Skriver motsatsen till det jag hade tänkt

Sitter och skriver. Planen var att renskriva anteckningar, men när jag började skriva in texten blev den motsatsen till jag planerat. Jag tänkte om, gjorde om hela idén, den utvecklades och förändrades medan jag skrev in den på datorn. Antar att jag tänkte om och tänkte rätt. Utforskar och leker med robotar i relation till människor just nu. Jag vet inte själv var texten är på väg, men lyckligtvis låter sig inte texten hindras av den lilla petitessen.

Ett litet oredigerat utdrag ur det jag skriver på:

Datorn blöder där jag högg den. Hett, ångande blod läcker ur den. Det känns som hyckleri att använda ordet dator om den. Den skiljer sig inte tillräckligt mycket från mig själv för att jag ska känna mig bekväm. Men jag fortsätter tänka dator om den. För att skydda mig själv. För att tänka att det bara är en maskin. Något som inte kan skrika, som inte känner smärta. Datorn faller till marken, håller desperat såret för händerna, dubbelvikt av smärta. Den skriker inte. De är programmerade till att reagera så. När de inte kan kontrollera sitt tal på grund av smärtimpulser tystnad dem. Hennes mun är vidöppen i ett skrik som ingen kan höra. Jag tänker att det fortfarande är ett skrik, på en högfrekvent nivå som inte kan uppfattas av mig. En nivå som bara vissa djur kan uppfatta. Och datorerna. Kanske kan andra datorer höra hennes skrik.

Jag vet varför vi kallar dem datorer. De får inte ha namn, inte riktiga namn. Ingen får döpa sin robot, de ska inte uppmuntras ha identiteter. Robotlagarna är stränga. Smeknamn, namn och personligt tilltal är förbjudet. Blir man påkommen kan man förlora sin statliga tilldelning av dator. Så var det inte i början. Då hade de namn. Sågs som en del av familjen, på samma sätt som husdjur. Folk fäste sig vid dem, för mycket. Ville inte släppa dem, ominstallera eller destruera dem – inte ens när de var felaktiga och hade buggar i programvaran. Inte ens när det fanns helt ny programvara och helt nya operativsystem. För att det skulle förändra datorerna, ändra deras karaktärer. Ironiskt, då hade datorerna så grova känslor att det knappt var pålitligt. De speglade och reagerade som de uppfattade passande för situationen, men det kunde leda till nästan humoristiska misstag. Nu när de är mer mänskliga än de någonsin varit tidigare försöker vi omänskliggöra dem. De är bara datorer. Vi upprepar det om och om igen, men få kan göra sig av med sina egna datorer. Trots att de bara är maskiner. Jag inser att det är svårare att tänka på dem som maskiner när jag står här och ser en dö. Inte dö. Den dör inte, den stängs av. Men jag kom inte åt chippet, jag lyckades inte träffa rätt med dosan, det var någon defekt så signalen trängde inte igenom. Till slut var jag tvungen att hugga henne rakt i det centrala nervsystemet.

 

IMG_1363

Maskinblod 2: Historien om P

”Han tränade sig i att hålla en känslomässig distans till alla. För hans första stora insikt var att flickorna attraherades av just de pojkar som verkade ouppnåeliga. De pojkar som inte kunde kontrollera sig och gjorde klumpiga närmanden blev till allas åtlöje. Några av dem knäcktes av det, och hämtade sig aldrig – han såg dem vandra omkring med kuvade, liksom brustna ansikten.
Han lärde sig också att i denna värld där flickorna styrde, utövades makt. Men den var mycket subtilare än att knuffas eller slåss – och den som slogs blev genast bestraffad av samhället. Makt utövades genom kommunikation. Gängen av pojkar och flickor skickade ständigt små chattanden, lappar, kärleksmeddelanden, skvallernotiser fram och tillbaka.
P höll sig på avstånd från allt detta pladder, för han kände på sig att han inte hade bemästrat konsten att utöva makt genom prat. Helt oväntat började han få små lappar, diskreta meddelanden från jämnåriga av bägge könen. Meddelandena var, insåg han fort, inviter och trevare: ”Skulle du vilja…?” ”Gillar du att…?” ”Har du testat…?”
Han valde att fortsätta sin strategi och dröjde med svaren, som med avsikt var vaga och ointresserade: ”Vi får se”, ”När jag har tid, kanske”, ”Vem vet”…
Strategin fungerade bättre än han hade anat. ”

