Arkiv för november 2013

Barnen tar adjö i litteraturen – DN Kultur

”Vår tid framställer barnen som problem. De kostar för mycket och gör att ­jobbstressade föräldrar bränner ut sig. Inte konstigt att ­barnen i årets böcker vänder vuxenvärlden ryggen, skriver Ulrika Milles.”

”Bermann skriver suggestivt om hur makthavarna agerar när det kusliga så småningom börjar ske: att kvinnor blir åter gravida men deras barn liknar inte vanliga barn. De nya barnen leker inte, skrattar aldrig. De iakttar tyst. De kommunicerar bara inom sin egen grupp med ljud som av en påslagen dator eller en hemlig morsekod. De skyr kroppskontakt och när de börjar döda utfärdas undantagstillstånd. Barnen omhändertas av staten direkt efter födseln för att skydda den vuxna rasen. De blir likt farligt avfall som förvaras i slavfabriker långt bortom kända orter. En skamlig hemlighet alla gör sitt bästa att glömma. ”

Läs hela artikeln här:
http://www.dn.se/dnbok/barnen-tar-adjo-i-litteraturen/

Dennyamänniskan_wallpaper

Signering på SF Bokhandeln idag kl. 14

SF Bokhandeln: Signering i Stockholm: Den nya människan av Boel Bermann
”Klockan 14.00 på lördag kommer Boel Bermann att signera sin debutroman Den nya människan hos oss i stockholmsbutiken. Det är en obehaglig skildring av en nära framtid där mänskligheten, efter att ha varit steril ett kort tag, börjat föda barn igen. Men det är något märkligt med barnen som kommer. De verkar inte riktigt mänskliga… Perfekt julklapp!”

Facebook event:
https://www.facebook.com/events/212206562291755

Kan du inte komma? Beställ Den nya människan här:
http://www.sfbok.se/asp/artikel.asp?VolumeID=127135

 sfbokhandeln signering boel bermann2 den nya människan

julklappstips från sf bokhandeln science fiction den nya människan ny

Klicka här för alla science fiction julklappstipsen!

Bokus julklappstips till unga vuxna: Den nya människan

”Bokus julklappstips till unga vuxna!
Här hittar du julklappsböcker som passar utmärkt för såväl tonåringar som vuxna.
Läsupplevelser utöver det vanliga helt enkelt!”
Tipsen inkluderar min dystopi Den nya människan, A game of thrones, Enders spel och Nattsagor för sömnlösa.

Bokus julklappstips för unga vuxna 2013

Novell: Rigor Mortis

En stillsam berättelse om gränsen mellan livet och döden på det stora badhuset.
Novellen ”Rigor mortis” av Fruktan-medlemmen Martin Gunnesson.
Lyssna på novellen här.
Läs novellen här.

bild (10)

 

 

Tack till.

Jag vill tacka alla som hållit min hand, hejat på mig i mitt skrivande och på sina egna vis hjälp min bok Den nya människan att gå från fantasi till verklighet.

Olle Söderström, som alltid tycker att jag skriver för mörkt.
Jag vann vadet, men jag hade inte gjort det utan din hjälp.

Kalla Kulor Förlag – ni rockar
Sofia Ejheden, utan dig skulle ingen hålla i den här boken
Maria Mårsell, utan dig skulle de hålla i en helt annan bok
Malin Österman & Kajsa Olofson, utan er skulle ingen veta om boken
Hans-Olov Öberg, för all din jävlaranamma
Oscar Norling och Niklas Lindblad, för att ni förvandlade ett Word-doc till en riktig bok
Enormt mycket är Kalla Kulors förtjänst. De har hållit mig i handen, försökt få mig att se spänningsstrukturen och lyft fram det som var bra. Som de kämpat.

Skrivarkollektivet Fruktan.se
Andreas ”Boogie” Rosell, som aldrig tycker att jag skriver för mörkt
Patrick Ogenstad, textvirituos
Eira A. Ekre, cyborg skapad för att producera text
Erik Odeldahl, som skriver mörkare än mig
Malin Gunnesson, som skriver med samma mörker som jag
Martin Gunnesson, steampunkens svar på Dan Andersson
Jörgen Gavelin, som utforkar det norrländska mörkret
Christian Enberg, som alltid är i en helt annan värld

