Den Nya Människan: Surrandet (Video)

 

Pakse, Laos 2023. Det är surrandet som väcker mig. Först tror jag att det är en av många återkommande mardrömmar. Sedan inser jag att surrandet är påtagligt, men dämpat. Det kommer utifrån. Ljudet måste vara högt för att nå in i min lägenhetsdepå. Jag kikar ut genom titthålet, men ser ingenting. Så jag gläntar på dörren och surrandet växer i styrka. I korridoren ser jag inte en levande själ. Men jag ser att rummet intill mitt är öppet. Och att alla dörrarna längs korridoren står öppna. Jag smyger mig tyst fram till det närmaste rummet och tittar in. Det är mörkt där inne och det enda jag ser är konturerna av en mängd stillastående gestalter. Surrandet är nästan öronbedövande från rummet. Jag ryggar tillbaka och i kroppen sprider sig en kyla.

Läs mer om boken Den nya människan här.
Köp boken Den nya människan här!

 Tack till bästa filmaren Martin Gustafsson
http://vimeo.com/gusse

Prenumerera på min Youtube-kanal här:
http://www.youtube.com/user/Kadooosch

Prenumerera på Kalla Kulor Förlags Youtube-kanal här:
http://www.youtube.com/user/KallaKulorForlag/

Novell: Råttorna

Rapportera om du ser råttor.
Fastighetsägaren ansvarar för att hålla fastigheten råttfri. Om fastighetsägaren inte åtgärdar problemet kan du kontakta din styrande miljöenhet. De styrande miljöenheterna hanterar saneringen av råttor i stadens utrymmen, inte i privata boendeformer. Om du ser råttor i Stockholms offentliga miljöer kan du rapportera det till din styrande miljöenhet.

Råttan sprider sjukdomar
I Sverige huserar råttan. Den trivs överallt kring bebyggelse, och hittas främst i fuktiga miljöer som källare, tunnlar och avlopp. Där väljer de större utrymmen där de lägger upp matförråd eller har bon. Råttan är allätare och en allvarlig smittspridare.

Råttorna är ett storstadsproblem
Sökandet efter råttor är ett svårt arbete. När de styrande får en anmälan om att djuren har siktats börjar processen med att lista ut var de har sitt bo, hur de tog sig in och vad de lever av.  Det mest effektiva sättet att bli kvitt skadedjuren är att hälla ett puder i deras bon och gångar. Pudret innehåller ett blodförtunnande medel som ger råttorna inre blödningar när de andas in substansen. När en råtta förgiftats avlider den sällan ovan jord. Vanligast är att den kryper in i boet och dör där.

*

Råttor. Ett av världens mest anpassningsbara däggdjur. De lever sida vid sida med oss i våra städer. Råttorna äter våra rester, rensar upp i vårt avfall. Vi ser dem inte. De vet bättre än att göra oss påminda om deras närvaro. De håller sig dolda i mörkret, trycker i avloppssystem och tunnlar och gömmer sig under våra hem. Vi är rädda för dem. Men de är inte aggressiva. De håller sig undan, försöker bara överleva. Stockholm är lika mycket vår stad som råttornas stad.

Jag försöker numera att behandla råttorna så anständigt som jag kan. I mitt labb finns en stor mängd försöksdjur jag forskar på.  Jag iakttar dem, försöker förstå dem och kommunicerar med dem. De tittar alltid på mig med en blick som jag inte kan tyda. Jag tycker att de verkar intelligenta. Som att det finns något mer där. Men det är svårt att säga vad, om den uttrycker rädsla, vaksamhet eller ett kontaktsökande. Eller om de är lika mycket iakttagande och registrerande som jag är mot dem. Jag har forskat om deras släkte länge nu. Ändå är det så mycket jag inte förstår.
[Läs mer…]

Den Nya Människan: Jag har dödat ett barn (Video)

Stockholm, Sverige 2020. Jag har dödat ett barn. Det är vad de säger till mig här på polisstationen, i förhörsrummet. Inombords skriker jag.
– Det var inget barn jag dödade. Det var något helt annat. Kan ni inte se det?
De har inte förhört mig ordentligt än, bara hållit ett inledande häktningsförhör. Jag sitter tyst i det klaustrofobiska rummet och låter den gamla ventilationsanläggningens brummande ta över. Vad ska jag säga?

Tack till bästa filmaren Martin Gustafsson
http://vimeo.com/gusse

Läs mer om Den nya människan här.
Köp boken Den nya människan här.

Prenumerera på min Youtube-kanal här:
http://www.youtube.com/user/Kadooosch

Prenumerera på Kalla Kulor Förlags Youtube-kanal här:
http://www.youtube.com/user/KallaKulorForlag/

Författarintervju på Bokstävlarna

Författarintervju på Bokstävlarna:
”Det är alltid roligt när det dyker upp en ny spännande svensk debutant. Extra roligt blir det när debutanten dessutom råkar vara ens vän. I höst debuterar Boel Bermann på Kalla Kulor förlag med dystopin ”Den nya människan”, en bok som jag fick förhandsläsa för några månader sen. En roman som handlar om vad som händer med en värld där alla barn som föds är väldigt, väldigt annorlunda. Precis som alla bra dystopier är det en bok som säger mycket om vår samtid och om hur lite som egentligen krävs innan hela samhället balanserar på ruinens brant. Och det är en bok som jag misstänker att det kommer pratas en hel del om i höst. ”

Läs intervjun på Bokstävlarna:
http://bokstavlarna.wordpress.com/2013/08/13/forfattarintervju-med-boel-bermann/

Bokstävlatna författarintervju med Boel Bermann

Novell: De vita

Jag lägger baksidan av handen mot hans panna. Han är iskall. Som att han precis kommit in från kylan. Jag rycker tillbaka den. Jag tittar på honom noga. Granskar honom. På ett sätt som jag sällan gör, fast vi ser varandra varje dag. Han är svagt röd runt ögonen. Vinterblek, ser lite trött ut. Har tunna, blåa ådror vid tinningarna. Jag tar tag i hans hand, håller mina fingrar mot handleden och letar efter pulsen. Den känns knappt. Som ett djur på väg in i vinterdvalan, den håller på att sakta in. Känner gråten i halsen. Frågar vad han har gjort, frågar rakt ut om han har varit otrogen.

