Stockholm, Sverige 2021. Jag vårdas i fem månader. Fem månader efter det att jag har dödat ett barn inser jordens befolkning faktum. Fem månader efter det att jag har dödat ett barn är statistiken säkerställd. Jag blir frisläppt från tvångsvården. Allt sker under största sekretess. Villkoren tydliggör att jag måste fortsätta äta antidepressiva och lugnande medel.
Läs mer om Den nya människan här.
Köp boken Den nya människan här.
Vad händer när barnen som föds inte är vanliga barn?
”Jag har dödat ett barn. Det är vad de säger till mig här på polisstationen, i förhörsrummet. Inombords skriker jag. – Det var inget barn jag dödade. Det var något helt annat. Kan ni inte se det?”
Klicka på bilden nedan och ladda hem wallpaper, om du vill dekorera din dator med boken ”Den Nya Människan”.
Tack till Samuel Elers för mästerlig design!
Om boken ”Den nya människan”
Året är 2014 och inga barn föds längre. Världen är i chock, lamslagen över vad som sker. Efter några år börjar kvinnorna plötsligt bli gravida igen, men de nya barnen är inte som barn brukade vara. De leker inte, de iakttar i stilla tysthet. Mot sin vilja blir Rakel involverad när hon råkar döda ett barn. Hon är en av de första som inser att den nya människan är ett hot mot mänsklighetens hela existens. Fler och fler nya barn föds och de har en snabbare utvecklingstakt än vanliga människor. Efter en brutal incident på Rakels arbetsplats flyr hon. Flyr från ångest och sviken kärlek, söker tröst i tillfälliga förbindelser och berusning. Då händer det som inte får hända …
Stockholm, Sverige 2014
”Jag sitter på Konditori Ritorno och väntar på en kompis. Plockar upp en dagstidning som lämnats kvar på ett bord. ”Är mänskligheten dödsdömd?” står det med stora svarta bokstäver.
”Vi rapporterar om det första dygnet då inga barn fötts i världen.”
Tack till filmare Martin Gustafsson
http://vimeo.com/gusse
Läs mer om Den nya människan här.
Köp boken Den nya människan här.
Prenumerera på min Youtube-kanal här:
http://www.youtube.com/user/Kadooosch
Prenumerera på Kalla Kulor Förlags Youtube-kanal här:
http://www.youtube.com/user/KallaKulorForlag/
Om jag inte får skriva snart så dör jag. Det känns faktiskt så. Det är ett beroende att skriva. Med historier som bränner under ytan, vaga oformliga skuggor som trängs i mitt undermedvetna och vägrar ta form om jag inte fäster dem, fängslar dem genom penna eller tangentbord. Undanglidande och samtidigt påträngande. Jag skrev senast förra veckan och jag kommer ta mig tid i helgen. Jag vet det.
Men just nu blir det fragment, spillror som sköljs upp på stranden efter stormen. Hinner inte ta tag i det stora jag vill arbeta med, hinner inte sätta mig in i helheten i en idé jag har. Hoppas den ligger där i mitt bakhuvud och sakta tar form.
Besökte Gotland, ledig tid. Hade storslagna planer på att skriva. Det blev inte så, inte den här semestern. Visst blev det en del sidor, men inte tillräckligt. Jag vill mer. Men kanske väcktes saker till liv av de lediga dagarna. Kanske kommer de leda till mer. Jag misstänker det…
De slänger saker på glaset till fordonet vi transporteras i. Skriker och skanderar därute, deras röster hörs inte in genom ljudisoleringen, men jag kan se deras munnar röra sig. Jag rycker till varje gång något slår emot glaset. Vet att det är okrossbart glas, skottsäkert, men jag är ändå rädd. Här inne är det sterilt och decifincerat. Glaset är min och alla de andras livförsäkrning. En genomskinlig mur som skiljer på oss och dem. Jag vet att jag och de andra i fordonet är en lyckligt lottad skara. Inkomstskillnaderna är enorma, krisen härjar i hela Europa och klasskampen har intensifieras.
[Läs mer…]
Misstänkt mord på barn
Jönköping. En sex år gammal flicka i Jönköping hittades död i en bostad i augusti. Efter den rättsmedicinska undersökningen och förhör med anhöriga misstänks flickan ha mördats. I bostaden befann sig flera yngre barn, som enligt uppgift klarat sig utan skador. Polisen är mycket förtegen om detaljer om fallet.
(Metro, 2021)
Läs mer om Den nya människan här.
Köp boken Den nya människan här.
Min bok. Den finns på riktigt. På papper. Den nya människan. Jag läser i den. Får hjärtklappning. Lägger ner den. Tar upp den igen. Fortsätter läsa. Får svindel. Min bok. Jag kan inte ta in det. Att den finns. Jag kan känna hur mycket min bok väger. Den är ganska lätt. Inte en tegelsten. Kan inte döda en hamster om jag tappar den. Tror jag. Mina kinder blossar. Jag skulle kunna springa tre varv runt Stockholm av all överskottsenergi jag har i kroppen. Någon har injicerat kolsyra i mitt blod. Min bok finns! Den leve hurra hurra hurra!!! Jag vill inte tänka på framtiden, vill inte fundera över något. Jag vill gå hem och läsa min bok. Och hoppa upp och ner och dricka bubbel.
27 juli 2013 kl 18.15 anteckningar från tunnelbanan
Det pågick ett hissbygge i hennes hus. Hon noterade bara slamret, dammet som smög sig in i lägenheten och hur den breda trappan blev allt smalare ju mer den sågades av. Det var störande, men om bara några månader skulle hon slippa gå upp de fyra trapporna till sin lägenhet.
Hon märkte inte när bygget avstannade. Ingen i huset gjorde det. Alla de boende i huset hade för fullt upp med att passera det öppna hiss-schaktet, ta sig förbi bråte och tränga sig förbi stora lådor av utrustning för att märka att arbetet sakta hade avtagit.
[Läs mer…]
Han var van att betrakta världen. Det var hans arbete och hans öde in i evigheten. Han var en iakttagare. Nu föreföll tiden innan jorden så avlägsen. Hans första möte med mänskligheten hade varit i staden Ur i Mesopotamien. Han hade varit så ung och rättrådig då och trott att han visste bäst. Trott att han var vuxen.
Tusentals år senare insåg han att han varit trotsig och självisk. Men han ångrade sig inte. Vilken uppenbarelse det hade varit att upptäcka människorna med deras intensiva känslostormar. Med deras passion, behov av tillfredsställelse, deras sexualitet. Kvinnorna drogs till hans ansiktsdrag och hans tystnad. Bland människor hade han ingen röst. Genom sin tystnad gav han aldrig löften och svek dem därför aldrig.
[Läs mer…]
Stockholm, Sverige 2020.
Jag har dödat ett barn.
Det är vad de säger till mig här på polisstationen, i förhörsrummet.
Inombords skriker jag.
– Det var inget barn jag dödade. Det var något helt annat. Kan ni inte se det?
De har inte förhört mig ordentligt än, bara hållit ett inledande häktningsförhör.
Jag sitter tyst i det klaustrofobiska rummet och låter den gamla ventilationsanläggningens brummande ta över.
Vad ska jag säga?
Läs mer om Den nya människan här.
Köp boken Den nya människan här.
Kommentarer