Anders Fager, skräckmaestro

Anders Nordberg, GM
Emil Kerem Fagerström Saydam, international man of mystery
Anders P Näsberg, en man med skägg
Niclas Criborn, en man med hatt
Johan Andersson, som sa att boken var ”ok”
Ulrika Janson, som sa att hon älskade boken
Sara Wendel-Ökvist, och hennes obegränsade fantasi
Eva Häggmark, och hennes socialrealistiska vampyrer
Åsa Yngve, som inte läser scifi
Catherine Mörk, som älskar dystopier
Frida Fleischer, för att du fanns där
Anna Spångberg, för alla gånger hon sagt: ”Skriv klart nu, så att vi kan öla.”
Aleksandra Bermann, för alla gånger hon sagt: ”Gör det inte så svårt, det är ju bara att skriva.”
Ulla Söderström, för alla hennes uppmuntrande ord
Jennie Johansson, Secret Highway
Jojje Lindkvist, för ditt orubbliga lugn
Johan Wistbacka, fantastisk fotograf
Samuel Elers, frappant formgivare
Martin Gustafsson, fabulös filmare
AWOLism, suggestiv skapare
Anna Andersson & Fabian Scheffold, talangfulla trailerskapare

Och alla vänner som hjälpt bara genom att vara en del av mitt liv. Ni vet vilka ni är.

IMG_0549

Beroende av böcker om Den nya människan

”Åh vad jag tyckte om den här boken. På ett mycket snyggt sätt får vi läsa Rakels historia blandat med tidningsartiklar, forskningsrapporter och liknande. Berättelsen utspelar sig i många olika länder, på olika nivåer, och har exakt rätt längd. Där många har en benägenhet att skriva för långt lyckas Bermann koncentrera historien. Det är även en väldigt läskig historia, fler gånger satt jag och praktiskt taget höll andan när jag läste. Jag förstår Rakel, hela vägen igenom berättelsen och detta trots att hon byter ståndpunkt och känslor, eller kan det vara tack vare?”
Läs hela recensionen här:
http://beroendeavbocker.blogspot.se/2013/11/den-nya-manniskan-av-boel-bermann.html

 

Dennyamänniskan_E-card5-Bombay

Köp boken Den nya människan här:
http://boelbermann.se/den-nya-manniskan/kop-boken/

 

 

 

 

Att skriva mörkt

Nu när min bok Den nya människan släpptes började jag besvara intervjuer om mig själv och min bok. Det har varit en märklig upplevelse. Vänner och journalister frågade om boken, och jag har fått tänka över mina svar. För att kunna svara ärligt. Även om jag läst boken om och om igen så är sanningen att det har gått tid sedan jag skrev den. Mina tankar kretsar redan runt andra skrivprojekt. Nu måste jag väcka minnena och känna efter. Vad fick mig att skriva Den nya människan? Vad väckte tanken? Varför blev den som den blev?

Jag har inte alla svaren. Kanske borde jag ha dem, men min huvudperson Rakel levde sitt eget liv. Jag skapade henne och världen hon rör sig i. I teorin hade jag kontroll över hela hennes liv och agerande. I praktiken formade hennes karaktär historien. Jag är inte min huvudperson. Det finns likheter, men de är egentligen inte många. Jag brukar skämta om att Rakel växte fram ur mina sämsta sidor. Hon arbetar i en del av boken inom samma bransch som jag och bor i Stockholm. Vi är båda kvinnor och ett tag i boken är vi i samma ålder. Men vi är enormt olika som personer.

Under tiden jag skrev boken har jag varit frustrerad och arg på min huvudperson på många gånger. Men för faan Rakel, gör någonting. Ta tag i något. Förändra något. Sluta vara så jävla förbannat passiv. Gud, Rakel är så svartsynt. Ser allt genom sitt eget filter. Föredrar att reagera framför att agera. Det har gjort mig vansinnig emellanåt medan jag skrev boken. Trots att jag har skapat henne. Jag tycker om henne, men hon är en svår person. Jag skulle inte vilja leva i hennes värld alla gånger. Jag tycker om henne, absolut. Men jag är inte som hon är. Jag vet ärligt talat inte om vi skulle vara vänner om hon fanns på riktigt.

Men ja, naturligtvis bygger en del av boken på saker från verkligheten, partiklar av en sann historia, saker jag själv upplevt, saker andra i min omgivning har gått igenom, anekdoter och minnen. Sedan har jag tagit de bitarna av äkta verklighet och vridit om dem, förvrängt dem, omformat dem. Satt in dem i en kontext de aldrig befunnit sig i. Jag förändrar spelreglerna, omformar efter mitt huvud och min berättelse.

