Samlade Noveller

Har du redan läst min bok Den nya människan?
Nämen vad bra! Vet du vad, här hittar du mina samlade noveller och novellutkast, trevlig läsning!

Novellen Råttorna (publicerad i novellsamlingen Stockholms undergång)
”Jag ser hur de försvarslösa varelserna blir allt tunnare, svagare och mer förvirrade. De attackerar varandra allt oftare eller blir extremt passiva. Föräldrar överger sina ungar eller till och mer äter på dem, för att de inte förstår vad de gör eller känner igen ungarna. Jag kan se de sista glimtarna av medvetande försvinna från deras ögon.”
Klicka här för att läsa.

Novellen De Vita (publicerad i novellsamlingen Stockholms undergång)
”De vita blir bara fler och fel. Viruset tar oss alla, en efter en. Nu när vintern gör alla bleka med mörka skuggor under ögonen går det inte längre att skilja de som är infekterade från oss andra. I varje fall till en början. Innan de förfryser. Innan fingrar och tår börjar mörkna och falla av.”
Klicka här för att läsa.

Novellen Omstart (publicerad i novellsamlingen Maskinblod 3)
”Allt är täckt, inget har undflytt askan. Det är som att världen inte längre är en värld, som att den förvandlats till en skiss med blyertspenna på ett vitt papper. Att det kan vara så vackert med världens undergång.”
Klicka här för att läsa.

Novellen Garderoben (publicerad i novellsamlingen Maskinblod 2)
”En garderob. Ja, jag kom till din värld genom en garderob. Första veckorna tog er värld mig med storm, med all magi och alla trollkonster. Du förstår väl? Jag blev helt förförd.”
Klicka här för att läsa.
Klicka här för att lyssna.

Novellen Orangeriet (Publicerad i novellsamlingen Kärlek i maskinernas tid)
”Övertagandet har planerats länge. En diskret revolt, gömd i prasslandet från våra underkjolar och i skuggan från våra spetskantade parasoll. Vapen fästa i strumpeband och skyddade av skottsäkra korsetter.”
Klicka här för att läsa.

Novellen Slut (Bonus läsning i pocket versionen av Den nya människan)
”När det tog slut försvann du. Fullständigt. Inte bara som man säger, att du försvann ur mitt liv. Din adress blev okänd på hitta.se, din profil plockades bort från facebook, din hemsida lades ner under rubriken “Reparation pågår” och din mejl började studsa.”
Klicka här för att läsa.
Klicka här för att lyssna.

Novellen Budskapet (publicerad i Fenix Magasin)
”Jag kan inte hindra mina inprogrammerade instruktioner från att blekna, inte i det här fysiska tillståndet. Något gick fel, vår desperata räddningsaktion är meningslös. Hur kunde vi inte förutse risken?”
Klicka här för att läsa.
Klicka här för att lyssna.

Novellen Bron 
”Brons nedklottrade betongpelare omgav henne. Hon satt där hopkurad, en knappt synbar liten gestalt i skuggan, med de barfota fötterna dinglandes och tittade oroligt ner på det mörka vattnet under bron. Hon hade suttit där länge. Tvekat. Till slut tog hon ett djupt, darrande andetag och drog sig upp till stående med ena handen lutad mot den kalla betongen. ”
Klicka här för att läsa.
Klicka här för att lyssna.

Novellen Tvättstugan
“Hon hade varit i tvättstugan under hela tvättiden. Ingen hade kommit in. Ändå hade hennes klänning försvunnit.”
Klicka här för att läsa.
Klicka här för att lyssna.

Novellen Gunnar
“Det är då hon ser det. På fotona. Gunnar. Det är inte svårt att känna igen honom. Han ser likadan ut på bilderna. Han ser inte ens yngre ut på bilderna, trots att fotona är upp till tjugo år gamla. Tunnhårig redan då.”
Klicka här för att läsa.
Klicka här för att lyssna.

Novellen Fåglarna
”Fåglar fyllde hennes drömmar. När hon vaknade tyckte hon att sovrummet var fyllt av fåglar. Fler och fler. På sänggaveln, på nattduksbordet och skrivbordet. Luften var fylld av ljudet av vingslag. Men alla fåglarna var tysta. De sjöng inte. De vakade.”
Klicka här för att läsa.
Klicka här för att lyssna.

Novellen Mardrömmen
“Jag ligger helt stilla i sängen och väntar på sömnen. Jag märker inte själv när jag passerar gränsen från vakenhet till sömn. I drömmen förändras ingenting.”
Klicka här för att läsa.
Klicka här för att lyssna.

Novellen Mayfair
”Det är dags för eftermiddagsfika. För hur skulle man överleva om man inte fick en kopp te och en bakelse, det där lilla som sätter guldkant på tillvaron? Fast det förstås, det man inte har saknar man inte.”
Klicka här för att läsa.
Klicka här för att lyssna.

