Osammanhängande tillbakablick. Står framför en betongvägg och fryser så jag skakar. T-shirt i den kallaste april som någonsin drabbat Sverige. Jag och min kompis fotografen Johan Wistbacka försöker ta pressfoton. Först försökte vi med jacka på och halsduk. Det såg inte ut som jag. Inte för fem öre. Så nu har jag skalat av alla lagren och försöker se normal ut, trots att mina tänder skallrar.
Pressfoton. Det är svårt med sådant. De behövs så klart, men jag blir som ett rådjur i strålkastarljuset framför en bil. Paralyserad. Johan försöker få mig att slappna av. Det hjälper att hans franska bulldogg är med, jag försöker fokusera på den lilla rackaren som undrar vad fasiken vi håller på med.
[Läs mer…]
Paralyserad av pressfoton
Nyfikna själar
Nu kan både mitt debutantporträtt och beskrivningen av min dystopiska roman ”Den nya människan” hittas i Svensk Bokhandels höstkatalog 2013 under Skönlitteratur. Jag måste erkänna att det är vansinnigt spännande att se vilka som blir nyfikna och vill läsa min bok när den släpps i augusti. Här är några länkar som dykt upp:
Poplitt – Lite höstpepp! – del 1
”Den nya människan av Boel Bermann – läskiga barn som inte är som de brukade vara, ja den här boken känns helt rätt.”
Bokföring enligt Monika – Topp Tio böcker på min sommarläslista
”Den nya människan av Boel Bermann. Dystopisk sci-fi-saga kallades den. Det var allt som behövdes.”
Bokstävlarna – Läsrapport Juni
Spektakulärt – Aktuella & kommande böcker
Utdrag ur Den nya människan
Stockholm, Sverige 2014
Jag följer nyhetsflödet slaviskt nu. Ser hur integrationsreglerna snabbt förändras för att försöka få fler barn till Sverige. Hur adoptioner av redan födda barn i u-länderna ökar enormt, politikerna har snabbat upp processen. Jag antar att stora summor pengar från svenska staten till tredje världen hjälper till. Alla barn verkar ha ett pris just nu.
Läs mer om Den nya människan här.
Köp boken Den nya människan här.
Tillbakablick: Jag var & träffade ett förlag idag
Jag var och träffade ett förlag idag. Det var ett relativt litet förlag. Men det var en stor händelse. För mig. Jag var nervös. Kände mig kräkfärdig. Stissig. Yr. Jag hoppas jag framstod som ganska normal.
Jag tror inte de förstod hur stort det här mötet var för mig.
Här har jag suttit och skrivit på mitt manus för boken ”Den nya människan” hemma i sovrummet, som nästan bara Fruktan fått läsa. Jag har skickat in det på vinst och förlust till förlaget Kalla Kulor och stålsatt mig för refusering. Och så gillar förlaget manuset. Vill träffa mig. Jag är överväldigad av lycka. De lägger fram frågan försiktigt. Hur jag ser på manuset?
[Läs mer…]
”Jag ser fortfarande absurt mycket film”
Våra tidigare skribenter minns tillbaka på sin tid på MovieZine.
Idag pratar vi med Boel Bermann.
Du har ju skrivit en bok. Är det dina memoarer om din tid som recensent på MovieZine? Berätta!
– Haha, nej, men min kommande dystopiska roman ”Den nya människan”, som ges ut i augusti, hade definitivt inte kommit till om det inte vore för alla makalösa sci-fi rullar jag sett genom åren. Det är en mörk historia om en nära framtid där barnen som föds inte är som barn ska vara. Tystlåtna barn som inte visar känslor och som ger ifrån sig ett surrande ljud. Och nu när jag tänker efter så har nog alla otäcka barn från diverse skräckfilmer satt sina mentala spår, speciellt lågmälda favoriter som ”A Tale of Two Sisters” och ”Barnhemmet”.
Vilken är den bästa filmen du har sett senaste året?
