Skriver motsatsen till det jag hade tänkt

Sitter och skriver. Planen var att renskriva anteckningar, men när jag började skriva in texten blev den motsatsen till jag planerat. Jag tänkte om, gjorde om hela idén, den utvecklades och förändrades medan jag skrev in den på datorn. Antar att jag tänkte om och tänkte rätt. Utforskar och leker med robotar i relation till människor just nu. Jag vet inte själv var texten är på väg, men lyckligtvis låter sig inte texten hindras av den lilla petitessen.

Ett litet oredigerat utdrag ur det jag skriver på:

Datorn blöder där jag högg den. Hett, ångande blod läcker ur den. Det känns som hyckleri att använda ordet dator om den. Den skiljer sig inte tillräckligt mycket från mig själv för att jag ska känna mig bekväm. Men jag fortsätter tänka dator om den. För att skydda mig själv. För att tänka att det bara är en maskin. Något som inte kan skrika, som inte känner smärta. Datorn faller till marken, håller desperat såret för händerna, dubbelvikt av smärta. Den skriker inte. De är programmerade till att reagera så. När de inte kan kontrollera sitt tal på grund av smärtimpulser tystnad dem. Hennes mun är vidöppen i ett skrik som ingen kan höra. Jag tänker att det fortfarande är ett skrik, på en högfrekvent nivå som inte kan uppfattas av mig. En nivå som bara vissa djur kan uppfatta. Och datorerna. Kanske kan andra datorer höra hennes skrik.

Jag vet varför vi kallar dem datorer. De får inte ha namn, inte riktiga namn. Ingen får döpa sin robot, de ska inte uppmuntras ha identiteter. Robotlagarna är stränga. Smeknamn, namn och personligt tilltal är förbjudet. Blir man påkommen kan man förlora sin statliga tilldelning av dator. Så var det inte i början. Då hade de namn. Sågs som en del av familjen, på samma sätt som husdjur. Folk fäste sig vid dem, för mycket. Ville inte släppa dem, ominstallera eller destruera dem – inte ens när de var felaktiga och hade buggar i programvaran. Inte ens när det fanns helt ny programvara och helt nya operativsystem. För att det skulle förändra datorerna, ändra deras karaktärer. Ironiskt, då hade datorerna så grova känslor att det knappt var pålitligt. De speglade och reagerade som de uppfattade passande för situationen, men det kunde leda till nästan humoristiska misstag. Nu när de är mer mänskliga än de någonsin varit tidigare försöker vi omänskliggöra dem. De är bara datorer. Vi upprepar det om och om igen, men få kan göra sig av med sina egna datorer. Trots att de bara är maskiner. Jag inser att det är svårare att tänka på dem som maskiner när jag står här och ser en dö. Inte dö. Den dör inte, den stängs av. Men jag kom inte åt chippet, jag lyckades inte träffa rätt med dosan, det var någon defekt så signalen trängde inte igenom. Till slut var jag tvungen att hugga henne rakt i det centrala nervsystemet.

 

IMG_1363

Passa på! ”Den nya människan” på Bokrean 2014

Det går att fynda dystopin ”Den nya människan” på Adlibris Bokrea 2014 för bara 89 kr.
Så om du inte köpt romanen om den mörka framtiden som väntar än kanske det är dags att passa på?
https://www.adlibris.com/se/bok/den-nya-manniskan-9789187049378

Inte helt säker än att romanen är något för dig?
Läs recensionerna här: http://boelbermann.se/recensioner/

Om romanen Den nya människan
Vad händer när barnen som föds inte är vanliga barn?

”Jag har dödat ett barn.
Det är vad de säger till mig här på polisstationen, i förhörsrummet.
Inombords skriker jag.
– Det var inget barn jag dödade. Det var något helt annat. Kan ni inte se det?”

Året är 2014 och inga barn föds längre. Världen är i chock, lamslagen över vad som sker. Efter några år börjar kvinnorna plötsligt bli gravida igen, men de nya barnen är inte som barn brukade vara. De leker inte, de iakttar i stilla tysthet. Mot sin vilja blir Rakel involverad när hon råkar döda ett barn. Hon är en av de första som inser att den nya människan är ett hot mot mänsklighetens hela existens. Fler och fler nya barn föds och de har en snabbare utvecklingstakt än vanliga människor. En brutal incident på Rakels arbetsplats ställer hennes tillvaro på ända. Rakel flyr, bort från ångest och sviken kärlek. Men i jakten på tröst i tillfälliga förbindelser och berusning händer det som verkligen inte får hända …

Boktrailer: Den nya människan

”She saved the world. A lot.”

