någon som står upp, en lång smal gestalt.
”Det är… Det måste vara… En människa.”

Smakprov ur novellen ”Permafrost” av Johan Cederholm i kommande antologin Maskinblod 2:
http://www.affront.se/permafrost-av-johan-cederholm-novell-i-maskinblod-2/

IMG_0420

 

Maskinblod 2: Sanning eller konsekvens

”Förbi Sanningens vakter, undan lögndetektorerna, genom tunneln och över den gråa slätt som omger staden. Rymdstationernas blodröda blinkande ljus mot den nattsvarta himlen. Stadens monotona trafikbuller ersatt av lövskogens viskande vinande och rovdjurets ylande jakt på sitt byte. Stopp vid bäcken för att hämta andan. Luften är lika kall och klar som frosten på den skördade åkermarken.
Det nakna vinterlandskapet en börda för dem som vill verka i det dolda.
Längs kullen som utgjorde platsen för det avgörande slaget. Kriget då Sanningen segrade över De Förljugna. Den tidpunkt i historien som kom att förändra människans sinne för evigt, då religion och politik förenades under samma ideologi.
En blick över axeln, justering av knivhölstret, ett par klunkar vatten. Förbi massgravarna och minneslämningarna. Genom det forsande vattenfallet. In i berget, facklan tänd. Ner i gruvschaktet och vidare på den passage som leder ut ur avgrunden och mot kusten. Havets stilla vaggande under månens skarpa sken. Känslan av finkornig sand i skorna. Det är inte långt kvar nu.
Till höger vid hamnens LED-belysta huvudkontor. Längs med vakttornen, de biometriska skannrarna och den himmelshöga vita stenmur som skyddar befolkningen, Sanningens språkrör och den bioteknologi varpå landets trygghet vilar.
Paus vid den cirkulära mynning som leder ner i den frusna jorden. Den vita ögonbindeln på plats. Nedför repstegen.
Framme.”

Smakprov ur novellen ”Sanning eller konsekvens” av Katarina Emgård i Maskinblod 2:
http://www.affront.se/sanning-eller-konsekvens-av-katarina-emgard-novell-i-maskinblod-2/

IMG_3604

Maskinblod 2: Flickan och havet

”Genom det öppna fönstret i Annas rum kom lukten av hav och tång. Vågorna gick fortfarande höga efter nattens storm och man kunde höra hur de slog mot sandstranden nedanför huset.
”Anna…”
Nu viskade han. Den gamla rädslan hade kommit tillbaka. Han gick fram till fönstret och såg ut mot stranden.
Där var hon.
”Vänta!”
Ovigt klättrade han upp på fönsterblecket.
”Stanna!”
De fladdrande gardinerna trasslade in sig mellan benen och revs sönder när han hoppade ned på grusgången nedanför fönstret. Med korta och ansträngda steg sprang han mot stranden. Där nere vid vattenbrynet såg han vad han fruktat få se: En flicka i rullstol, blicken fästad långt ut mot havet. Hennes händer rullade hjulen genom den fuktiga sanden. Djupa spår ledde upp mot huset. Håret, uppsatt i en hästsvans, gungade upp och ned i takt med armarnas rytmiska rörelser. Vattnet nådde henne halvvägs upp till knäna. Filten som var svept kring benen flöt upp som en kjol. Hon arbetade frenetiskt för att komma ut på djupare vatten.
”Anna!”
Hon vände sig inte om. En våg slog in över hennes knän och rullstolen vinglade, nära att välta.
”Vänta! Låt bli! Låt bli!””

Smakprov ur novellen ”Flickan och havet” av Sten Andersson i  antologin Maskinblod 2:
http://www.affront.se/flickan-och-havet-av-sten-andersson-novell-i-maskinblod-2/

IMG_3559

Maskinblod 2: Nyfödd

”Ida hinner knappt mer än kliva in bland plastväxterna, fejkmarmorn och heltäckningsmattan i entrén, innan hon svänger höger, och sätter av mot hissarna. Hon passerar den unga tjejen i disken, och bakom henne blänker metallskylten i ljuset från lamporna i taket.
”Arceris BioTech” basuneras ut med strömlinjeformade, lätt kursiverade bokstäver i ett modernt och elegant, men ändå strikt, typsnitt – loggan tänkt att berätta för världen hur företaget vilar på lika delar affärsmannamässig konformitet och teknisk innovation.
Hon kliver in i hissen, trycker in rätt knapp, ser metalldörrarna gå igen för att strax därpå glida isär igen, och det är än så länge rätt dött på hennes våning. Hon marscherar raskt bort mot konferensrummet utan att ens hänga av sig ytterkläderna vid den egna platsen först.
Det här mötet är inte som vilket som helst, inte något en kommer för sent till.”

