Jag ska iväg på skrivarjunta idag. Jag är mycket förtjust i det ordet. Skrivarjunta.  När jag säger det ordet verkar folk tänka syjunta och pysseljunta. En samling människor som sitter och myser med fika och småpratar medan de gör något kreativt. Det är en del av sanningen.

Men när jag själv säger skrivarjunta ser jag snarast en militärjunta framför mig. Det är inte alls lika trevligt förstås. Men på något sätt handlar det om en grupp av skribenter som tar makten över sitt eget skrivande. Som sätter ramarna, reglerna, lagarna och ve den som bryter dem. Visst, vi sitter ofta och myser och fikar och småpratar och bollar idéer. Men när vi skriver är det på blodigt allvar.

Oavsett om det handlar om att vi ska avverka en skrivövning, jobba på våra individuella längre projekt eller bearbeta en novell.  Hur gör vi då? Vi sätter en timer på mellan 20-30 minuter.  När timern startats blir det tyst som i graven. Alla måste skriva under hela den utsatta tiden. Ingen får säga något eller avbryta de andras flow. Det är bara att bita ihop och skriva. Vet du inte vad du ska skriva om? Är du helt blockerad? Spelar ingen roll, knepet är att hålla igång pennan eller tagentbordet. Det får bli hur dåligt som helst. Men skriva ska du. Annars…