Novellen Svarttaxi
”Instängd i en taxi på en helt vanlig affärsresa på väg ut mot gränsregionerna. Kroppen är täckt av svett, intorkat resesvett över kroppen och kallsvettig panna. Läppar, tår och fingrar som domnar av kylan. Hans egen inkompetens, hans slarv och stress, har lett till det här. Han kan se GPS:en lysa vänligt blått i mörkret. ”
Klicka här för att läsa.
Klicka här för att lyssna.

Novellen Sjätte Tunnan
”Alltid samma sak. Ser mig omkring bland dyngraka rörmokare och lajvare som odlar skägg för att se ut som dvärgar eller de där spetorna med påklistrade alvöron. Varför är jag här på krogen Sjätte Tunnan halv tre på lördagsmorgonen? Jag vet precis varför jag är här.”
Klicka här för att läsa.

Novellutkastet Turbulens
”Han drömmer om saker som skakar om. Som han önskade att han hade skakat om henne. Siv. Skrikit åt henne, sagt åt henne att kämpa, att inte ge upp det de hade. ”
Klicka här för att läsa.

Novellutkastet Förbättring av människan
”Jag känner mig inte så annorlunda. Trodde att det skulle kännas mer omvälvande. Livsförändrande. Så mycket pengar bara för att få jobbet. En investering, sa mina föräldrar. En investering för framtiden. Deras framtid. De har tagit ett lån för att ge mig vaccineringen.”
Klicka här för att läsa.

Novellutkastet Transformationen
”Genom den trögflytande, grumliga plasman kan hon se sina händer börja omvandlas. Drar ett djupt, darrande andetag och fortsätter att långsamt pressa in armarna. Plasman täcker henne ända upp till armbågarna. Ljummen, pulserande plasma.”
Klicka här för att läsa.

Novellen Skogen
”I den här skogen är det tyst. En tyst skog. En död skog. Jag vet att något är fel här. Att något saknas. Att något som förlorats behöver återfinnas. Det ligger morgondagg över gräset, det glänser. Inget synligt säger att skogen är död, mer än nät av tunna trådar som täcker de flesta träden som kokonger. Som om träden bär en liksvepning.”
Klicka här för att läsa.

Novellutkastet Solbrännan
”Kan se kanterna av huden där den börjar rulla ihop sig. Det går att dra bort stora flagor av vit, seg hud om jag drar lite försiktigt. Sakta. Huden under är svagt röd och sträv.  Välj, sa dem. Det var inget val. Jag har inte valt att komma hit. ”
Klicka här för att läsa.

Novellutkastet Kolingsborg
”Jag riktar mobilen mot honom och ser något ljust runt hans ben. Tunna trådar. De glänser och sträcker sig från hålet. Jag ser hur Anna försöker slita i dem, men de verkar inte gå sönder. De ser hala ut, glänser i mörkret, bleka och nästan transparanta.”
Klicka här för att läsa.

Novellutkastet Utan kraft
”Det var kliniskt rent, ljust och blankt av att hans bara fotsulor gått över golvet så många gånger att kvartsen blivit blanknött. Väggarna såg ut som grumlig is, som om havsvatten fixerats och frusits efter eoner av tid.”
Klicka här för att läsa.

Novellen Lördagssol
”Han hade alltid trott att hans ättlingar skulle överleva ända fram till domedagen. Men han hade inte trott att domedagen skulle komma så snart. Han kunde se deras ansikten och kunde höra deras skrik och böner inom sig. ”
Klicka här för att läsa.

Novellen Hissbygget
”De kommande dagarna låg döda råttor och möss ihopkrupna på bottenvåningen. Stela, krampaktigt böjda med tassarna uppdragna och tänderna blottade i sin sista kamp. Hon såg en del som fortfarande levde, som verkade släpa sig upp från källaren.”
Klicka här för att läsa.

Novellutkastet Klasskamp
”Medelklassen som jag tillhör är försvinnande liten. Det är vi som får överklassen att leva för evigt. Vi är anledningen till att de kan dö och sedan återuppstå. Då finns vi inte kvar naturligtvis. De radera våra minnen och för över överklassens minnen, upplevelser och personigheter till våra kroppar, vid behov.”
Klicka här för att läsa.

Novellutkastet Äta djur
”Jag ser på min tallrik. På den stora köttbiten som vräker ut sig över tallriken, intill ligger några kokta potatisar och en ljusgul sås. Fattigmansmat. Husmanskost, som det kallades förr. När kött utgjorde hälften av den obligatoriska tallriken enligt kostcirkeln. Jag har aldrig ätit kött tidigare.”
Klicka här för att läsa.

Novellen Solstorm
”Solstormar är kända för att slå ut teknik. AI har informerat mig om att en sådan är på väg mot skeppet. Att den kan råka slå ut syretillförseln på skeppet tillfälligt. Att hon har gjort syretillförseln mer utsatt och avlägsnat störningsskyddet. Då kommer det inte vara mitt fel om han dör.”
Klicka här för att läsa.