Smakprov ur novellen ”Nyfödd” av Love Köller i den kommande antologin Maskinblod 2:
Läs mer här: http://www.affront.se/nyfodd-av-love-kolle-novell-i-maskinblod-2/

IMG_1798

 

Maskinblod 2: Hon som dömer

”Långsamt lät Ma’at kroppen flyta med i de uråldriga rörelserna. Med bara fötter flyttade hon sig mjukt över golvet medan händerna gled genom den ena slagställningen efter den andra. Hon kunde känna den svaga vibrationen av Anubis motorer genom golvet. Gymnastiksalens väggar och tak var ersatta av ett extremt verklighetstroget hologram. Hon stod i en smäcker pagod, omgiven av en grönskande park. Fåglar kvittrade och ekorrar slängde sig mellan träden. På himmelen lyste en behagligt värmande sol men hon var fortfarande kall inuti. En plötslig utmattning överväldigade henne, men hon tvingade sig kvar i position och med extrem precision genomförde hon de sista momenten. En stund stod hon helt stilla och försökte insupa alltings närvaro. Vänsterhanden darrade. Irriterat beordrade hon den att vara still, och den stabiliserade sig. Anubis brukade alltid påpeka att det egentligen inte var nödvändigt att genomgå denna träning varje gång hon väcktes. Han påstod att de syntetiska musklerna alltid var vid maximal effektivitet.
Men vad vet han, tänkte hon. Han har aldrig haft en kropp.”

Smakprov ur novellen ”Hon som dömer” av Oskar Källner i den kommande antologin Maskinblod 2:
Läs mer här: http://www.affront.se/hon-som-domer-av-oskar-kallner-novell-i-maskinblod-2/

IMG_1367

 

 

Maskinblod 2: Tidvatten

”Den tredje dagen sedan man först noterat en tunn geléartad hinna på havsytan mätte täcket en meter och trettio centimeter i tjocklek närmast kusterna, blev tunnare längre ut till havs för att sedan försvinna ned i djupet.
Den femte dagen skiftade täcket färg. Förändringen skedde simultant, världen över, och massan grumlades från klar och transparent till en matt, gulvit nyans med inslag av persikorosa virvlar.
Dagen därpå försvann samtliga forskningsskepp som befann sig till havs. Flera som bodde kustnära rapporterades försvunna.
På den sjunde dagen kravlade Maria Persson i land på en strandremsa längs östkusten, i närheten av Västervik. Hon var saknad sedan föregående morgon av sin särbo Pär.”

Smakprov ur novellen ”Tidvatten” av Alexandra Nero i den kommande antologin Maskinblod 2:
Läs mer här: http://www.affront.se/tidvatten-av-alexandra-nero-novell-i-maskinblod-2/

IMG_0451

 

 

Maskinblod 2: Det svarta molnet

”Kiri tog upp navigationskonsolen ur fickan och aktiverade den med ett tryck. Symbolen för hans skepp, Wynter, blinkade uppe i hörnet men inga koordinater syntes. Vad hade hänt? Varför mindes han inte? Hur länge hade han varit medvetslös egentligen? Han kände på bulan i bakhuvudet och försökte räkna ut hur lång tid det skulle ha tagit för Wynter att ta sig så långt bort att navkonsolen inte gav utslag. Kiri skakade på huvudet. Han skulle ha behövt vara medvetslös i åtminstone en vecka och det kunde han inte ha varit. Kanske borde han vara glad att han fortfarande andades, men faktum var att han var strandad. Att någon skulle ta honom med sig därifrån av ren godhet var inte troligt. Det var inte ens troligt att det skulle dyka upp något skepp alls det kommande halvåret och i så fall var risken överhängande att han skulle få svälta.”

Smakprov ur novellen ”Det svarta molnet” av Markus Sköld från antologin Maskinblod 2:
Läs mer här: http://www.affront.se/det-svarta-molnet-av-markus-skold-novell-i-maskinblod-2/

IMG_1945