Han ser oförstående på mig, inser inte att han är smittad. [Läs mer…]

Novellutkast: Hissbygget

Det pågick ett hissbygge i hennes hus. Hon noterade bara slamret, dammet som smög sig in i lägenheten och hur den breda trappan blev allt smalare ju mer den sågades av. Det var störande, men om bara några månader skulle hon slippa gå upp de fyra trapporna till sin lägenhet.

Hon märkte inte när bygget avstannade. Ingen i huset gjorde det. Alla de boende i huset hade för fullt upp med att passera det öppna hiss-schaktet, ta sig förbi bråte och tränga sig förbi stora lådor av utrustning för att märka att arbetet sakta hade avtagit.
[Läs mer…]

Är det ok om jag börjar bli lite rädd nu?

Tillbackablick: Är det ok om jag börjar bli lite rädd nu? Jag har inte varit det tidigare nämligen, bara glad. Men nu så… Sprang av en slump in i Sofia, min redaktör, på vägen till jobbet. Morgontrötta hann vi byta några korta ord. I förbigående säger hon att min bok Den nya människan skickats på tryck. Sånt gör hon ju hela tiden. Det är hennes jobb, styra upp bokmanus så att de blir bra böcker och se till så att de trycks. För henne är det vardagsmat. För mig är det en chock varje gång någon påminner mig om att min bok faktiskt ska publiceras. Hjärtat stannar. Hjärtat placerar sig i halsgropen. Hjärtat slår några extra slag. Mitt hjärta har ganska underliga saker gör sej, kort uttryckt.
Så ja, jag är rädd. Det är en bra rädsla, en behaglig rädsla. Som att åka katapulten på Gröna Lund. Vad är jag egentligen rädd för? Att folk inte ska gilla boken, att folk inte ska köpa boken, att boken går obemärkt förbi? Jag vet faktiskt inte. Jag försöker känna efter…

Den nya människan

 

Tandlossning

Jag känner med tungan att tanden är lös. Tar försiktigt tag om tanden med tummen och pekfingret för att känna efter. Hela tanden lossnar. Jag drar ut den ur munnen, den har suttit djupt. Får blodsmak i munnen. Håller den vita, hårda biten i handflatan och känner en hålighet i munnen. Tar jag ett djupt andetag i den frostiga luften är det som en isande öppning rakt in i mitt huvud. Känner plötsligt att alla tänderna i munnen verkar vara lösa. Drar sakta ut dem, en efter en, tills munnen bara är ett stort, gapande hål.
[Läs mer…]

Novellutkast: Kolingsborg

Går genom Gula gången. Det luktar av fränt gammalt piss och avslagen öl. Jag har alltid avskytt Gula gången. Jag kan gå långa omvägar för att undvika den. Men nu har jag och Anna siktet på Kolinsborg och klubben 90´s. Jag är egentligen för gammal för att vara nostalgisk över 90-talet. Det var trots allt min tonårstid och nu är jag 30 år. Det är för nära inpå. De flesta på klubben kommer vara tonåringar, småsyskon och gymnasieelever. Jag trodde inte att jag skulle känna mig gammal redan nu, men ute på klubbarna gör jag det. De som är på klubben 90s har aldrig upplevt 90-talet som vi har. Istället har de googlat fram sin information från bilder och artiklar, best of the 90s listor. De har skrattat åt klädstilen, åt musiken vi lyssnade på och försökt kopiera den. När de går på klubben är de utklädda. I kläder vi valde helt frivilligt. De väljer och vrakar ur 90-talet, tar det de vill ha och förkastar resten. Jag förstår dem. Men det stör mig att mina tonår är ett skämt redan.
[Läs mer…]

Filmtips: Sunshine

Vår sol är döende och mänsklighetens framtid hotad. Ett rymdskepp har utrustats med en enorm sprängladdning och satt kurs mot den flämtande solen för att skapa en ny stjärna inuti solen.  Svart på vitt låter inte filmen Sunshine lovande. Snarare motsatsen, som en miserabel kalkon. Men å andra sidan är manuset skrivet av Alex Garland, författaren till The Beach och mästerregissören Danny Boyle som tagit manuset i sina trygga händer. Efter filmer som ”Trainspotting” och ”28 dagar senare” har han förmågan att skapa en vision utöver det vanliga.

Sunshine är intensivt stillsam film med långa och vilsamma tagningar ombord på rymdskeppet som befinner sig 8 miljoner mil bort från jorden. Över hela historien vilar ett mörker. Räddningsskeppet Icarus II är det andra skeppet som skickas iväg och är jordens sista chans. Det andra skeppet lämnade jorden för sju år sedan och har inte hörts av sedan dess.
[Läs mer…]