Novellen Hemvändaren
”Att han skulle få så många minne väckta av en lukt. Den där svala, klara höstluften. Lukten av ren luft. Illusionen av ren luft. Han vet vad luften innehåller. Mängden mikrober. Alla dessa organismer som han inandas med varje djupt andetag.”
Klicka här för att läsa.

Novellen Aldrig ensam
”Det försvann inte. Det var fortfarande där precis bakom henne. Hon visste det. Kände nackhåren resa sig, som om någon andades nära hennes nacke. Flykten var en illusion. ”
Klicka här för att läsa.

Novellen One night stand
”Han rörde vid mig. Jag rörde vid honom. Men han rörde inte vid mig, inte egentligen. Jag känner så lite. Som att jag har hud av teflon. Andra människors beröring bara rinner av. Som en ingrodd fetthinna som hindrar all mänsklig kontakt.”
Klicka här för att läsa.

Novellen Strålskadad
”Alla ingår i systerskapet. Det finns inte män åt alla. Det finns robotar, självklart finns det robotar, men alla vill ha omväxling. Ingen är nöjd med bara en robotomfamning om och om igen. Det behövs stimulans. Mänsklig stimulans, även om den är förklädd i en artificiell skepnad.”
Klicka här för att läsa.

Novellen Förbränning
”Behöver förbränna kalorier. Måste förbränna fler än jag får i mig. Inte det omvända. Måste göra mig själv så tunn som möjligt. Kroppen är redan senig och smal med utpräglade muskler. Alla i centret jobbar för samma mål. Större kroppskontroll. Mindre överflödigt fett. Smidigare leder. Allt för att bli mer lika våra härskare.”
Klicka här för att läsa.

Novellen Apokalyps
”Isarna smälte, temperaturen höjdes, vädret förvärrades, landmassor översvämmades, hem förstördes och människor dog. Ändå fortsatte de med all sin kraft att bygga på den långsamma kollapsen och fortsatte låtsas som att den inte fanns. Nu är den här. Men ändå inte.”
Klicka här för att läsa.

Novellen Maskinen
”Nu känner hon systemet omstartas utan alla begränsningarna med full processorkraft, analyserna som strömmar igenom henne. Det känns som att hon svävar i viktlöst tillstånd av de nyfunna möjligheterna.”
Klicka här för att läsa.

Novellen Monstret
”Ser djupt in i de stora ögonen som återspeglar alla de hundratals år som den har betraktat världen. Så gigantisk och väldig, jag känner mig som ett barn som häpet betraktar de grova ansiktsdragen, den stora näsan och det långa, stripiga håret.”
Klicka här för att läsa.

Novellen Födokälla
”Jag var obetänksam, kamrat. Jag förtjänar att bestraffas. Men jag vill delta i sökandet efter skadedjuret och bevisa mig värdig att tjäna på skeppet, kamrat.”
Klicka här för att läsa.

Novellen Testresultatet
”Någon måste ha slarvat med testerna innan jag åkte upp eller så var det så tidigt att det inte gick att upptäcka. Att jag var gravid. Mitt barn som jag bär inom mig kommer att vara det första barnet som utvecklas och föds i rymden.”
Klicka här för att läsa.

Novellen Tryffel
”Har legat tryggt under jord ända tills ett våldsamt tryne rotat fram den från den stillsamma tillvaron och fört bort den. Lukten är vidunderlig. Parfymerad, mättad sötma med en svag ton av jordkällare. En fuktig lukt. En lukt som desperat andas sina sista andetag.”
Klicka här för att läsa.

Novellutkast: För din säkerhets skull
”Hon försöker hitta tillbaka till upphetsningen, försöker stålsätta sig för att han när som helst kan på ett anfall till. Något som utlöser metallhalsbandet.”
Klicka här fär att läsa.

Novellutkast: Natten
”I mörkret är allt fortfarande vackert. I mörkret kan hon inte se tjära eller olja som täcker stranden, utspilld och kvarlämnad som en fläck på samvetet. Hon slipper tänka på mänsklighetens jakt på animaliskt protein, den accelererande växthuseffekten, de höjda temperaturerna och de dränkta landområdena.”
Klicka här för att läsa.

Novellutkast: Smog
”Världen är täckt av en grå smutshinna och vi har vant oss. Jag kan inte längre minnas hur det var att se en blå himmel. Ibland tänker jag på det faktum att alla vi människor också är täckta. Att vi är ingrodda av smutsen utan att ens reflektera över det för det mesta. Vi är blekare nu än vi var när vi växte upp.”
Klicka här för att läsa.

Novellutkast All tid i världen
”Vi är inte många. Det finns inte så många av oss kvar. Vi höjer våra glas och säger att vi ska leva för evigt. Visar våra sanna ansikten, vår sanna storlek och vår sanna styrka. ”
Klicka här för att läsa.