Jag är själv en engagerad och impulsdriven person som älskar att kasta mig handlöst in i saker, som ser ljust på framtiden och som är övertygad om att mänskligheten i grund och botten är god. Kalla mig naiv. Därför är det också näst intill obegripligt för vissa vänner att hantera att jag skrivit en så pass mörk bok som jag ändå har skrivit med Den nya människan. De kan bara inte förstå var skuggorna och mörkret kommer ifrån. Tittar de inte lite oroligt på mig till och med?

Men för mig är det självklart. Mörker är mycket mer spännande att utforska än ljuset.  Jag älskar att skriva mörkt, jag frossar i det. Mänskligt beteende, mänskliga egenskaper, hur vi reagerar mot andra och beslut vi tar. Hur själviska och egoistiska vi kan vara bara för att vi inte tänker på att vi påverkar någon annan, vi tänker bara på oss själva och de närmsta.

Att skriva mörkt är kanske också ett sätt att hantera mörker för mig. Använder jag mig av det lilla uns mörker jag har inombords i mina texter så förvisar jag det. Tar bort det. Jag tror att det faktum att jag skriver mörkt gör mig till en gladare person.  Jag skriver mörkt och lever ljust. Skrivandet tar bort mina skuggor.IMG_0089

En ide kommer ofta ensam, men blir som bäst med sällskap

Ofta börjar jag skriva för att jag har en ide. En bra idé. Tyvärr har jag insett att texten blir bättre när den kombineras med en helt annan idé.

Läste Steven Kings briljanta Att skriva som varenda person som älskar att skriva borde läsa. Han berättar ofta om hur två idéer plötsligt finner varandra och bara smälter samman till en enhet. En tampongmaskin i ett omklädningsrum möter paranormala krafter. Det var iden som lade grunden till boken Carrie.

Det där har hänt mig massor av gånger. Det är en väldigt speciell känsla när två helt separata idéer plötsligt smälter samman till en helhet. Det påminner om när jag stirrade och stirrade på sådana där 3D bilder och inget händde och frustrationen växte och jag såg ingen jäkla kub. Och så kom det där ögonblicket när bilden framträder. Allt faller på plats. Och det är så tydligt när det händer att jag inte kan förstå hur jag missade det. Det är smått magiskt.

IMG_0809

IMG_3566 IMG_1792 bild (10) bild (13) bild (12)

 

Bokmässan vs. spelmässor

Jag åkte till bokmässan med min bok ”Den nya människan”. Jag hade inte den blekaste aning om vad jag skulle förvänta mig. Men jag trodde att jag visste, jag har varit på spelmässor med jobbet, jag har upplevt kaos och hysteri och hoppborgar och superhjältar och militärer och rymdvarelser. Så på något naivt vis trodde jag att mässorna i grund och botten var lika. Jag visste att det är mängder av saker som ska upplevas på kort tid, att allt finns inom räckhåll och att besökare flyter runt på jakt efter äventyr. Men inget jag hade varit med om förberedde mig på bokmässan.

Bokmässans golv är som ett twitterflöde snarare än en bok. Det är kaos och författare överallt och det är som en enda stor marknadsplats där författare ska försöka höras genom bruset. Bokmässan är på många sätt motsatsen till vad böcker är för mig. Böcker för mig är att ta sig tid. Att unna sig en upplevelse som är en del av en annan verklighet. Men bokmässan är så närvarande, så påtaglig, så verklighetsförankrad.

Jag kan tycka att spelmässor är extremt påträngande, men det de gör är att de försöker få dig som besökare att se världarna spelen utlovar. Du rör dig mellan jungler, rymdskepp, slott och dansgolv. Bokmässan är mer som en enda, gigantisk bokaffär med en massa inbjudna författare. Jag tycker att bokmässan borde tjuvkika mer på spelmässorna, bejaka drömmarna och visionerna som lurar i böckerna istället för att hålla sig så nära verkligheten.  Men jag kan vara fel person att fråga, jag har aldrig varit förtjust i mässor. Jag är inte förtjust i att shoppa. Jag är inte förtjust i trängsel. Förvirrad irrar planlöst. Jag vacklade runt utan mening eller mål och är evigt tacksam till båda författarna Lars Wilderäng och Markus Sköld som tog mig under sina vingars beskydd och tog mig, den förvirrade debutanten, i släptåg. Utan dem skulle jag ha varit förlorad.

Seminarierna var fantastiska och jag är vansinnigt glad att jag gick på dem. De var verklighetsflykt och de lovade verkligen andra världar, verkligheter och övernaturligheter. Jag var på seminarier om biologiska datavirus, vampyrer, steampunk, science-fiction, jazz och serier och en hel drös andra.