Smakprov ur novellen ”Historien om P” av  AR Yngve,
ingår i antologin Maskinblod 2 som släpps i mars, 2014:
http://www.affront.se/24-25-av-vladimir-semitjov-novell-i-maskinblod-2/

IMG_3604

Maskinblod 2: Som en film

”Jag slöt ögonen igen och försökte få minnesbilderna klarare. Sakta klarnade de som film som framkallades. Mannen fanns med. Vad var hans namn? Stefan, så hette han. Och jag, jag hette Marie. Men jag fick ingen känsla av människorna bakom namnen. Jag skakade lätt på huvudet för att försöka få en bättre bild.
”Du är vaken”, sa mannen som hette Stefan.
Han lät lättad.
”Jag var så orolig”, sa han. ”De hade kanske fel.”
”Vilka?” undrade jag och öppnade ögonen.
Han stod lutad över mig, men på avstånd som om han inte vågade röra mig. Vagt kände jag att det var ovanligt. Det bruna håret föll ner i ögonen och han föste bort det med en otålig gest.
”Läkarna”, sa han. ”Bäst jag ringer så att de får kolla upp dig.”
Han sträckte sig mot en röd knapp på bordet bredvid sängen. Jag reste mig hastigt. Huvudet snurrade, men inte så farligt.
”Vänta”, sa jag. ”Vad har hänt? Varför är jag här?”
”Det var en olycka”, sa han och undvek min blick. ”Läkarna får förklara.”

Smakprov ur novellen ”Som en film” av  Eva Holmquist,
ingår i antologin Maskinblod 2 som släpps i mars, 2014:
http://www.affront.se/som-en-film-av-eva-holmquist-novell-i-maskinblod-2/

IMG_1798

 

 

Maskinblod 2: ”24-25”

”Henry Chempton lyfte förvånad huvudet. På elfenbensskärmen framför honom uppträdde siffrorna:
”24-25”
Därpå syntes ett radiomeddelande från ”Informatorn”:
”Den 1:a dagen klockan 15 parisertid hålles allmänt radiomöte på den del av jordklotet som har dag. På den del som har natt är mötet utsatt att hållas klockan 3. Premier för största arbetsduglighet under förra året. Aspiranter: staterna nr 3, 198, 345, 421 och 607 inom arbetarekategorierna nr 106, 138 och 209. Omval av Centrala Rådsförsamlingen. Räkenskapsredovisning. Diagram över arbetet. Statistik över födda och döda, över sjukdomsfall och olyckshändelser. Diagram över vetenskap, konst och uppfinningar. Till slut avsjunges Arbetets Lovsång.”
Meddelandet försvann från skärmen och i stället syntes ånyo siffrorna 24-25 som tycktes Chempton så gåtfulla och oförklarliga.
Klockan var 6 minuter och 27 sekunder över åtta när Henry tog sin hatt och for ned med hissen. De stora elektriska lyktorna belyste ännu gatorna där det inte fanns mycket folk emedan det var hälgdag. Detta var ju den enda dag på året då man var fri från alla förpliktelser, stod helt och hållet utan uppsikt och kunde göra vad man ville.”

Smakprov ur novellen  ”24-25” av  Vladimir Semitjov,
ingår i antologin Maskinblod 2 som släpps i mars, 2014:
http://www.affront.se/24-25-av-vladimir-semitjov-novell-i-maskinblod-2/

maskinblod-medium banner

Maskinblod 2: Att använda tiden väl

”Det öronbedövande dånet från drönarna som med dödlig precision bombade Gustav II Adolfs hästburna styrkor överröstade obarmhärtigt skriken och hästarnas gnäggande i den fascinerande scenen som utspelade sig i dalgången framför Bennet. Han väntade bara på att Gustav skulle använda sin lilla överraskning och ändå spratt han till när de små flygplanen började explodera ett efter ett, träffade av de effektiva svenska luftvärnsrobotarna. Hur han skulle kunna övertrumfa det här i nästa leverans till kejsaren hade han inte kommit på ännu, men det skulle lösa sig. Han hade en ocean av krigiska tider att ösa ur.
”Trolldom!” Den hesa flämtningen som hördes vid hans sida fick honom att roat titta åt följeslagarens håll.
”Inte då. Det är vapenutveckling, min käre vän! Hur tror ni att er armé skulle klara sig mot vapen av det här slaget om nu era fiender skulle få tag på dem?”
”Det går inte! Hur… Det var stora fåglar med eld! Stora fåglar som inte levde! Jag måste drömma!”
”Inte det heller, är jag rädd.” Han satte på sig en bekymrad min. ”Jag måste påminna er om att mina underrättelser är mycket säkra: vapenhandlare har kontaktat era fiender och vapen som kanske till och med får de här att verka harmlösa är på väg att falla i deras händer. Försvarsvapnen ni såg är en nödvändighet. Ni måste handla snabbt!”