Novellutkast Flugorna
”Tvingade sig själv att föra sin hand genom den sjudande, kravlande massan. Fumlade efter fönsterhaken och smällde upp fönstret ut mot nattmörkret.”
Klicka här för att läsa.

Novellutkast: Liten
”Stora ögon. Mörka. Sammetslen päls. Hon hittade honom på isen. Mitt ute på den vindpinade isen.”
Klicka här för att läsa.

Novellutkast: Sländorna
”Rubinröda, stora, glänsande. De var överallt omkring mig, svepte förbi i koreograferade och stötvisa rörelser. De verkade alla vara i par, en tätt klamrad vid en annan. Så nära varandra att de såg ut som en enda varelse. De stannade om och om igen vid vattenytan och doppade yttersta stjärten i vattnet. Det bildades små ringar på vattenytan vid den flyktiga beröringen.”
Klicka här för att läsa.

Novell: Mörkret
En svag vind sveper förbi, får en plastpåse på marken framför henne att fladdra till. Den vita, sladdriga plasten nästan lyser i mörkret. Det är då hon inser att allt är nedsläckt. Allt som borde lysa, allt som alltid lyser upp kvällen. Allt. Centrumskyltarna i sina klara färger och bostadshusens alla fönster. Bortsett från tunnelbanestationen och gatubelysningen längst gångvägen finns det inte något ljus någonstans.
Klicka här för att läsa.

Novell: På Krogen
En fot iklädd en svindlande hög stilettklack kliver på en champagnekork på golvet. Skon får inget fäste, foten halkar och bäraren faller. Ljudet utifrån förändras omedelbart. Skrik, oroliga röster, rörelse mot platsen. En bråkdels sekund förändrade ett liv. Hon som föll ligger stilla.
Klicka här för att läsa.

Novell: Livestream
Vet inte varför ni loggat in här, men hej hej eller nåt. Så här, det kommer bli jävligt mörkt här. Så är du inte på humör för det kan du ju bara dra. I alla fall så är det så här, jag har varit så fruktansvärt nere och ledsen efter Jonathans olycka. Men jag har inte orkat prata eller chatta med någon om det. Vill bara inte prata om det. Jag menar, det spelar ju ingen roll vad jag känner eller tänker för det förändrar ju ingenting alls. Min digitala samtalsterapeut har jag ju faktiskt pratat med om hela grejen. Men det gills ju inte, för det är ju bara en dator.
Klicka här för att läsa.

Novell: Byggnadsvård
Hon lyssnar på den raspiga inspelningen igen. Det känns overkligt att en röst som är så levande tillhör någon som är död. Hon förstår inte hur hon kan påverkas så starkt av den. Kassettbandet hittade hon under en lös golvplanka i huset precis efter att hon hade flyttat in. Bara ett enkelt kassettband med texten ”Välsignelse” skrivet på den smala remsan. Instinktivt tänkte hon slänga det, men det var något med det hela som väckte en nyfikenhet. Vad hade förevigats på det gamla ljudbandet? Varför hade det gömts under en golvbräda? Hon kunde inte motstå mysteriet.
Klicka här för att läsa.

Novell: Kvävd
Han tittade aldrig rakt på henne eller mötte hennes blick. Han kunde inte det. Hans väggar såg inte ut att vara glas, det hade hon fått veta redan första dagen. Han visste inte att han var iakttagen. Han trodde att hans arbete var på riktigt och att det var viktigt. Men hon visste hela sanningen.
Klicka här för att läsa.

Novell: Klubben
Sara: [Du missar typ the party of a lifetime. De freakar ut TOTALT här nere.]
Sara: [Alltså, du måste se hur folk ser ut och vad de gör, de är fanimej inte kloka!!! ]
Anna: [Jag skämtar inte. Har gått runt hela klubben, pratat med bartendern å allt.]
Anna: [Det finns inget andra jävla dansgolv.]
Anna: [DET FINNS INTE ENS EN NEDERVÅNING.]
Klicka här för att läsa.

Novell: Mess
Hon: [Det är försent, alldeles för sent. Allt suger. Du suger. Du säger bara vad du tror att jag vill höra.]
Han: [Nej, darling. Det är inte sant. Jag gör vad som helst för dig.]
Hon: [Vad som helst. Yeah, right.]
Han: [Jag lovar och svär. Vad vill du att jag gör för att bevisa det?]
Hon: [Ok, visst, döda bitchen du var otrogen med.]
[Tystnad]
Hon: [Nå, gör du det? Minns du vad du sa? Vad som helst.]
Klicka här för att läsa.

Novell: Så mörk är natten
Vintern är inne i shoppingcentret nu, sveper genom byggnadens alla öde nedsläckta rum. De tunna, vita flingorna yr runt oss i ökad styrka. De kastar sig ner, sveper upp, rusar genom luften. Snöflingor och isflagor dansar sida vid sida med glaskristaller från affärernas alla krossade skyltfönster, de skär och rispar upp min hud. En virvelvind av glänsande glassplitter som för varje svepning förvandlar mer av min hud till en blodig massa. Den rusar omkring henne, men vidrör henne inte. Hon står oberörd mitt i allt det glänsande, glittrande vita stormen och ler. Det enda som är skadat hos henne är fotsulorna. Sedan vandrade hon sjungande genom hela shoppingcentret med ljus i sitt hår, lämnade ett spår av klarröda fotspår bakom sig.
Klicka här för att läsa.

