Den nya människan: pepp från bokbloggare!

Maddes Bokblogg – Nytt att läsa!
”…jag är så sugen på den här boken så jag skulle kunna läsa den på kladdiga servetter om det var enda möjligheten!”

Kashayas Blogg – Kommer snart: Den nya människan av Boel Bermann
”Det här låter som en fantastiskt spännande bok precis i min smak. Måste nog ta och läsa den tror jag.”

Vargnatts bokhylla – Den nya människan – Nollstrecket
”Själv ser jag väldigt mycket fram emot att börja läsa den här boken, den låter väldigt spännande; år 2014 föds inga barn längre och världen hamnar i chock. Till slut börjar kvinnorna bli gravida igen, men de nya barnen är inte som vanliga barn. Huh, är det något som gör mig obehaglig till mods i böcker och filmer så är det läskiga barn, så det här ska bli riktigt intressant!”

Bookrelated – Den nya människan
”…jag brukar bara tacka ja till böcker som verkligen tilltalar mig, och böcker som jag inte redan läst på engelska. Det händer inte så ofta eftersom att jag gillar mest dystopier och sci-fi och övernaturligt, och det är inte lika stort här i gamla goa Sverige som det är i USA. Men nyligen fick jag höra om Den nya människan av Boel Bermann, och jag nappade direkt!”

Poplitt – Lite höstpepp! – del 1
”Dystopi: Den nya människan av Boel Bermann – läskiga barn som inte är som de brukade vara, ja den här boken känns helt rätt.”

Läs mer om boken Den nya människan här!

Dennyamännisan_e-card6_Final

 

Skrivarjunta

Jag ska iväg på skrivarjunta idag. Jag är mycket förtjust i det ordet. Skrivarjunta.  När jag säger det ordet verkar folk tänka syjunta och pysseljunta. En samling människor som sitter och myser med fika och småpratar medan de gör något kreativt. Det är en del av sanningen.

Men när jag själv säger skrivarjunta ser jag snarast en militärjunta framför mig. Det är inte alls lika trevligt förstås. Men på något sätt handlar det om en grupp av skribenter som tar makten över sitt eget skrivande. Som sätter ramarna, reglerna, lagarna och ve den som bryter dem. Visst, vi sitter ofta och myser och fikar och småpratar och bollar idéer. Men när vi skriver är det på blodigt allvar.

Oavsett om det handlar om att vi ska avverka en skrivövning, jobba på våra individuella längre projekt eller bearbeta en novell.  Hur gör vi då? Vi sätter en timer på mellan 20-30 minuter.  När timern startats blir det tyst som i graven. Alla måste skriva under hela den utsatta tiden. Ingen får säga något eller avbryta de andras flow. Det är bara att bita ihop och skriva. Vet du inte vad du ska skriva om? Är du helt blockerad? Spelar ingen roll, knepet är att hålla igång pennan eller tagentbordet. Det får bli hur dåligt som helst. Men skriva ska du. Annars…

boelbermannsemesterskriverier

Om jag inte får skriva snart så dör jag.

Om jag inte får skriva snart så dör jag. Det känns faktiskt så. Det är ett beroende att skriva. Med historier som bränner under ytan, vaga oformliga skuggor som trängs i mitt undermedvetna och vägrar ta form om jag inte fäster dem, fängslar dem genom penna eller tangentbord. Undanglidande och samtidigt påträngande. Jag skrev senast förra veckan och jag kommer ta mig tid i helgen. Jag vet det.

Men just nu blir det fragment, spillror som sköljs upp på stranden efter stormen. Hinner inte ta tag i det stora jag vill arbeta med, hinner inte sätta mig in i helheten i en idé jag har. Hoppas den ligger där i mitt bakhuvud och sakta tar form.
Besökte Gotland, ledig tid. Hade storslagna planer på att skriva. Det blev inte så, inte den här semestern. Visst blev det en del sidor, men inte tillräckligt. Jag vill mer. Men kanske väcktes saker till liv av de lediga dagarna. Kanske kommer de leda till mer. Jag misstänker det…

Tandlossning

Jag känner med tungan att tanden är lös. Tar försiktigt tag om tanden med tummen och pekfingret för att känna efter. Hela tanden lossnar. Jag drar ut den ur munnen, den har suttit djupt. Får blodsmak i munnen. Håller den vita, hårda biten i handflatan och känner en hålighet i munnen. Tar jag ett djupt andetag i den frostiga luften är det som en isande öppning rakt in i mitt huvud. Känner plötsligt att alla tänderna i munnen verkar vara lösa. Drar sakta ut dem, en efter en, tills munnen bara är ett stort, gapande hål.
[Läs mer…]

Gör något som skrämmer dig

Gör något som skrämmer dig varje dag. Det är en sak jag upprepat hundratals gånger i mitt liv och försöker hålla i bakhuvudet. Livet blir lite intressantare då och det tvingar en att bli lite modigare hela tiden. Häromdagen kom jag på var jag fått det ifrån. Nämligen från filmregissören Baz Luhrmanns föredrag/låt ”Everybody’s Free (To Wear Sunscreen)” , baserat på en artikel med namnet ”Advice, like youth, probably just wasted on the young” av journalisten Mary Schmich. Lyssna på den. Gå sen ut och gör något som skrämmer dig. Lova mig det.

