Arkiv för juli 2013

Skrivtips: Hang-ups

Alla har sina egna hang-ups. Sina små luckor i sitt författarsjälvförtroende. Att ditt språk inte räcker till, att du inte är så bra på miljöbeskrivningar, att du är övertygad om att du inte kan skriva trovärdiga dialoger eller vad som helst. Försök vara medveten om vilka hang-ups du har. Vad du nojar över och ifrågasätter i ditt skrivande.
Sen utmanar du dina hang-ups. Övertyga dig själv att skriva scener som innehåller det du tror att du inte kan klara av. Det kommer ta emot. Du kommer hitta på ursäkter för dig själv för att slippa göra det. Plötsligt är det mer intressant att göra en broccoligratäng, diska eller dammtorka alla bokhyllorna. Var stark. Gör det ändå. Öva, finslipa och hitta formen. Gör 50 hang-ups omedelbart.

youshouldbewriting_boelbermann (2)

Novellutkast: Klasskamp

De slänger saker på glaset till fordonet vi transporteras i. Skriker och skanderar därute, deras röster hörs inte in genom ljudisoleringen, men jag kan se deras munnar röra sig. Jag rycker till varje gång något slår emot glaset. Vet att det är okrossbart glas, skottsäkert, men jag är ändå rädd. Här inne är det sterilt och decifincerat. Glaset är min och alla de andras livförsäkrning. En genomskinlig mur som skiljer på oss och dem. Jag vet att jag och de andra i fordonet är en lyckligt lottad skara. Inkomstskillnaderna är enorma, krisen härjar i hela Europa och klasskampen har intensifieras.
[Läs mer…]

Utdrag ur Den nya människan

Misstänkt mord på barn
Jönköping. En sex år gammal flicka i Jönköping hittades död i en bostad i augusti. Efter den rättsmedicinska undersökningen och förhör med anhöriga misstänks flickan ha mördats. I bostaden befann sig flera yngre barn, som enligt uppgift klarat sig utan skador. Polisen är mycket förtegen om detaljer om fallet.

(Metro, 2021)

Läs mer om Den nya människan här.
Köp boken Den nya människan här.

Dennyamänniskan_teaser

Min bok finns på riktigt! Oredigerad glädje

Min bok. Den finns på riktigt. På papper. Den nya människan. Jag läser i den. Får hjärtklappning. Lägger ner den. Tar upp den igen. Fortsätter läsa. Får svindel. Min bok. Jag kan inte ta in det. Att den finns. Jag kan känna hur mycket min bok väger. Den är ganska lätt. Inte en tegelsten. Kan inte döda en hamster om jag tappar den. Tror jag. Mina kinder blossar. Jag skulle kunna springa tre varv runt Stockholm av all överskottsenergi jag har i kroppen. Någon har injicerat kolsyra i mitt blod. Min bok finns! Den leve hurra hurra hurra!!! Jag vill inte tänka på framtiden, vill inte fundera över något. Jag vill gå hem och läsa min bok. Och hoppa upp och ner och dricka bubbel.

27 juli 2013 kl 18.15 anteckningar från tunnelbanan

Dennyamänniskan

Novellutkast: Hissbygget

Det pågick ett hissbygge i hennes hus. Hon noterade bara slamret, dammet som smög sig in i lägenheten och hur den breda trappan blev allt smalare ju mer den sågades av. Det var störande, men om bara några månader skulle hon slippa gå upp de fyra trapporna till sin lägenhet.

Hon märkte inte när bygget avstannade. Ingen i huset gjorde det. Alla de boende i huset hade för fullt upp med att passera det öppna hiss-schaktet, ta sig förbi bråte och tränga sig förbi stora lådor av utrustning för att märka att arbetet sakta hade avtagit.
[Läs mer…]

Är det ok om jag börjar bli lite rädd nu?