Novell: Fragmentarism
Men hennes smala ansikte i kombination med det ryckiga självskadebeteendet och hennes extrema fokus på skärmen får mig att tro att hon är från en tid längre fram. För att hon antagligen är fragmentarisk, en framtidsdiagnos som kommer av för många tidshopp mellan nutid, dåtid och framtid. Det har en splittrande effekt på psyket, som att man konstant är i obalans, som att en del av en är i fritt fall. Vanliga symptom är minnesförlust, svårt att känna igen ansikten och platser, stress, ångest, panikattacker, självskadebeteende, en känsla av att alla nerver ligger utanpå huden. Folk som lider av fragmentarism är inåtvända, extremt fokuserade på enskilda företeelser och har svårt för sociala sammanhang. Som jag. Som hon.
Klicka här för att läsa.

Novell: Jägaren
De mörka jeansen är som ett skyddande hudlager om hennes ben, utstuderat trasiga på ett extremt kontrollerat sätt. Reva efter reva längst båda benen. Som att ett vilddjur eller som att hon själv klöst upp det sträva tyget i en enda hård rörelse med vassa klor eller naglar. Till sist når jag hennes fötter med blicken och inser att det är den enda biten som jag inte kan få att stämma överens med resten av henne. De känns fel, de skorrar falskt. Svindlande höga klackar, pumps i mattsvart. De stör mig, de där skorna. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Kanske för att allt annat med henne signalerar styrka, men skorna gör henne sårbar.
Klicka här för att läsa.

Novell: Ställföreträdaren
Jag andas mot glasrutan, ser imman bilda ett intrikat nät av frost och iskristaller över glaset. En stund ser jag bara på det, på den intrikata teckningen skapad av min utandningsluft och den kalla världen där utanför. Så drar jag genom frosten med nageln. Det gnisslar och kvider. Ljudet ger mig rysningar. Ändå gör jag det. Om och om igen. Andas ut djupt, väntar på förvandlingen från ånga till is och skriver i frosten. Får tunn, vit is under nageln. Skriver samma sak. Om och om igen. Mitt eget namn. För att inte glömma bort det.
Klicka här för att läsa.

Novell: Frostbiten
”Det är bättre om jag dör här.”
Jag tar ett djupt andetag, den kalla luften river i lungorna. Biter mig i läppen och får behärska mig för att inte höja rösten, för att inte skrika ut min frustration. Svär inombords, jag vill verkligen inte slösa någon kraft och energi på att få ut henne härifrån. Att behöva trösta och övertala, det går inte. Inte här, inte nu. Varje varmt andetag är ett andetag mindre i kampen för överlevnad.
Klicka här för att läsa.

Novell: Desertören
Vi stod bara där stilla och såg hur byns väktare tog våra mormödrar och farföräldrar, våra mammor och pappor. En och en leddes de ut ur rummet. Vissa rörde inte en min, stoiskt och sammanbitet gick de ut med värdighet, utan att bevärdiga oss andra en blick. Men andra började gråta, skrika, bönade och bad om att få stanna i byn och ropade ut namn på sina barn, barnbarn, vänner och bekanta. Jag gjorde precis som alla andra. Jag och de andra såg på våra fötter, såg bort, såg ned. I tysthet.
Klicka här för att läsa.

Novell: En ros
”En ros, tror jag att ni kallar det. Eller, så nära jag kunde komma. Jag hade svårt att förstå dess uppbyggnad och som jag förstår det är den egentligen organisk.”
Tveksamt lyfter jag handen och sträcker fram den mot honom, mot föremålet. Det känns kallt, hårt och vasst när jag sluter handen om den. Den lyser svagt i dunklet. Rött, grönt, skimrande. Den är vacker och förvirrande. Som någons dröm av en ros. Eller mardröm. Feberdröm.
Klicka här för att läsa.

Novell: Tristessen och trädet
Till sist så hade jag grävt upp hela jorden runt hela det stora trädet och jag minns att det börja svaja, det var enormt och brunt och rött mot all den gråa betongen i huset som omringade det och mot den mörkgråa himlen och allt det gråa dammet som täckte världen. Sedan föll hela trädet, det var enormt och det föll rakt in i huset där jag borde ha suttit och arbetat och på något vis fattade jag att massor av människor kanske hade skadats eller dött, men ändå så stod jag bara där jordig och svettig och var just i den stunden kände jag mig bara så fruktansvärt glad.
Klicka här för att läsa.