Smakprov ur novellen ”Att använda tiden väl” av  Lars Östling,
ingår i antologin Maskinblod 2 som släpps i mars, 2014:
http://www.affront.se/att-anvanda-tiden-val-av-lars-ostling-novell-i-maskinblod-2/

maskinblod2_omslag_stor

Passa på! ”Den nya människan” på Bokrean 2014

Det går att fynda dystopin ”Den nya människan” på Adlibris Bokrea 2014 för bara 89 kr.
Så om du inte köpt romanen om den mörka framtiden som väntar än kanske det är dags att passa på?
https://www.adlibris.com/se/bok/den-nya-manniskan-9789187049378

Inte helt säker än att romanen är något för dig?
Läs recensionerna här: http://boelbermann.se/recensioner/

Om romanen Den nya människan
Vad händer när barnen som föds inte är vanliga barn?

”Jag har dödat ett barn.
Det är vad de säger till mig här på polisstationen, i förhörsrummet.
Inombords skriker jag.
– Det var inget barn jag dödade. Det var något helt annat. Kan ni inte se det?”

Året är 2014 och inga barn föds längre. Världen är i chock, lamslagen över vad som sker. Efter några år börjar kvinnorna plötsligt bli gravida igen, men de nya barnen är inte som barn brukade vara. De leker inte, de iakttar i stilla tysthet. Mot sin vilja blir Rakel involverad när hon råkar döda ett barn. Hon är en av de första som inser att den nya människan är ett hot mot mänsklighetens hela existens. Fler och fler nya barn föds och de har en snabbare utvecklingstakt än vanliga människor. En brutal incident på Rakels arbetsplats ställer hennes tillvaro på ända. Rakel flyr, bort från ångest och sviken kärlek. Men i jakten på tröst i tillfälliga förbindelser och berusning händer det som verkligen inte får hända …

Boktrailer: Den nya människan

”En gripande, svart dystopi”

”Idén och inte minst idévärlden är fantastisk. Det här är en roman som både kritiserar och kommenterar världen vi lever i idag, och målar upp ett tänkbart scenario för vad det kan leda till. Vad händer egentligen när vi äter allt mer genmodifierade produkter, vad får det för konsekvenser? Hur agerar mänskligheten när gemene man inser att de troligtvis är den sista generationen av sitt slag? Vad får det för privata, politiska, samhälleliga konsekvenser?

Politiska kängor slår in dörrar till både höger och vänster i denna samtidsdystopiska profetia, som ligger smygande nära en reellt tänkbar värld. Jag är imponerad och fascinerad från första till sista raden av Boel Bermans nattsvarta och detaljrikt hopsnickrade historia. Och sen det här med kombinationen av barn och skräck – finns det något mer skrämmande?”
Läs hela recensionen här:
http://mettespocketblogg.wordpress.com/2014/02/13/den-nya-manniskan-av-boel-berman-en-gripande-svart-dystopi/

Dennyamänniskan_E-card4-Stockholm

Köp romanen Den nya människan här:
http://boelbermann.se/den-nya-manniskan/kop-boken/

 

Maskinblod 2: Permafrost

”Just som han knackar försiktigt på lampan skiftar vinkeln på övervakningsmonitorn till vyn över perrongen och Femtiofyra hoppar till vid åsynen. Han skjuter sig skrämd iväg några meter från skrivbordet. Han fortsätter stirra mot monitorn, rädslan övergår till nyfikenhet. Han lägger huvudet lite på sned och lutar sig närmare monitorn igen. Hans blick är låst vid skärmen och dess flimrande bild samtidigt som han långsamt rullar stolen närmare igen.
Det är någon vid perrongen. Inte några flyttfåglar eller ens någon räv, det är någon som står upp, en lång smal gestalt.
”Det är… Det måste vara… En människa.”