”She saved the world. A lot.” Monsters of Film och Women in Horror Recognition Month bjuder in till ett engagerande samtal om de starka kvinnliga karaktärer inom skräck som formar omvärlden, populärkulturen och synen på kvinnor i och på film. Hur ser den kvinnliga rollen ut idag i jämförelse med t ex 80-talets slashers? Hur mycket har Women in Horror egentligen att tacka Joss Whedon, skapare av framförallt Buffy The Vampire Slayer? Skiljer sig kvinnor i skräck mycket från andra genrer, som t ex science-fiction, fantasy, thriller och romantik? Har något förändrats på senare år, och i så fall vad, när och varför?
Räkna med mycket fokus på Buffy the Vampire Slayer, You’re Next, “Final Girl“-konceptet och liknande ämnen.

Vad: Samtal om kvinnor i skräck
När: Lördagen den 22:a februari
Tid: kl 18-19
Var: Salong 4, Bio Rio
Facebook event: https://www.facebook.com/events/496388050472596/

Gäster:
Boel Berman (författare av skräckromanen Den nya människan/filmvetare & recensent på bl.a Moviezine & SvD)
Stefan Nylén (distributör och journalist med bl.a. Cinema och Studio S i ryggsäcken),
David Sillén (filmjournalist)
Émelie Rinse (Buffy the Vampire Slayer-expert med extra stora queerglasögon)

Läs mer om Women in Horror filmfestivalen här:
http://www.monstersoffilm.se/nyhet/smygslapp-av-programmet-till-women-in-horror/

”En gripande, svart dystopi”

”Idén och inte minst idévärlden är fantastisk. Det här är en roman som både kritiserar och kommenterar världen vi lever i idag, och målar upp ett tänkbart scenario för vad det kan leda till. Vad händer egentligen när vi äter allt mer genmodifierade produkter, vad får det för konsekvenser? Hur agerar mänskligheten när gemene man inser att de troligtvis är den sista generationen av sitt slag? Vad får det för privata, politiska, samhälleliga konsekvenser?

Politiska kängor slår in dörrar till både höger och vänster i denna samtidsdystopiska profetia, som ligger smygande nära en reellt tänkbar värld. Jag är imponerad och fascinerad från första till sista raden av Boel Bermans nattsvarta och detaljrikt hopsnickrade historia. Och sen det här med kombinationen av barn och skräck – finns det något mer skrämmande?”
Läs hela recensionen här:
http://mettespocketblogg.wordpress.com/2014/02/13/den-nya-manniskan-av-boel-berman-en-gripande-svart-dystopi/

Dennyamänniskan_E-card4-Stockholm

Köp romanen Den nya människan här:
http://boelbermann.se/den-nya-manniskan/kop-boken/

 

Novellutkast: All tid i världen

För mig är det poesi varje gång de breda persiennerna fälls ner och de sista glasen plockas bort från borden. Det är då kvällen börjar, när den slutar. Det är då allvaret kommer fram. Det är då hemligheterna hälls upp och avsmakas. Allt innan dess är förspel. Spel för folket. En ursäkt för att tillåta oss samlas här, på samma plats i offentligheten. Ett alibi för det som ska ske. Det vi gör här är bara för oss och ingen annan. Våra hemligheter.

Vi är inte många. Det finns inte så många av oss kvar. Vi höjer våra glas och säger att vi ska leva för evigt. Visar våra sanna ansikten, vår sanna storlek och vår sanna styrka. Mer i ande än i kropp, men vi vet. Vi är de som alltid funnits och alltid kommer att finnas. Vi säger det till varandra och vi tror på varje ord, trots att vårt antal har reducerats. Vi är essensen av vårt släkte. Kanske leder framtiden till undergången, men det talar vi aldrig om, inte ens i viskningar. Vi pratar inte om framtiden, vi pratar mer om minnet av fornstora dar då ärat vårt namn flög över jorden. En gång i tiden var vi giganter. Nu är vi mindre, vi har anpassat oss för att överleva, men inombords är vi ännu vilda och otämjda. Bara att vi möts här och höjer bägare är ett uppror. Alla tror att vi utplånades i Ragnarök. De tror att det inte finns någon plats för jättar i den nya världen. De tror att de förintat oss, fått oss att upphöra att existera.