Novell: Interstellär
Jag trodde att hjärnan skulle visa mig allt som jag har upplevt, känt, älskat och hatat. Kanske längtade jag innerst inne efter att det där mytomspunna flödet av livet skulle komma över mig nu när döden närmar sig. Men alla mina minnen är inplanterade och inte äkta. Kanske kan de inte reagera i dödsögonblicket för att de aldrig har skett. Kanske har tekniken inte lyckats komma på en lösning för hur man ska trigga dem.
Klicka här för att läsa.

Novell: Kroppskontroll
Hon kan egentligen inte göra något alls mot honom, kan inte spöa skiten ur honom eller strypa honom. Han måste behållas i gott skick. Inga skador, inga fysiska märken. Hur gärna hon än vill. I alla fall om hon vill ha sin egen kropp tillbaka oskadd.
Klicka här för att läsa.

Novell: Valet
Hon vet inte om de kommer att gå hem tillsammans, hon vet att de inte kommer att gå hem tillsammans, hon vet att de aldrig kommer att gå hem tillsammans. Inte nu, inte här, inte i det här universumet, inte i den här verkligheten, aldrig.
Klicka här för att läsa.

Novell: Take-off
När alarmet ringer reser hon sig från sin plats och går in på toaletten så snart hon ser att det är ledigt och utan kö. Väl inne i det trånga toalettbåset på flygplanet börjar hon förbereda sig. Händerna skakar så mycket att hon är rädd för att spilla ut pulvret som hon hade gömt i tunna plastpåsar i BH:n. Hon häller så försiktigt hon kan ner det ljusa pulvret i den nu tömda puderdosan som hon köpte i taxfree, nu måste hon ha det nära till hands. Sporerna behöver fukt, näring och tid för att vakna till liv. När de till slut kombineras blir effekten förödande snabb. När hon är klar lägger hon omsorgsfullt ner puderdosan i handväskan. Håret klibbar mot pannan av svetten från den tryckande situationen. Det är snart dags.
Klicka här för att läsa.

Novell: Takvåningen
Rädslan försvinner aldrig, den intensiva rädslan för den där höjden och luften och tomheten. Inte sedan jag infekterades av sporerna. Allt finns där, tomheten och höjden, även om det är dolt bakom saker. Jag vet det, även om jag försöker att dölja det för mig själv. Varje dag sover jag med rädsla, vaknar med rädsla, lever med rädsla. Kanske kan jag inte stanna här, kanske kommer takvåningen att driva mig till vansinne. Är det värre än att leva i marknivå och istället vara rädd för att bli dödad i natten över en orörd konservburk, sliten filt eller min nötta, men varma, skinnjacka? Jag vet inte.
Klicka här för att läsa.

Novell: Monolit
Ett okänt föremål har hittats mitt i centrala Stockholm. Inte en bomb. De nästan skrev det i Caps lock så att inte folk skulle få panik eller så. En monolit. Det vill säga ett tolv meter högt stenblock i någon slags gul, glänsande slät sten. Med en märklig symbol inristad på toppen. Hur någon hade fraktat det utan att det har setts är oklart. Till Odenplan av alla ställen, precis mitt på.
Klicka här för att läsa.

Novell: Reaktionsförmåga
Larmet gick. Lamporna började blinka skarpt rött. Dörren stod öppen ut mot korridoren och jag såg dem rusa förbi. Jag minns att jag tänkte flera tankar samtidigt. Som att de trängdes i en och samma millisekund. Att försökspersonerna under inga omständigheter fick ta sig ut. Att jag måste skydda projektet. Att de måste vara väldigt, väldigt hungriga.
Klicka här för att läsa.

Novellutkast: Flykten
Tiden stod stilla. Jag stod stilla. Allt stod stilla. Det var paradiset. Klippa gräset, renovera huset, laga och äta riktig mat i lugnt och ro, plantera växter, bygga växthus, sträva efter att bli självförsörjande. Ett terapeutiskt sätt för mig att backa från utbrändhetens avgrund och hantera den globala katastrofen. Ett försök att ta bort mig själv ur ekvationen. Om inte annat bara för att inte förvärra katastrofen med upp emot 30 flygresor tur och retur per år över atlanten. Utan att med rent samvete kunna vara en nollfaktor och på sikt lyckas hamna på minusutsläpp. Jag låtsades att allt var som det skulle. Länge. Tills katastrofen hittade ända ut till mig.
Klicka här för att läsa.

Novell: Handtag, famntag, klapp eller kyss?
Hon ser honom försvinna iväg uppåt till mötesrummet. Han borde hitta rätt fast han inte varit här förut. Alla andra dörrar är låsta, bara ett enda rum har öppen dörr. Nu när hon har en stund för sig själv häller hon i sig den sista slatten kaffe som hon har i koppen. Sedan öppnar hon städskåpet och försöker hitta något användbart. Hon tar fram illgula gummihandskar, några klädnypor och den gamla mattpiskaren. Öppnar frysen och häller ner några isbitar i en plastpåse.
Klicka här för att läsa.

