Är slutet nära? Svaret finns på Bokmässan 2018.

Mitt schema på Bokmässan är precis som vanligt HELT NORMALT. Det gamla vanliga. Dvs. dystopi, katastrof, postapokalyps, mutanter och robotar…
Är slutet nära? Kom å prata om saken med mej i Fria Ligans monter A02:52.
https://bokmassan.se/program_participant/boel-bermann/

SCHEMA:

Fredag 15.00 – Signering: Boel Bermann & Markus Sköld – författare, Fruktan – FL, A02:52
Signerar Zonen vi ärvde, postapokalyptiska noveller inspirerad av Mutant: år Noll.
https://bokmassan.se/programs/signering-boel-bermann-markus-skold-forfattarkollektivet-fruktan/

Fredag 16:00 – Dystopi och framtid – ABF, B09:19
Ingen tror på framtiden, alla läser dystopier. Är slutet nära? Vilka dör först i katastrofen? Finns det en utopi?
Medverkande: Boel Bermann, Charlotta Nordblom Nellgård, Mats Söderlund, Therese Uddenfeldt
https://bokmassan.se/programs/dystopi-och-framtid/

Lördag 11.00 – Mellan mutanter & maskinvarelser – Berättelser efter den stora katastrofen – Fantastikscenen, A04:49
Sverige har gått under. Livet är hårt. Zonen vi ärvde är fylld av mutanter och över radion hörs underliga meddelanden. Novellsamlingarna Kaknäs sista band och Zonen vi ärvde handlar om livet efter den stora katastrofen, inspirerade av rollspelet Mutant: År Noll. I samtal med Tomas Härenstam från Fria Ligan förlag.
https://bokmassan.se/programs/mellan-mutanter-maskinvarelser-berattelser-efter-den-stora-katastrofen/

11.30 – MUTANT-Signering: Boel Bermann & Markus Sköld, författarkollektivet Fruktan   – FL, A02:52
Signerar Zonen vi ärvde, postapokalyptiska noveller inspirerad av Mutant: år Noll.
https://bokmassan.se/programs/mutant-signering-forfattarkollektivet-fruktan-anders-fager/

​Facebook-event: Fria Ligan förlag på Bokmässan 2018 – Låt verkligheten rämna
https://www.facebook.com/events/222835485255815/

 

Fantastisk Podd & SVEROK på Bokmässan

Med bokmässans sorl i bakgrunden samlades dessa sex äventyrare för att spela in Fantastisk Podd. Trollkarlen Alexander Hallberg kom med en skattkarta och startade äventyret. Lyssna på bonusavsnittet från Bokmässan i samarbete med SVEROK, live från Fantastikgränden! Medverkade gjorde författarna Boel Bermann, Hannele Mikaela Taivassalo, Maria Turtschaninoff, Fredrik Persson, Pål Eggert, Kristina Hård tillsammans med Alexander Hallberg från SVEROK.

Lyssna på Fantastisk Podd-avsnittet här:

 

Lyssna på Fantastisk Podd på Spotify:

Bokmässan/Signering av Den nya människan & Stockholms undergång

Klockan 14-15 på lördag och söndag signerar jag min debutroman Den nya människan och novellsamlingen Stockholms undergång i SF Bokhandelns monter på Bokmässan, i sällskap. Kom förbi och prata om den mörka framtiden.

Läs mer på SF Bokhandelns Facebook event:
https://www.facebook.com/events/705664452805833/

Är du inte på bokmässan?
Oroa dig inte, du kan köpa din egen undergång här:

Den nya människan (Inbunden)
http://www.sfbok.se/asp/artikel.asp?VolumeID=127135

Den nya människan (Pocket)
http://www.sfbok.se/asp/artikel.asp?VolumeID=132136

Stockholms undergång:
https://www.sfbok.se/asp/artikel.asp?VolumeID=134272

Bokmässan vs. spelmässor

Jag åkte till bokmässan med min bok ”Den nya människan”. Jag hade inte den blekaste aning om vad jag skulle förvänta mig. Men jag trodde att jag visste, jag har varit på spelmässor med jobbet, jag har upplevt kaos och hysteri och hoppborgar och superhjältar och militärer och rymdvarelser. Så på något naivt vis trodde jag att mässorna i grund och botten var lika. Jag visste att det är mängder av saker som ska upplevas på kort tid, att allt finns inom räckhåll och att besökare flyter runt på jakt efter äventyr. Men inget jag hade varit med om förberedde mig på bokmässan.