Drömmar om zombies

När jag är stressad drömmer jag nästan alltid om zombies. Det är väldigt märkligt. Jag vet inte varför stress utlöser just drömmar om zombies. Kanske för att de är så långsamma. När världen går fort är zombies en motreaktion på all mänsklig stress.
Zombies i mina drömmar är alltid väldigt lugna och långsamt hungrande, de skyndar sig inte eller rusar mot mig utan tar istället tid på sig. Oftast går jag loss på dem med diverse tillhyggen. Det är väldigt tillfredsställande att attackera zombies.
Jag vaknar ofta lugn och nöjd med mig själv. Då känns det som att jag kan klara vilka problem som helst. [Läs mer…]

Ett accelererande universum

”Det finns en teori som säger att om någon någonsin upptäcker vad Universum är till för och varför det existerar kommer det omedelbart att försvinna och ersättas av någonting ännu mer bisarrt och obegripligt. Enligt en annan teori har detta redan inträffat.”
Douglas Adams, Liftarens Guide till Galaxen

Rymden har en oerhört rogivande inverkan på mig. Det spelar ingen roll om jag tittar på Aliens, ligger på en gräsmatta och försöker se stjärnbilder eller hör en föreläsning av en av årets nobelpristagare som berättar för mig att universum har en accelererande expansion. Det lugnar mig in i de innersta vråna av min själ att tänka på rymden. För att det är så stort att det är obegripligt.
För att allt är okänt och outforskat och för att vi inte har den blekaste aning om vad som finns därute.
[Läs mer…]

På jakt efter flow

Jag fnyste åt flow för några år sedan. FLOW. Bara lyssna på ordet. New age-trams.  Sen fick jag igång mitt skrivande. Stapplande och knaggligt. Ord bildade meningar som bildade stycken som bildade scener och karaktärer och hela handlingskedjor. Och plötsligt tittar jag upp från datorn och inser att det har passerat en herrans massa timmar och min energi är fortfarande på topp och jag vill aldrig sluta skriva. Tid och rum försvinner. Till och med röksug dämpas och jag behöver inte hinka i mig en kaffe varannan minut. Jag hade hittat flow.

Flow funkar säkert olika för olika personer. Det enda jag kan beskriva är hur det fungerar för mig. Flow kommer aldrig direkt. Svårflörtat, det där mytomspunna flow. Det är ingen jäkla energi som kommer på beställning. Ingen gudomlig inspiration. Ingen musa som skänker kreativitet. Det krävs jobb för att hitta flow. Först tragglar jag och har mej första halvtimmen. Är ofokuserad, tänker på jobb, borde ha tvättstuga, är det inte dags att färga om håret? Men sakta så tonar det där ner medan jag skriver. Så skriv vad som helst. Skriv om att du inte kan skriva. Skriv om att du har skrivkramp. Bara skriv.

youshouldbewriting_boelbermann
[Läs mer…]

Semestern – en tid för att skriva

När fasiken har jag tid att skriva? Sanningen är tråkig. Jag har inte tid att skriva. Men jag tar mig den tiden ändå. Mina semestrar ryker åt att plita ner ord.
Min debutroman ”Den nya människan” och mina andra skrivprojekt har jag skrivit mestadels på mina semestrar. Semester försöker jag oftast ta någon vecka här och där utspritt över året, det blir sällan långa sammanhängande semestrar. Och på min lediga tid skriver jag. Min sambo och jag älskar båda att skriva, tack gode gud. Vi älskar också att utmana varandra.

En vanlig semesterresa går till på följande vis:
–  Ska vi inte åka någonstans?
– Ja, det gör vi. Kan du ta ledigt?
–  Ska kolla.

Vi kollar med våra jobb, nappar en vecka inom nära framtid, tar en sista minuten eller någon billig flygresa och åker var som helst. Ibland redan dagen efter beslutet. Vi åker nästan aldrig bort under högsäsong, då resorna är dyra utan passar på mer när ingen annan verkar kunna ta ledigt. Våra jobb tillåter oss att fly landet när andra inte kan och det är en välsignelse. Jag älskar de här oplanerade semestrarna. I enstaka fall har vi planerat i lång tid innan, men det blir aldrig samma sak. Impulsiviteten och att ibland inte ens knappt veta var man är på väg gör mig nyfiken utan att höja förvntningarna.
[Läs mer…]

Katalysator för skrivande

Jag börjar ofta dagen med att slita ut notiser eller spara länkar till artiklar som fångar mitt intresse ur dagstidningen. Ofta vet jag inte själv varför jag fastnar på en notis eller artikel. Det kan vara om privatisering, om växthuseffekten, om en nyupptäckt spindel som döpts efter en rockstjänrna eller om influensavaccin. Men om en artikel fångar min uppmärksamhet beror det på att det är något i den som kittlar min fantasi och pockar på i bakhuvudet. Jag tar med de knögliga notiserna hem eller kopierar artikeln från nätet och sparar det i en fysisk mapp och i en mapp på datorn.

Sen kommer de där dagarna när jag inte vet vad jag ska skriva om. Jag vet att jag vill skriva, men det är ungefär det enda jag vet. Sitter där med alldeles blank skalle och tänker jaha vad gör jag nu då?
Då åker mapparna fram. Granskar, funderar vad det var som gjorde mig nyfiken eller varför jag egentligen rev ut den där artikeln om muterade fjärilar efter haveriet i Fukushima, statyetten var en rymdsten  eller unik upptäckt hos däggdjur: musens hud återbildas snabbt. Vad var egentligen min plan med informationen att var sjätte svensk lider av allergi eller antibiotika: mikrober med motståndskraft allt större bekymmer?

Ofta börjar jag efter en stunds granskning skriva på något. Det lustiga är att det kan vara något helt annat än den nyheten berättar om som jag fiskar upp ur mappen. Det behöver inte vara det minsta relaterat till texen. Men likväl skriver jag. Mina inspirationsmappar är någon slags katalysator för min skalle. Det väcker en process som kan inte kontrollerar. Har jag tur skapas flow.

IMG_1391