De tror fel. Vi lever ännu. Inte många. Inte stora. Men envist biter vi oss fast vid tillvaron och anpassar oss. Vi tar marken, en bit i taget. Vi tar guldet, en bit i taget. Vi tar makten, en bit i taget. Vi är tålmodiga i vårt återerövrande av jorden. Den här krogen, högt belägen, är en skärva av Jotunheim. Vår sista utpost. De förbannade gudarna, vi dödar dem en och en i smyg, i skuggorna med list och försiktighet. Ragnarök är inte avgjort än, det är bara gudarna som intalat sig själva det, intalat sig själva att de vann. Tålamodet och lugnet som berget. Så länge vi tar fler än vad som föds. Så länge vi inte dör av utan frambringar fler. Vi har inget hot emot oss, vi som överlevde. För att de inte vet att vi finns.
Människorna är ingenting, lättlurade varelser. När gudarna väl är borta tar vi över allt och människorna kommer inte ens märka skillnaden. Det är det bara vi som kommer att göra. När vi tar berg och skyskrapor och vindsvåningar. När vi tar plats som makthavare, företagsledare och politiker. När vi tar våra platser som giganter. Och kräver världen som vår. När tiden är inne. Vi har all tid i världen att göra den till vår.

Inspiration från Gotland

Kan en bra berättelse förändra världen?

Kan en bra berättelse förändra världen? Det var namnet på ett föredrag av Jonas Hassen Khemiri. Han använde berättelserna som verktyg. Minnen, återblickar och anekdoter som alla kunde känna igen sig i, uppröras eller roas av. Berättelser som gjorde saker som är fel i samhället tydliga. Jag tänker inte återge dem, berättelserna är hans och jag skulle inte göra dem rättvisa.

Jag fångades av att han sa att mycket av hans skrivande är att gå in i dikotomier och försöka nyansera dem. Men hur utforskar man något där allt måste höra till ena delen eller den andra och där ingenting kan tillhöra båda delarna? Hur utforskar man en gråskalan där allt är svart eller vitt? Hur kan vi som kollektiv försvarar en svartvit uppdelning av världen? Varför framstår gråzonerna som så oerhört skrämmande?

Han beskrev det som att när han började skriva togs han av kraften i orden. Det faktum att ord tillåter oss skriva om verkligheten. Språket är ett maktverktyg. Språket är effektivt för att det är inneslutande och uteslutande. Orden är dokumentation, en utflykt, en flykt. En flykt från en värld som inte går att hantera eller kontrollera. Ord som hotar gränser, ord som hotar läsarens uppfattning av världen, ord som visar gråzoner där vi inte tror eller inte vill veta att det finns några.

Så kan en bra berättelse förändra världen? En av de starkaste berättelserna enligt mig personligen är just genren dystopier, negativa samhällsvisioner, som erbjuder en värld som går att känna igen och samtidigt vara främmande för. Dystopier bygger på samtiden, men utger sig för att handla om framtiden. Det är ett effektivt sätt att se på saker i samhället, men med distansen nog att kunna ta in det som berättas och leta efter sätt att förändra. Dystopier är ord som hotar läsarens uppfattning av världen, men de är förklädda. Dystopier invaggar läsaren i en falsk trygghet. Det som står skrivet sker inte här och inte nu utan längre fram någon annanstans. Jag tror att dystopier gör oss läsare mer mottagliga, genom dem kan vi läsa om nuet för att det inte sker nu utan sen.

Det kanske låter absurt att påstå att vi behöver en framtid för att kunna se på vår samtid. Men jag tror att det beror på att när saker kommer för nära reagerar vi människor instinktivt och ryggar tillbaka. Placerar vi samma beteende och samma skeende i framtiden kan vi få distans nog att analysera det som sker. Jag tror att en bra berättelse kan förändra världen. Jag tror att en bra berättelse kan förändra framtiden.

bild (7)

Novell: Omstart

Ett lätt, fint regn av aska och svavel. Singlar ner som snöflingor från det gråa molnet som täcker himlen. Ljust damm lägger sig på min hud, täcker mitt hår, fastnar i mina ögonfransar. Jag skrattar. Sträcker ut handen och fångar in flagor i mina händer. Allt är täckt, inget har undflytt askan. Det är som att världen inte längre är en värld, som att den förvandlats till en skiss med blyertspenna på ett vitt papper. Att det kan vara så vackert med världens undergång. Med Guds plan. Tredje dagen. Askan täcker allt i drivor. Jag rättar till mitt munskydd.
Första dagen flydde folk. Med båtar, bilar, tåg och flygplan. Till en annan plats, en säker plats medan askmolnet täckte världen och glaciärerna smälte av lavan. Tills flygplanen inte förmådde flyga när deras motorer sög åt sig Guds damm av finfördelat vulkaniskt glas och fick planen att falla som stenar ur himlen. Dras till marken av jordens gravitation och splittras till mer damm. Båtarna slutade färdas för att haven började koka, de sjuder och fräser och värmer upp hela atmosfären av Guds hetta. Bilarna krockade i dimman av damm och blockerade vägarna. Folk övergav dem och gick i panik till fots i förhoppningen att hitta en trygg plats bortom Guds plan.
Andra dagen började bryta ut överallt. Över hela jorden. Det var då vi människor insåg att det inte fanns någonstans att fly.
Tredje dagen insåg vi att det som vi står inför är slutet på världen och mänskligheten.