Så mitt råd till dig som funderar på att åka på bokmässan i framtiden så rekommenderar jag det varmt. Mingla runt i kaoset först tills du går vilse i tid och rum och inte vet vad som är upp och ner. När du börjar bli yr i huvudet så bryt dig loss från folkhorden gå och lyssna på seminarier istället. Slå dig ner i svala, mörka rum, lyssna på författare som berättar om saker som de väckt till liv med sina ord och låt verkligheten försvinna en stund.

Har du aldrig besökt en spelmässa är nedanstående utdrag ur min bok en ögonblicksbild:

Den nya människan, Köln, Tyskland 2023

På spelmässan finns det i vanlig traditionell ordning en businessdel och en konsumentdel. Konsumentdelen är en folköversvämmad lekpark med booth babes, plingande ljud, mjuka loungekuddar, stora krigare med yxor i händerna och väggtäckande skärmar. Allt är som en modern rokoko-orgie av färgglad plast som förför medan idealpumpade män och kvinnor i minimala kläder täcker alla blickriktningar.

Businessdelen är raka motsatsen. Vita kubiska bås med företagsnamnen i diskret svart på vitt. Hemliga spelpresentationer bakom låsta dörrar, händer skakas, visitkort delas ut och siffror analyseras. Det finns inga illusioner här. Det finns ingen verklighetsflykt som lovar en räddad värld vid horisonten. 90 procent av deltagarna är medelålders kostymklädda män, som i vilken affärsverksamhet som helst.

Boel Bermann på spelmässa

bokmässan

Bokmässan: Science fiction

Science fiction är den nya trenden i stället för fantasy i litteraturen, men vad är det som får oss att frivilligt söka oss till en dystopisk framtid? Journalisten Johanna Koljonen diskuterade med författarna Jo Salmson, Peter Ekberg och Maths Claesson förskjutningen som sker från fantasy till sci-fi och speciellt dragningen åt dystopier med kvinnliga huvudkaraktärer.

Att scifi är den nya trenden var de rörande överens om, men det de försökte komma åt i diskutionen var orsaken. Varför just sci-fi? Varför skildrar vi framtiden med en sådan frenesi och en sådan desperation? Är framtiden något som vi är eller borde vara rädda för?

Diskussionen väckte många tankar. Någonstans i vårt bakhuvud vet alla att vi står inför stora problem runt om i världen. Saker som kan leda oss till en undergång. Vi funderar över vad som pågår. Vi försöker ta reda på om vi har möjlighet att rädda oss själva från oss själva. Sci-fi och dystopier ger oss en möjlighet att fundera över framtiden och analysera situationen utan att bli lamslagna av panik. Se på samhället och väcka nya tankar om hur vi skapar en framtid vi vill leva i, en framtid som är jämställd och med en hållbar utveckling.

I böckerna placeras problemen längre fram i tiden, det ger oss chansen att se på dem med distanserad blick. Dystopier kan väcka frågor och ge oss möjligheten att analysera och bearbeta framtida val innan katastroferna inträffar. Kan till och med hindra undergången från att inträffa.

Tänk om… Det är de orden som är så svindlande stora. Tänk om det här hände. Vad skulle vi göra då? Vad skulle jag göra då? Sen är ju rymden också vår sista utväg, vår nödutgång. Förstör vi vår planet måste vi ta oss ut i rymden vare sig vi vill eller ej. Ut i det okända. Ut i rymden.

Kort om författarna:

Jo Salmson, har skrivit fantasyserier för barn och unga, men också faktaboken Om rymden för unga läsare och Om pyttesmå partiklar om partikelfysik för de allra minsta.
Maths Claesson, driver SF-bokhandeln och har författardebuterat med boken Linux: Uttagningen, som handlar om drömmen att få nå ut i rymden samtidigt som den är en ungdomsskildring från framtidens Sverige.
Peter Ekberg, är aktuell med sci-fi serien Uppdrag Silverstjärnan och Uppdrag Stjärnväktarna om livet på ett generationsrymdskepp och ett svindlande äventyr.
Och här hittas en sammanfattning av diskussionen av bloggen Barnboksprat, för den som vill ha helhetsbilden!

Boktips från diskussionen:
Hungerspelen av Suzanne Collins
Enders Game av Orson Scott Card
1984 av George Orwell
Do androids dream about electric sheep av Philip K Dick
Oryx & Crake av Margaret Atwood

IMG_0568 IMG_1367 IMG_0668 IMG_1361 bild (11)  IMG_1798 IMG_3568 IMG_3604