Tillbackablick: Är det ok om jag börjar bli lite rädd nu? Jag har inte varit det tidigare nämligen, bara glad. Men nu så… Sprang av en slump in i Sofia, min redaktör, på vägen till jobbet. Morgontrötta hann vi byta några korta ord. I förbigående säger hon att min bok Den nya människan skickats på tryck. Sånt gör hon ju hela tiden. Det är hennes jobb, styra upp bokmanus så att de blir bra böcker och se till så att de trycks. För henne är det vardagsmat. För mig är det en chock varje gång någon påminner mig om att min bok faktiskt ska publiceras. Hjärtat stannar. Hjärtat placerar sig i halsgropen. Hjärtat slår några extra slag. Mitt hjärta har ganska underliga saker gör sej, kort uttryckt.
Så ja, jag är rädd. Det är en bra rädsla, en behaglig rädsla. Som att åka katapulten på Gröna Lund. Vad är jag egentligen rädd för? Att folk inte ska gilla boken, att folk inte ska köpa boken, att boken går obemärkt förbi? Jag vet faktiskt inte. Jag försöker känna efter…