– Jag väljer att läsa frågan fel och tänker de senaste åren. För eftersom jag precis erkänt mig vara en sci-fi nörd så svarar jag ”Inception”, ”Moon” och ”Another Earth”. Det är tre väldigt skilda filmer som alla verkligen väcker något inom mig och får min fantasi att vrida sig tre gånger runt sin egen axel.
Läs hela intervjun på Moviezine:
http://www.moviezine.se/artikel/13645-jag-ser-fortfarande-absurt-mycket-film
Slutkorr
Jag fick mitt bokmanus mejlat till mig häromveckan, en enkel pdf. Allt hårt arbete med ”Den nya människan” komprimerat till 739 kB. Började läsa, på jakt efter fel, inte för att egentligen läsa boken. Jag vet vad som sker och hur det slutar. Jag skrev den trots allt.
Men något var annorlunda den här genomläsningen. Något kändes främmande. Jag kunde inte låta bli att läsa min egen bok. Det var nästintill omöjligt att läsa den med detaljgranskande ögon, om och om igen sögs jag in i min egen text och det förbryllade mig. Vad gjorde den här genomläsningen annorlunda från de tidigare?
Så insåg jag det plötsligt. Det var första gången jag läste min bok layoutad som en bok. Som en riktig bok och inte bara i ett worddoc. Det var på riktigt. Och av ren reflex svepte mina ögon över sidorna som om jag läste någon annans bok. Som en bok jag köpt. Som en bok jag var nyfiken på och som jag hört talas om. Som någon rekommenderat och sagt att den skulle passa mig. När insikten slog ner i mitt sinne att min roman ”Den nya människan” nu är hårsmån från att tryckas upp och vara tillgänglig för okända ögon fick jag samma känsla som när jag åker berg- och dalbana. Det sög till rejält i maggropen och adrenalin strömmade till. Jag var darrig resten av dagen. Slutkorren fick vänta en stund.
”Kursen tog mig med storm”
”Har du några tips till den som vill skriva i dystopi-genren?
– Det första steget är att du själv måste tro på det du skriver, annars kommer ingen annan att tro på det. Kan du få läsaren att tro på världen du skapar kommer den personen att tro på allt du berättar. Gör det orimliga rimligt och förankra det du skriver i vardagsrealism. Med Den nya människan har jag skrivit en dystopisk roman om mänsklighetens undergång. Men berättelsen är vardaglig och fokuserar på barnen som föds och hur världen reagerar på dem. Det är en väldigt nära framtid som alla kan känna igen sig i och skrämmas av.”
Läs hela intervjun på Skrivarakademins hemsida:
http://www.folkuniversitetet.se/Skolor/Estetiska-skolor/Skrivarakademin-i-Stockholm/Puffar/Boel-Bermann/
Dagen D – Dags att skriva kontrakt för boken
Tillbakablick: Jag har precis insett hur mycket panik man kan ha redan innan man kliver upp ur sängen. En hel del. Idag efter jobbet ska jag över till Kalla Kulor Förlag och skriva kontrakt för att ge ut min bok Den nya människan. Jag darrar på handen när jag skriver det här på min mobil på tunnelbanan. Idag blir det verklighet. Jag tror inte på det förrän jag har kontraktet påskrivet framför mig. Att min bok ska bli utgiven. Glömmer att andas och kan inte svälja. Ett mejl från en vän dyker upp i inboxen med feedback på boken. Han har aldrig läst manuset tidigare. Jag kastar mig över mejlet på mobilen.
”Hej Boel, läste ut Den Nya Människan igår på flyget hem. Den är superbra! Återkommer i helgen med mer detaljerad feedback, men det är verkligen detaljer. Helheten sitter och språket är perfekt för storyn. Jag hade hela boken en stigande känsla av att något riktigt otäckt var på väg att hända. Och det gör det onekligen.”
Senaste dagarna har jag nojat som tokig över boken. Är den bra? Är den spännande? Funkar den? Mejlet är som en stor kram av ord. Vill andas i papperspåse. Ska ta mig igenom arbetsdagen utan att kräkas, för att sen gå iväg och skriva kontrakt. Önska mig lycka till!
Kommentarer