Jag har bränt mig. Röda skarpa konturer mot vit hud. Underskattade solen som så många andra. Nu får jag betala priset. Det svider över hela kroppen. Jag har fått små vita blåsor, som knottror på varje bit hud som varit utsatt för strålarna. Ändå har min kropp börjat anpassa sig till kylan. Jag fryser mindre, andas lättare och blir inte lika matt. Luften är torr och sticker i lungorna. Jag visste att det skulle ske förändringar, men nu har jag orsakat snabbare förändringar än väntat. Min nästa kontroll är om några dagar, jag är rädd att de ska sätta mig i karantän. Kan se kanterna av huden där den börjar rulla ihop sig. Det går att dra bort stora flagor av vit, seg hud om jag drar lite försiktigt. Sakta. Huden under är svagt röd och sträv.
[Läs mer…]
Novellutkast: Solbrännan
Vad fan vet du om det?
Låt ingen läsa din text om du inte vet på förhand att personen ifråga kommer att kunna ge konstruktiv feedback och förstår din bokidé eller vad du vill åstadkomma. Presentera gärna projektet, ge exempel på vad du är ute efter för typ av kritik och ge personen några specifika punkter att tänka på inför genomläsning. Undvik att ge texten tidigt till folk vars åsikt du vet att du bryr dig enormt mycket om, även mild/slarvig kritik kan slå mycket hårdare mot ditt självförtroende än du kan ana.
Jag har själv en traumatisk incident när jag skissade på en novell om en syndaflod som började med en man som simmar i panik längst Oxford Street. Var hemskt nöjd med idén. Tills en person fick läsa mina slarviga anteckningar och impulsivt sa:
”Du skriver ju bra, men varför vill du skriva nån slags Waterworld”.
Pratade inte med personen på flera timmar. Novellen blev aldrig skriven.
Du är inte alltid själv din bästa kritiker, men det betyder faktiskt inte att vem som helst är det…
Filmtips: Paprika
Dröm och verklighet smälter samman. En liten miniatyrleksaksbil ur vars inmäte en fullvuxen clown kravlar sig ur är en helt normal syn i filmen ”Paprika”. Att plötsligt svinga sig med en lian genom djungeln iklädd höftskynke, försöka kravla sig framåt när korridorsgolvet blir flytande eller finna sig nästintill strypt på ett framrusande tåg är inte heller speciellt konstigt. Här handlar det om drömmar och då finns det inga enkla lagar om obalans.
[Läs mer…]
Novell: Tvättstugan
Hon kunde inte förstå varför grannarna skulle ta hennes kläder. Hon hade inga märkvärdiga kläder, de flesta kom från H&M, Myrorna och andra billiga butiker. Och plaggen som verkade ha försvunnit var långt ifrån det finaste hon hade i sin garderob. Hennes mysiga och utslitna lila t-shirt som hon sov i. En noppig klarblå träningströja. Ett par illrosa trosor. Varje gång hon tvättade i husets gemensamma tvättstuga försvann någonting.
[Läs mer…]
Utdrag ur Den nya människan
Bilaga: Djupintervju, Sara Carlsson, 2017-03-25.
Men ett och ett halvt år senare började mina bröst ömma och jag hade morgonillamående. Efter att ha varit gravid förut borde jag ha känt igentecknen, men det gjorde jag verkligen inte. Du förstår, det fanns inte ens i mitt huvud att den möjligheten kunde finnas. Att jag kunde vara gravid. Det var därför det upptäcktes så sent. Sedan föddes Saga. Det första nya barnet i Sverige.
Läs mer om Den nya människan här.
Köp boken Den nya människan här.
Paralyserad av pressfoton
Osammanhängande tillbakablick. Står framför en betongvägg och fryser så jag skakar. T-shirt i den kallaste april som någonsin drabbat Sverige. Jag och min kompis fotografen Johan Wistbacka försöker ta pressfoton. Först försökte vi med jacka på och halsduk. Det såg inte ut som jag. Inte för fem öre. Så nu har jag skalat av alla lagren och försöker se normal ut, trots att mina tänder skallrar.
Pressfoton. Det är svårt med sådant. De behövs så klart, men jag blir som ett rådjur i strålkastarljuset framför en bil. Paralyserad. Johan försöker få mig att slappna av. Det hjälper att hans franska bulldogg är med, jag försöker fokusera på den lilla rackaren som undrar vad fasiken vi håller på med.
[Läs mer…]
Nyfikna själar
Nu kan både mitt debutantporträtt och beskrivningen av min dystopiska roman ”Den nya människan” hittas i Svensk Bokhandels höstkatalog 2013 under Skönlitteratur. Jag måste erkänna att det är vansinnigt spännande att se vilka som blir nyfikna och vill läsa min bok när den släpps i augusti. Här är några länkar som dykt upp:
Poplitt – Lite höstpepp! – del 1
”Den nya människan av Boel Bermann – läskiga barn som inte är som de brukade vara, ja den här boken känns helt rätt.”
Bokföring enligt Monika – Topp Tio böcker på min sommarläslista
”Den nya människan av Boel Bermann. Dystopisk sci-fi-saga kallades den. Det var allt som behövdes.”
Bokstävlarna – Läsrapport Juni
Spektakulärt – Aktuella & kommande böcker
Drömmar om zombies
När jag är stressad drömmer jag nästan alltid om zombies. Det är väldigt märkligt. Jag vet inte varför stress utlöser just drömmar om zombies. Kanske för att de är så långsamma. När världen går fort är zombies en motreaktion på all mänsklig stress.
Zombies i mina drömmar är alltid väldigt lugna och långsamt hungrande, de skyndar sig inte eller rusar mot mig utan tar istället tid på sig. Oftast går jag loss på dem med diverse tillhyggen. Det är väldigt tillfredsställande att attackera zombies.
Jag vaknar ofta lugn och nöjd med mig själv. Då känns det som att jag kan klara vilka problem som helst. [Läs mer…]
Skrivtips: Det är inte du, det är jag
Du kan bli kräktrött på din text och känna att du aldrig mer vill se den. Ja, men lägg ner den då. Skriv på något annat. Du måste inte alltid ha gnistan att skriva på din bok, ni kanske behöver en paus i ert förhållande och träffa andra texter. Det är bättre att skriva på någonting än ingenting. Ha en flirt med en halvfärdig novell, ett utkast eller en vag idé, så kan du bli nykär i din gamla text. Eller så hittar du en starkare passion till en ny? Du ska tycka om din egen text. Inte alltid, alla har svackor, men för det mesta.
Kommentarer