Bokmässans golv är som ett twitterflöde snarare än en bok. Det är kaos och författare överallt och det är som en enda stor marknadsplats där författare ska försöka höras genom bruset. Bokmässan är på många sätt motsatsen till vad böcker är för mig. Böcker för mig är att ta sig tid. Att unna sig en upplevelse som är en del av en annan verklighet. Men bokmässan är så närvarande, så påtaglig, så verklighetsförankrad.

Jag kan tycka att spelmässor är extremt påträngande, men det de gör är att de försöker få dig som besökare att se världarna spelen utlovar. Du rör dig mellan jungler, rymdskepp, slott och dansgolv. Bokmässan är mer som en enda, gigantisk bokaffär med en massa inbjudna författare. Jag tycker att bokmässan borde tjuvkika mer på spelmässorna, bejaka drömmarna och visionerna som lurar i böckerna istället för att hålla sig så nära verkligheten.  Men jag kan vara fel person att fråga, jag har aldrig varit förtjust i mässor. Jag är inte förtjust i att shoppa. Jag är inte förtjust i trängsel. Förvirrad irrar planlöst. Jag vacklade runt utan mening eller mål och är evigt tacksam till båda författarna Lars Wilderäng och Markus Sköld som tog mig under sina vingars beskydd och tog mig, den förvirrade debutanten, i släptåg. Utan dem skulle jag ha varit förlorad.

Seminarierna var fantastiska och jag är vansinnigt glad att jag gick på dem. De var verklighetsflykt och de lovade verkligen andra världar, verkligheter och övernaturligheter. Jag var på seminarier om biologiska datavirus, vampyrer, steampunk, science-fiction, jazz och serier och en hel drös andra.

Så mitt råd till dig som funderar på att åka på bokmässan i framtiden så rekommenderar jag det varmt. Mingla runt i kaoset först tills du går vilse i tid och rum och inte vet vad som är upp och ner. När du börjar bli yr i huvudet så bryt dig loss från folkhorden gå och lyssna på seminarier istället. Slå dig ner i svala, mörka rum, lyssna på författare som berättar om saker som de väckt till liv med sina ord och låt verkligheten försvinna en stund.

Har du aldrig besökt en spelmässa är nedanstående utdrag ur min bok en ögonblicksbild:

Den nya människan, Köln, Tyskland 2023

På spelmässan finns det i vanlig traditionell ordning en businessdel och en konsumentdel. Konsumentdelen är en folköversvämmad lekpark med booth babes, plingande ljud, mjuka loungekuddar, stora krigare med yxor i händerna och väggtäckande skärmar. Allt är som en modern rokoko-orgie av färgglad plast som förför medan idealpumpade män och kvinnor i minimala kläder täcker alla blickriktningar.

Businessdelen är raka motsatsen. Vita kubiska bås med företagsnamnen i diskret svart på vitt. Hemliga spelpresentationer bakom låsta dörrar, händer skakas, visitkort delas ut och siffror analyseras. Det finns inga illusioner här. Det finns ingen verklighetsflykt som lovar en räddad värld vid horisonten. 90 procent av deltagarna är medelålders kostymklädda män, som i vilken affärsverksamhet som helst.