Smakprov ur novellen ”Permafrost” av Johan Cederholm i kommande antologin Maskinblod 2:
http://www.affront.se/permafrost-av-johan-cederholm-novell-i-maskinblod-2/

IMG_0420

 

Maskinblod 2: Sanning eller konsekvens

”Förbi Sanningens vakter, undan lögndetektorerna, genom tunneln och över den gråa slätt som omger staden. Rymdstationernas blodröda blinkande ljus mot den nattsvarta himlen. Stadens monotona trafikbuller ersatt av lövskogens viskande vinande och rovdjurets ylande jakt på sitt byte. Stopp vid bäcken för att hämta andan. Luften är lika kall och klar som frosten på den skördade åkermarken.
Det nakna vinterlandskapet en börda för dem som vill verka i det dolda.
Längs kullen som utgjorde platsen för det avgörande slaget. Kriget då Sanningen segrade över De Förljugna. Den tidpunkt i historien som kom att förändra människans sinne för evigt, då religion och politik förenades under samma ideologi.
En blick över axeln, justering av knivhölstret, ett par klunkar vatten. Förbi massgravarna och minneslämningarna. Genom det forsande vattenfallet. In i berget, facklan tänd. Ner i gruvschaktet och vidare på den passage som leder ut ur avgrunden och mot kusten. Havets stilla vaggande under månens skarpa sken. Känslan av finkornig sand i skorna. Det är inte långt kvar nu.
Till höger vid hamnens LED-belysta huvudkontor. Längs med vakttornen, de biometriska skannrarna och den himmelshöga vita stenmur som skyddar befolkningen, Sanningens språkrör och den bioteknologi varpå landets trygghet vilar.
Paus vid den cirkulära mynning som leder ner i den frusna jorden. Den vita ögonbindeln på plats. Nedför repstegen.
Framme.”

Smakprov ur novellen ”Sanning eller konsekvens” av Katarina Emgård i Maskinblod 2:
http://www.affront.se/sanning-eller-konsekvens-av-katarina-emgard-novell-i-maskinblod-2/

IMG_3604

Kan en bra berättelse förändra världen?

Kan en bra berättelse förändra världen? Det var namnet på ett föredrag av Jonas Hassen Khemiri. Han använde berättelserna som verktyg. Minnen, återblickar och anekdoter som alla kunde känna igen sig i, uppröras eller roas av. Berättelser som gjorde saker som är fel i samhället tydliga. Jag tänker inte återge dem, berättelserna är hans och jag skulle inte göra dem rättvisa.

Jag fångades av att han sa att mycket av hans skrivande är att gå in i dikotomier och försöka nyansera dem. Men hur utforskar man något där allt måste höra till ena delen eller den andra och där ingenting kan tillhöra båda delarna? Hur utforskar man en gråskalan där allt är svart eller vitt? Hur kan vi som kollektiv försvarar en svartvit uppdelning av världen? Varför framstår gråzonerna som så oerhört skrämmande?

Han beskrev det som att när han började skriva togs han av kraften i orden. Det faktum att ord tillåter oss skriva om verkligheten. Språket är ett maktverktyg. Språket är effektivt för att det är inneslutande och uteslutande. Orden är dokumentation, en utflykt, en flykt. En flykt från en värld som inte går att hantera eller kontrollera. Ord som hotar gränser, ord som hotar läsarens uppfattning av världen, ord som visar gråzoner där vi inte tror eller inte vill veta att det finns några.

Så kan en bra berättelse förändra världen? En av de starkaste berättelserna enligt mig personligen är just genren dystopier, negativa samhällsvisioner, som erbjuder en värld som går att känna igen och samtidigt vara främmande för. Dystopier bygger på samtiden, men utger sig för att handla om framtiden. Det är ett effektivt sätt att se på saker i samhället, men med distansen nog att kunna ta in det som berättas och leta efter sätt att förändra. Dystopier är ord som hotar läsarens uppfattning av världen, men de är förklädda. Dystopier invaggar läsaren i en falsk trygghet. Det som står skrivet sker inte här och inte nu utan längre fram någon annanstans. Jag tror att dystopier gör oss läsare mer mottagliga, genom dem kan vi läsa om nuet för att det inte sker nu utan sen.

Det kanske låter absurt att påstå att vi behöver en framtid för att kunna se på vår samtid. Men jag tror att det beror på att när saker kommer för nära reagerar vi människor instinktivt och ryggar tillbaka. Placerar vi samma beteende och samma skeende i framtiden kan vi få distans nog att analysera det som sker. Jag tror att en bra berättelse kan förändra världen. Jag tror att en bra berättelse kan förändra framtiden.

bild (7)