Nu är vi inte rädda längre. Jag var rädd, vi var alla skräckslagna och vilse. Tills Guds ängel kom ner från himlen och talade till oss i en global vision. Talade direkt till varje människa med samma ord och samma röst. Ängeln talade till mig. Han sa att jag skulle dö, men att jag inte hade något att frukta. Att Gud defragmenterade världen. Att Gud scannade för potentiella hot. Att Gud hade funnit virus. Gud behöver ominstallera och byta operativsystem. Starta om.
Ängeln sa att vi alla kommer att återvända och att vi kommer vara starkare, vackrare och effektivare. Det enda som kommer att försvinna är virus. Epidemier, krig, våld och orättvisor. Trojaner och maskar. Saker som inte var en del av Guds plan, saker som inte skulle finnas i mänskligheten. De behövde tas bort, isoleras, raderas. Ängeln sa till mig att jag inte behövde vara rädd. Gud har tagit en backup. Allt kommer att ordna sig. Därför är jag inte rädd längre. Därför står jag här och skrattar mitt i mänsklighetens undergång och fångar askflagor i mina handflator.

IMG_3659

Tio karaktärer jag inte skulle vilja byta plats med/Lottens Bokblogg

”Tio karaktärer jag inte skulle vilja byta plats med: Rakel i Den nya människan av Boel Bermann. Att kämpa mot att se vad inte andra ser och ingen tror på en har skrämt mig sen jag var ung (det finns ju en och annan film på det temat…).”

Läs hela listan här:
http://lottensbokblogg.wordpress.com/2014/01/28/topp-tio-tisdag-tio-karaktarer-jag-inte-skulle-vilja-byta-plats-med/

Dennyamänniskan_E-card4-Stockholm

 

Medverkar i Maskinblod 2

Jag medverkar med novellen Garderoben i antologin Maskinblod 2. Novellen är min kärleksförklaring till Narnia och samtidigt ett sätt att se på världen med nya ögon.

Om Maskinblod 2
Maskinblod 2 kommer att innehålla nya noveller av några av Sveriges främsta nu aktiva science fiction- och fantastikförfattare, men också ett par historier ur den svenska sf-skatten. Maskinblod 2 kommer ut i mars 2014 på Affront Förlag.
Läs mer här: http://www.affront.se/bocker/maskinblod-2/

Noveller och författare i Maskinblod 2:
”Det svarta molnet” av Markus Sköld
”Sanning eller Konsekvens” av Katarina Emgård
”Garderoben” av Boel Bermann
”Att använda tiden väl” av Lars Östling
”Historien om P” av AR Yngve
”Flickan och havet” av Sten Andersson
”Grå” av Sofie Trinh Johansson
”Nyfödd” av Love Kölle
”Aquatica” av Andreas Ingo
”Permafrost” av Johan Cederholm
”Som en film” av Eva Holmquist
”Maskinmänniskan” av Claes-Magnus Bernson
”24-25″ av Vladimir Semitjov
”Under skummet” av KG Johansson
”Tidvatten” av Alexandra Nero
”Hon som dömer” av Oskar Källner
”En sista kram” av Patrik Centerwall

maskinblod-medium banner

Novell: Förbränning

Behöver förbränna kalorier. Måste förbränna fler än jag får i mig. Inte det omvända. Måste göra mig själv så tunn som möjligt. Kroppen är redan senig och smal med utpräglade muskler. Alla i centret jobbar för samma mål. Större kroppskontroll. Mindre överflödigt fett. Smidigare leder. Allt för att bli mer lika våra härskare.

De av oss som lyckas bäst i slutet av prövotiden kommer att kirurgiskt anpassas för att bli ännu mer lika dem. Större ögon, mörk ögonfärg, ingen ögonvita. Det är vår gåva till dem. Vi är mänsklighetens gåva till dem. Offergåva.
[Läs mer…]