Boel Bermann på spelmässa

bokmässan

Bokmässan: Science fiction

Science fiction är den nya trenden i stället för fantasy i litteraturen, men vad är det som får oss att frivilligt söka oss till en dystopisk framtid? Journalisten Johanna Koljonen diskuterade med författarna Jo Salmson, Peter Ekberg och Maths Claesson förskjutningen som sker från fantasy till sci-fi och speciellt dragningen åt dystopier med kvinnliga huvudkaraktärer.

Att scifi är den nya trenden var de rörande överens om, men det de försökte komma åt i diskutionen var orsaken. Varför just sci-fi? Varför skildrar vi framtiden med en sådan frenesi och en sådan desperation? Är framtiden något som vi är eller borde vara rädda för?

Diskussionen väckte många tankar. Någonstans i vårt bakhuvud vet alla att vi står inför stora problem runt om i världen. Saker som kan leda oss till en undergång. Vi funderar över vad som pågår. Vi försöker ta reda på om vi har möjlighet att rädda oss själva från oss själva. Sci-fi och dystopier ger oss en möjlighet att fundera över framtiden och analysera situationen utan att bli lamslagna av panik. Se på samhället och väcka nya tankar om hur vi skapar en framtid vi vill leva i, en framtid som är jämställd och med en hållbar utveckling.

I böckerna placeras problemen längre fram i tiden, det ger oss chansen att se på dem med distanserad blick. Dystopier kan väcka frågor och ge oss möjligheten att analysera och bearbeta framtida val innan katastroferna inträffar. Kan till och med hindra undergången från att inträffa.

Tänk om… Det är de orden som är så svindlande stora. Tänk om det här hände. Vad skulle vi göra då? Vad skulle jag göra då? Sen är ju rymden också vår sista utväg, vår nödutgång. Förstör vi vår planet måste vi ta oss ut i rymden vare sig vi vill eller ej. Ut i det okända. Ut i rymden.

Kort om författarna:

Jo Salmson, har skrivit fantasyserier för barn och unga, men också faktaboken Om rymden för unga läsare och Om pyttesmå partiklar om partikelfysik för de allra minsta.
Maths Claesson, driver SF-bokhandeln och har författardebuterat med boken Linux: Uttagningen, som handlar om drömmen att få nå ut i rymden samtidigt som den är en ungdomsskildring från framtidens Sverige.
Peter Ekberg, är aktuell med sci-fi serien Uppdrag Silverstjärnan och Uppdrag Stjärnväktarna om livet på ett generationsrymdskepp och ett svindlande äventyr.
Och här hittas en sammanfattning av diskussionen av bloggen Barnboksprat, för den som vill ha helhetsbilden!

Boktips från diskussionen:
Hungerspelen av Suzanne Collins
Enders Game av Orson Scott Card
1984 av George Orwell
Do androids dream about electric sheep av Philip K Dick
Oryx & Crake av Margaret Atwood

IMG_0568 IMG_1367 IMG_0668 IMG_1361 bild (11)  IMG_1798 IMG_3568 IMG_3604

Bokmässan: Ett femte slagfält.

Jag hade läget under kontroll inför bokmässan, trodde jag. Jag skulle sitta och planera min mässa kvällen innan avfärd. Det var planen. Jag skulle gå igenom programmet, välja och vraka, välja ut godbitarna i seminarieschemat, gå igenom mitt eget schema och skaffa mig kontroll över den närmsta framtiden. Då hände något lustigt. Internet försvann i hela min stadsdel.

Jag blev mer eller mindre lamslagen den första halvtimmen. Över att internet inte fanns. Vi är så ovana vid det. Det ska inte kunna hända. Internet är numera lika livsviktigt för oss som syre, tror vi. Det känns som en undergång när det försvinner. Jag blev rastlös, ofokuserad. Trampade oroligt runt i lägenheten utan riktning.  Jag försökte inte ens tänka på vad jag kunde göra utan internet.