Tillbackablick: Är det ok om jag börjar bli lite rädd nu? Jag har inte varit det tidigare nämligen, bara glad. Men nu så… Sprang av en slump in i Sofia, min redaktör, på vägen till jobbet. Morgontrötta hann vi byta några korta ord. I förbigående säger hon att min bok Den nya människan skickats på tryck. Sånt gör hon ju hela tiden. Det är hennes jobb, styra upp bokmanus så att de blir bra böcker och se till så att de trycks. För henne är det vardagsmat. För mig är det en chock varje gång någon påminner mig om att min bok faktiskt ska publiceras. Hjärtat stannar. Hjärtat placerar sig i halsgropen. Hjärtat slår några extra slag. Mitt hjärta har ganska underliga saker gör sej, kort uttryckt.
Så ja, jag är rädd. Det är en bra rädsla, en behaglig rädsla. Som att åka katapulten på Gröna Lund. Vad är jag egentligen rädd för? Att folk inte ska gilla boken, att folk inte ska köpa boken, att boken går obemärkt förbi? Jag vet faktiskt inte. Jag försöker känna efter…

Den nya människan

 

Skrivtips: Mental flatline

Alla har dagar och kvällar då huvudet är helt tomt. Eller möjligen fyllt med vardagsludd eller grått oinspirerat klegg. Det är då du plockar fram din idépärm. Den kan vara en anteckningsbok, ett googledoc eller ett enkelt worddoc där du skriver ner alla på måfå idéer som någon gång passerat ditt sinne eller en pärm fyllt med tidningsnotiser/artiklar/rubriker/låttexter/wikipedia faktautdrag/ord som någon gång väckt något i dig och som du sparat. Bläddra i den tills en mer konkret idé tar form och försök skriva ner den.

evilplansandotherstuff ny

Filmtips: Me and You and Everyone We Know

Det här är en film som gör mig, dig och alla vi känner lyckliga. I centrum står performance-konstnären Christine och den nyseparerade skoförsäljaren Richard – två sällsamma människor som lever i samma verklighet som alla oss andra, fast de verkar betrakta den på ett helt annat sätt.

Runt om dem rör sig personer som på ett eller annat sätt kommer i kontakt med dem. Richards barn som sexchattar och dessutom utsätts för grannflickornas sexuella nyfikenhet, pensionären som hittat sitt livs kärlek på ålderdomshemmet och museichefen som är ensam, professionell och desillusionerad.
[Läs mer…]

Novellutkast: Lördagssol

Han var van att betrakta världen. Det var hans arbete och hans öde in i evigheten. Han var en iakttagare. Nu föreföll tiden innan jorden så avlägsen. Hans första möte med mänskligheten hade varit i staden Ur i Mesopotamien. Han hade varit så ung och rättrådig då och trott att han visste bäst. Trott att han var vuxen.

Tusentals år senare insåg han att han varit trotsig och självisk. Men han ångrade sig inte. Vilken uppenbarelse det hade varit att upptäcka människorna med deras intensiva känslostormar. Med deras passion, behov av tillfredsställelse, deras sexualitet. Kvinnorna drogs till hans ansiktsdrag och hans tystnad. Bland människor hade han ingen röst. Genom sin tystnad gav han aldrig löften och svek dem därför aldrig.
[Läs mer…]

Utdrag ur Den nya människan

Stockholm, Sverige 2020.
Jag har dödat ett barn.
Det är vad de säger till mig här på polisstationen, i förhörsrummet.
Inombords skriker jag.
– Det var inget barn jag dödade. Det var något helt annat. Kan ni inte se det?
De har inte förhört mig ordentligt än, bara hållit ett inledande häktningsförhör.

Jag sitter tyst i det klaustrofobiska rummet och låter den gamla ventilationsanläggningens brummande ta över.
Vad ska jag säga?

Läs mer om Den nya människan här.
Köp boken Den nya människan här.

Utdrag ur Den nya människan Boel Bermann