Jag åkte till bokmässan med min bok ”Den nya människan”. Jag hade inte den blekaste aning om vad jag skulle förvänta mig. Men jag trodde att jag visste, jag har varit på spelmässor med jobbet, jag har upplevt kaos och hysteri och hoppborgar och superhjältar och militärer och rymdvarelser. Så på något naivt vis trodde jag att mässorna i grund och botten var lika. Jag visste att det är mängder av saker som ska upplevas på kort tid, att allt finns inom räckhåll och att besökare flyter runt på jakt efter äventyr. Men inget jag hade varit med om förberedde mig på bokmässan.

Bokmässans golv är som ett twitterflöde snarare än en bok. Det är kaos och författare överallt och det är som en enda stor marknadsplats där författare ska försöka höras genom bruset. Bokmässan är på många sätt motsatsen till vad böcker är för mig. Böcker för mig är att ta sig tid. Att unna sig en upplevelse som är en del av en annan verklighet. Men bokmässan är så närvarande, så påtaglig, så verklighetsförankrad.

Jag kan tycka att spelmässor är extremt påträngande, men det de gör är att de försöker få dig som besökare att se världarna spelen utlovar. Du rör dig mellan jungler, rymdskepp, slott och dansgolv. Bokmässan är mer som en enda, gigantisk bokaffär med en massa inbjudna författare. Jag tycker att bokmässan borde tjuvkika mer på spelmässorna, bejaka drömmarna och visionerna som lurar i böckerna istället för att hålla sig så nära verkligheten.  Men jag kan vara fel person att fråga, jag har aldrig varit förtjust i mässor. Jag är inte förtjust i att shoppa. Jag är inte förtjust i trängsel. Förvirrad irrar planlöst. Jag vacklade runt utan mening eller mål och är evigt tacksam till båda författarna Lars Wilderäng och Markus Sköld som tog mig under sina vingars beskydd och tog mig, den förvirrade debutanten, i släptåg. Utan dem skulle jag ha varit förlorad.

Seminarierna var fantastiska och jag är vansinnigt glad att jag gick på dem. De var verklighetsflykt och de lovade verkligen andra världar, verkligheter och övernaturligheter. Jag var på seminarier om biologiska datavirus, vampyrer, steampunk, science-fiction, jazz och serier och en hel drös andra.

Så mitt råd till dig som funderar på att åka på bokmässan i framtiden så rekommenderar jag det varmt. Mingla runt i kaoset först tills du går vilse i tid och rum och inte vet vad som är upp och ner. När du börjar bli yr i huvudet så bryt dig loss från folkhorden gå och lyssna på seminarier istället. Slå dig ner i svala, mörka rum, lyssna på författare som berättar om saker som de väckt till liv med sina ord och låt verkligheten försvinna en stund.

Har du aldrig besökt en spelmässa är nedanstående utdrag ur min bok en ögonblicksbild:

Den nya människan, Köln, Tyskland 2023

På spelmässan finns det i vanlig traditionell ordning en businessdel och en konsumentdel. Konsumentdelen är en folköversvämmad lekpark med booth babes, plingande ljud, mjuka loungekuddar, stora krigare med yxor i händerna och väggtäckande skärmar. Allt är som en modern rokoko-orgie av färgglad plast som förför medan idealpumpade män och kvinnor i minimala kläder täcker alla blickriktningar.

Businessdelen är raka motsatsen. Vita kubiska bås med företagsnamnen i diskret svart på vitt. Hemliga spelpresentationer bakom låsta dörrar, händer skakas, visitkort delas ut och siffror analyseras. Det finns inga illusioner här. Det finns ingen verklighetsflykt som lovar en räddad värld vid horisonten. 90 procent av deltagarna är medelålders kostymklädda män, som i vilken affärsverksamhet som helst.