Satt och klamrade mig vid mobilen istället och försökte göra saker jag hade planerat på den lilla rackaren. Det gick sådär. Kopplade upp den stationära datorn på mobilens internet och hann med en del av sakerna jag skulle hinna med, men inte allt. Jag undrar varför det känns så stort när något sådant händer. Herregud, kan jag inte kolla facebook/twitter/instagram/mejlen/hemsidor, nej nu är apokalypsen här, ingen tvekan om saken. Betvivlar starkt att undergången kommer för att jag inte fått kolla min mejl. Men man vet ju aldrig…

Det tänkte jag mycket på när jag hörde Dan T Sehlbergs presentation av hans debutroman Mona, om ett skräckscenario om vad händer om ett datorvirus får biologisk spridning.  Jag misstänker att jag borde vara rädd för en epidemi som sprids genom datavirus, men det som skrämde (och intresserade) mig mest var kärnan i hans resonemang. Att vi lever i ett bräckligt samhälle helt uppbyggt på digital infrastruktur. Samhälle, vård, militär, ekonomi. Allt kan slås ut. Ett femte slagfält.  Jord, vatten, luft, rymden, digitalt. Vi borde fundera över vår utsatthet och vårt starka beroende av tekniken. Vi är sårbara i vårt beroende av det digitala.

IMG_1367

Bokmässan: Vampyren och den eviga hungern

Den eviga mänskliga fantasin är en varelse som är mänsklig och trots det kan leva för evigt. Trots att vampyrens livsgnista falnat en aning och ersätts allt mer av skräcken för framtiden är det något märkvärdigt lockande med de odöda.

På bokmössan lyckades Helena Dahlgren, Hannele Mikaela Taivassalo och Caroline L Jensen locka fram det där mörka inom oss som gör att vi inte kan låta vampyren vila i stillhet. Hannele Mikaela Taivassalos kommande bok ”Svulten” tar upp den oerhörda ensamheten att vara världens sista vampyr. Jag har inte läst den, men kommer antagligen att göra den. För att ämnet väckte något inom mig. Att inte kunna dö och samtidigt vara den enda i sitt slag och en ständig främling.

Seminariet var fascinerande, men som mest fångade det mig när samtalet gled in på konstant hunger. Ett frossande som aldrig blir mättat. Att det är en vampyrisk tid vi lever i. Att vi hela tiden vill ha mer, vi begär, vi är alltid på jakt efter nästa måltid, efter nästa föremål att äga eller nästa upplevelse att avnjuta.

Vampyren har blivit förmänskligad. Vi skapar vampyrer som kämpar mot sin natur, mot sig själva och som desperat försöker behärska sina impulser och hantera sin hunger.
Själva tar vi efter vampyrerna. Vi tar på oss deras outsläckliga hunger, försöker bejaka våra impulser och sluka allt som kommer i vår väg.

Är det så att monstrena är de mänskliga och människorna monstren?

födokälla

Bokmässan: Steampunk

Luftskepp, goggles, ånga som drivkraft, kugghjul, polerat trä, blank mässing, analytiska maskiner, galna vetenskapsmän och dueller. 1800-talet som det aldrig var i tiden mellan industrialisering och första världskriget. 1800-talet som det kunde ha blivit om vetenskapen blivit som Tesla och Lovelace drömt, fast med en extra dimension av ifrågasättande av tidens normer och strukturer.

Jag har en bekännelse att göra, steampunk är en lucka i min populärkulturella utbildning. Jag älskar estetiken och konceptet, men har aldrig blivit invigd i världen. På bokmässan fick jag en första dos av Nene Ormes och Karin Waller om steampunk-rörelsen som saknar gränser, som präglas av framtidstro, klasskamp och kvinnokamp. En rörelse där du får lova att tänka vad som kunde ha skett och våga leka med tanken på både alternativ historia och magi. Tänk om…

Och om du inte var på bokmässan och missade deras eminenta seminare behöver du inte misströsta, hela föredraget går nämligen att hitta här: http://sfbokmalmo.wordpress.com/foredrag/steampunk/

Tesla_colorado_adjusted