Stort tack till alla som kom på signeringen av Den nya människan i SF Bokhandeln! 🙂
Ni som inte hann förbi kan läsa recensioner av min dystopin ”Den nya människan” här:
http://boelbermann.se/recensioner/
Och här kan ni beställa boken:
http://www.sfbok.se/asp/artikel.asp?VolumeID=127135
Adlibris julklappstips: Dystopiska världar
”Vi har samlat ett stort urval av den fantasy, science fiction och skräck som kommit under året. Du hittar alltifrån storslagna fantasyfavoriter, till gastkramande skräck och prisvinnande sci-fi.”
Läs alla julklappstipsen här!
Köp Den nya människan på Adlibris
http://www.adlibris.com/se/bok/den-nya-manniskan-9789187049378
”Vår tid framställer barnen som problem. De kostar för mycket och gör att jobbstressade föräldrar bränner ut sig. Inte konstigt att barnen i årets böcker vänder vuxenvärlden ryggen, skriver Ulrika Milles.”
”Bermann skriver suggestivt om hur makthavarna agerar när det kusliga så småningom börjar ske: att kvinnor blir åter gravida men deras barn liknar inte vanliga barn. De nya barnen leker inte, skrattar aldrig. De iakttar tyst. De kommunicerar bara inom sin egen grupp med ljud som av en påslagen dator eller en hemlig morsekod. De skyr kroppskontakt och när de börjar döda utfärdas undantagstillstånd. Barnen omhändertas av staten direkt efter födseln för att skydda den vuxna rasen. De blir likt farligt avfall som förvaras i slavfabriker långt bortom kända orter. En skamlig hemlighet alla gör sitt bästa att glömma. ”
Läs hela artikeln här:
http://www.dn.se/dnbok/barnen-tar-adjo-i-litteraturen/
Jag vill tacka alla som hållit min hand, hejat på mig i mitt skrivande och på sina egna vis hjälp min bok Den nya människan att gå från fantasi till verklighet.
Olle Söderström, som alltid tycker att jag skriver för mörkt.
Jag vann vadet, men jag hade inte gjort det utan din hjälp.
Kalla Kulor Förlag – ni rockar
Sofia Ejheden, utan dig skulle ingen hålla i den här boken
Maria Mårsell, utan dig skulle de hålla i en helt annan bok
Malin Österman & Kajsa Olofson, utan er skulle ingen veta om boken
Hans-Olov Öberg, för all din jävlaranamma
Oscar Norling och Niklas Lindblad, för att ni förvandlade ett Word-doc till en riktig bok
Enormt mycket är Kalla Kulors förtjänst. De har hållit mig i handen, försökt få mig att se spänningsstrukturen och lyft fram det som var bra. Som de kämpat.
Skrivarkollektivet Fruktan.se
Andreas ”Boogie” Rosell, som aldrig tycker att jag skriver för mörkt
Patrick Ogenstad, textvirituos
Eira A. Ekre, cyborg skapad för att producera text
Erik Odeldahl, som skriver mörkare än mig
Malin Gunnesson, som skriver med samma mörker som jag
Martin Gunnesson, steampunkens svar på Dan Andersson
Jörgen Gavelin, som utforkar det norrländska mörkret
Christian Enberg, som alltid är i en helt annan värld
Anders Fager, skräckmaestro
Anders Nordberg, GM
Emil Kerem Fagerström Saydam, international man of mystery
Anders P Näsberg, en man med skägg
Niclas Criborn, en man med hatt
Johan Andersson, som sa att boken var ”ok”
Ulrika Janson, som sa att hon älskade boken
Sara Wendel-Ökvist, och hennes obegränsade fantasi
Eva Häggmark, och hennes socialrealistiska vampyrer
Åsa Yngve, som inte läser scifi
Catherine Mörk, som älskar dystopier
Frida Fleischer, för att du fanns där
Anna Spångberg, för alla gånger hon sagt: ”Skriv klart nu, så att vi kan öla.”
Aleksandra Bermann, för alla gånger hon sagt: ”Gör det inte så svårt, det är ju bara att skriva.”
Ulla Söderström, för alla hennes uppmuntrande ord
Jennie Johansson, Secret Highway
Jojje Lindkvist, för ditt orubbliga lugn
Johan Wistbacka, fantastisk fotograf
Samuel Elers, frappant formgivare
Martin Gustafsson, fabulös filmare
AWOLism, suggestiv skapare
Anna Andersson & Fabian Scheffold, talangfulla trailerskapare
Och alla vänner som hjälpt bara genom att vara en del av mitt liv. Ni vet vilka ni är.
