Orden flyter på nu, mer än de gjort på hela sommaren. Min bok Den nya människan släpps nästa vecka och det känns fullständigt overkligt. Det innebär att jag konstant går runt i ett tillstånd som känns som ett mellanting mellan att vara fylld av statisk elektricitet och koma.  Så i helgen flydde jag till lugnet i Bergianska Trädgården och skrev omgiven av grönska i några timmar. Det var skönt att få utlopp i orden och rymma till en annan plats, tid och verklighet mentalt.

Efter skrivarsessionen gick jag runt och tittade på växter. Inte de exotiska och spännande växterna.  Utan köksträdgården. Den med sallad, kål, tomater och bönor. Och blev helt uppslukad av hur främmande växterna såg ut när jag tog mig tid att titta på dem, studera blad och former. Det var som att utforska en okänd planet, som något ur en dröm, något som inte läggs på våra tallrikar varje dag.  Att  så vardagliga växter kan vara så facinerande…