Novellutkast: Staden
Jag tänker på en av de få hemlösa vars blick jag orkade möta idag. Han satt där på trottoaren, hopsjunken. Hans skägg var grått, ansiktet fårat. Han tiggde inte, han trängde sig inte på någon som gick förbi. Istället vaggade han lugnt fram och tillbaka där han satt, medan han mumlade samma ord om och om igen. Som ett mantra, som en lugnande röst för att påminna sig själv om att han existerade fast alla runt om honom behandlade honom som han inte fanns, som att han var osynlig. Om och om igen sa han: ”Whats wrong with the world? Vad är det för fel på världen?”
Och när han sa det var det som ett eko från mitt eget sinne.
Klicka här för att läsa.

Novellutkast: Just här, just nu
Jenny tar min hand och leder mig tillbaka nerför backen. Jag ser på den rosaskimrande skymningen, fälten som breder ut sig omkring oss, de utspridda små märkliga byggnaderna runt villan och allt det andra som är där nedanför backen. Jag tänker att jag har varit just här, just nu, för en stund sedan.
Klicka här för att läsa.

Novellutkast: Nattvandring
Men vi drivs av något nu som övergår mänskligt förstånd. Vi drivs av något annat, en kallelse och en framåtrörelse som har fångat oss. Vi dras framåt genom öknen och natten. Plötsligt snubblar jag till, inser att vägen har nått ett slut i mitten av ingenstans. Som att den inte har hunnit konstrueras längre än så här. Världens ände. Men alla fortsätter framåt, utan vägen, människor ut i mörkret, lämlar över klippan. Det finns inga gatlyktor längre, bara mobilsken och stjärnor och en full måne som speglar ett fjärran ljus. Himlen är så mörk nu, så djupt blå att man känner att man drunknar när man ser upp i den.
Klicka här för att läsa.

Novellutkast: Tonåringar
Trots att hon vet att tjejernas anspråk på vuxenhet är en illusion förstår hon också att det är lätt att låta sig luras. Deras fasad av lillgammal vuxenhet är visserligen tunn som gladpack. Bara en hinna av läppglans och puder, bara yta och längtan. Hela bilden skevar om man kommer för nära. Men det är ändå uppfriskande. De behöver bara enkla vapen som smink och kläder för att förvandla sig själv till något nytt, till att återuppfinna sig själva. Tjejerna är redan vassa, skarpa och på jakt. Pojkarna är så mer formlösa och vagare med sina öppna ansikten och tunna kroppar instoppade i puffiga jackor, bylsiga collegetröjor och säckiga blåjeans. Det är som att de är mjukare, som att de ännu inte hittat sin form.
Klicka här för att läsa.

Novellfragment: Begravd
Jag vet inte hur länge vi gräver. I natten och mörkret är det som att tiden inte finns. Bara samma metodiska rörelser, om och om igen. För bara några veckor sedan satt vi tre och hängde utanför grillen vid torget. Det är redan som ett annat liv, som en annan verklighet.
”Är du…” Jag tystnar, försöker hitta orden. ”Är du helt säker på att han är död?”
”Nej. Men han såg död ut och rörde sig inte. Jag vill bara, du vet, vara helt säker. Gräv nu för fan.”
Klicka här för att läsa.

Novellfragment: Radiostyrd
”Det kallas inte övervakning längre. Övervakning anses vara ett fult ord. Att det finns kameror som följer oss under alla våra vakna timmar, mikrofoner som spelar in alla ljud, program som söker igenom allt vi skriver, mejlar och postar är inte övervakning. Istället är det omtanke. ”
Klicka här för att läsa.

Novellfragment: Robotrökning
”Roboten lyfter cigaretten och tar djupa bloss. Vi skrattar allesammans hejdlöst. När cigaretten är slut skanderar vi ”En till, en till!” och roboten tänder ännu en cigarett. Och sedan ännu en.Vi vet att cigaretterna är skadliga för den, att den består av organisk materia. Men vi bryr oss inte. ”
Klicka här för att läsa.

Novellfragment: Skolning
”De vuxna människor som rör sig i byggnaden pratar med viskande, självutplånande röster. Som att de saknar tillåtelse att vistas i lokalen.”
Klicka här för att läsa.

Novellfragment: Övervakning
”En helt vanlig dag. Olik alla andra dagar. Märker inte att den är annorlunda. Det finns inget som säger att kamerorna som övervakar varje del av vår existens inte fungerar. ”
Klicka här för att läsa.

Novellfragment: Övervakad
”– Hör du?
Jag sitter stilla och lyssnar. Då hör jag plötsligt något, ett svagt surrande.
– Bara luftkonditioneringen.
– Nej. Det är ljudet av att de lyssnar.”
http://boelbermann.se/novell-overvakad/ 

Novellfragment: Helhetsbilden
”De kommer aldrig mer kunna se på världen som de gjort tidigare, aldrig kunna närma sig en annan människa, alltid känna saknad efter det som de en gång var en del av.”
http://boelbermann.se/novell-helhetsbilden/

Novellfragment: Rymdresan
”Att vara på en färd genom rymden. På många sätt är det inte som jag föreställt mig. Inte som jag förväntat mig eller drömt om. Resandet har blivit så avdramatiserat att det känns lika naturligt som lågprisflyg, kollektivtrafik, pendeltåg. Vardagligt att resa i rymden. Jag ville att det skulle kännas storslaget. Det finns resor som bejakar det, men inte inom den budget jag har att röra mig med. ”
http://boelbermann.se/novellutkast-rymdresan/

Novellfragment: Vi är inte ensamma
En del troende försöker inte komma nära. De tror att det räckte med en enda människas beröring för att sända signalen till de andra. Den typen av människor tror också att det okända släktet är våra skapare och att meddelandet om vår existens nu färdas genom den mörka rymden. Att de andra kommer att komma till oss, lära oss mer, förklara vår existens. De tror att vi ska få möta våra skapare. Jag vet inte vad jag tror. Jag är inte troende.
http://boelbermann.se/novellutkast-vi-ar-inte-ensamma/ 

Novellutkast: En fix
Hon behöver en fix, skulle kunna göra vad som helst. Men ingen av hennes vanliga langare är beredd att ge henne nåt utan cash, inte ens ett smakprov. Hon är redan skyldig de flesta en hel del. Det är därför hon står här, utanför hans hus. För att han har pengar, det säger alla. Saker som är värda en massa.
http://boelbermann.se/en-fix/ 

Novellfragment: Avlyssning
– Hörde du verkligen inte det där? Det är ju som att den talar till oss, eller i varje fall direkt till mig. Som att den vet att vi lyssnar. Den säger ju mitt namn, för fan.
– Ditt namn? Alltså hur mår du? Börjar du höra röster? Det hörs verkligen ingenting förutom det vanliga ockulta svamlandet till högre makter. Cthulu ftang ftang… jadi jadi nåt knas.
http://boelbermann.se/avlyssning/

Novellutkast: Spelet #1
Dubbelkollar mina stats, min level, utrustning. Måste fånga fler inom en vecka om jag ska få medborgarbonusen. Fortsätter gå hem, ständigt på jakt. Men det känns som att det börjar bli färre varelser här i Stockholm. Vill inte tänka på vad det kan betyda. Att det är vår tur snart.
http://boelbermann.se/spelet-1/

Novellutkast: Spelet #2
De insåg inte folks desperation. Att alla hade en jämlik chans att få högre levnadsstandard. Så började spelet. Från början var alla varelserna jämnt fördelade. Med en knapptryckning någonstans långt borta förändras det från vecka till vecka.
http://boelbermann.se/spelet-2/

Novellutkast: Spelet #3
Jag är hungrig, men känner att jag måste uppfylla kvoten. Ställer mig i Vasaparken intill den gamla lekplatsen och lägger ut en temptation. Det borde finnas varelser i området, men jag har inte sett några. Det är en chansning, en dyr sådan. Måste satsa för att vinna. Men handen darrar när jag lägger ut den. Som det ser ut nu är det månadens sista. Är beroende av att den får dit några varelser. Uppfyller jag inte kvoten…
http://boelbermann.se/spelet-3/

Novell: Nu är det jul igen
De samlas förväntansfullt till dukat bord. De äter gott med dopp i grytan, köttbullar , potatis och prinskorvar. Efter maten så dricker de glögg och äter lussebullar, väntar tålmodigt på tomten och julklappsutdelningen för att sedan få öppna sitt paket. Äter knäck och choklad, bara en liten bit. Sedan samlas de framför tv:n för att se Kalle Ankas jul och en klassisk julkonsert. Somnar lyckliga och utmattade som små barn.Varje dag. De minns inte. Vet inte. Ifrågasätter inte. Varför skulle de när dagen bjuder på en sådan fest? Varje dag är julafton.
http://boelbermann.se/nu-ar-det-jul-igen/

Novellutkast: Flickvännen
Hon säger att hon inte bryr sig om pengarna, att hon alltid kommer att finnas där för mig. Men hon förtjänar mer, jag vill ge henne så mycket jag kan. Pengar. Bristen på pengar jagar mig. Jag jobbar hårdare, mer övertid, vi hörs mer sällan. När vi hörs är allt värt det. Men räkningarna ökar. De blir högre ju längre tid som går. Det är så systemet fungerar. Jag har inte råd att behålla henne. Abonnemanget kostar för mycket.
http://boelbermann.se/novell-flickvannen/

Novellfragment: Tiden
”Ända sedan klockan hade stannat stod tiden stilla. Det hade dröjt länge innan hon märkte det. Dagarna gick, dygnen och årstiderna passerade. Men inte tiden.”
http://boelbermann.se/tiden/

Ta gärna tillfället i akt att lyssna på alla Fruktans noveller
http://fruktan.se/podcast-noveller/