”Åh vad jag tyckte om den här boken. På ett mycket snyggt sätt får vi läsa Rakels historia blandat med tidningsartiklar, forskningsrapporter och liknande. Berättelsen utspelar sig i många olika länder, på olika nivåer, och har exakt rätt längd. Där många har en benägenhet att skriva för långt lyckas Bermann koncentrera historien. Det är även en väldigt läskig historia, fler gånger satt jag och praktiskt taget höll andan när jag läste. Jag förstår Rakel, hela vägen igenom berättelsen och detta trots att hon byter ståndpunkt och känslor, eller kan det vara tack vare?”
Läs hela recensionen här:
http://beroendeavbocker.blogspot.se/2013/11/den-nya-manniskan-av-boel-bermann.html
Köp boken Den nya människan här:
http://boelbermann.se/den-nya-manniskan/kop-boken/
Nu när min bok Den nya människan släpptes började jag besvara intervjuer om mig själv och min bok. Det har varit en märklig upplevelse. Vänner och journalister frågade om boken, och jag har fått tänka över mina svar. För att kunna svara ärligt. Även om jag läst boken om och om igen så är sanningen att det har gått tid sedan jag skrev den. Mina tankar kretsar redan runt andra skrivprojekt. Nu måste jag väcka minnena och känna efter. Vad fick mig att skriva Den nya människan? Vad väckte tanken? Varför blev den som den blev?
Jag har inte alla svaren. Kanske borde jag ha dem, men min huvudperson Rakel levde sitt eget liv. Jag skapade henne och världen hon rör sig i. I teorin hade jag kontroll över hela hennes liv och agerande. I praktiken formade hennes karaktär historien. Jag är inte min huvudperson. Det finns likheter, men de är egentligen inte många. Jag brukar skämta om att Rakel växte fram ur mina sämsta sidor. Hon arbetar i en del av boken inom samma bransch som jag och bor i Stockholm. Vi är båda kvinnor och ett tag i boken är vi i samma ålder. Men vi är enormt olika som personer.
Under tiden jag skrev boken har jag varit frustrerad och arg på min huvudperson på många gånger. Men för faan Rakel, gör någonting. Ta tag i något. Förändra något. Sluta vara så jävla förbannat passiv. Gud, Rakel är så svartsynt. Ser allt genom sitt eget filter. Föredrar att reagera framför att agera. Det har gjort mig vansinnig emellanåt medan jag skrev boken. Trots att jag har skapat henne. Jag tycker om henne, men hon är en svår person. Jag skulle inte vilja leva i hennes värld alla gånger. Jag tycker om henne, absolut. Men jag är inte som hon är. Jag vet ärligt talat inte om vi skulle vara vänner om hon fanns på riktigt.
Men ja, naturligtvis bygger en del av boken på saker från verkligheten, partiklar av en sann historia, saker jag själv upplevt, saker andra i min omgivning har gått igenom, anekdoter och minnen. Sedan har jag tagit de bitarna av äkta verklighet och vridit om dem, förvrängt dem, omformat dem. Satt in dem i en kontext de aldrig befunnit sig i. Jag förändrar spelreglerna, omformar efter mitt huvud och min berättelse.
Jag är själv en engagerad och impulsdriven person som älskar att kasta mig handlöst in i saker, som ser ljust på framtiden och som är övertygad om att mänskligheten i grund och botten är god. Kalla mig naiv. Därför är det också näst intill obegripligt för vissa vänner att hantera att jag skrivit en så pass mörk bok som jag ändå har skrivit med Den nya människan. De kan bara inte förstå var skuggorna och mörkret kommer ifrån. Tittar de inte lite oroligt på mig till och med?
Men för mig är det självklart. Mörker är mycket mer spännande att utforska än ljuset. Jag älskar att skriva mörkt, jag frossar i det. Mänskligt beteende, mänskliga egenskaper, hur vi reagerar mot andra och beslut vi tar. Hur själviska och egoistiska vi kan vara bara för att vi inte tänker på att vi påverkar någon annan, vi tänker bara på oss själva och de närmsta.
Att skriva mörkt är kanske också ett sätt att hantera mörker för mig. Använder jag mig av det lilla uns mörker jag har inombords i mina texter så förvisar jag det. Tar bort det. Jag tror att det faktum att jag skriver mörkt gör mig till en gladare person. Jag skriver mörkt och lever ljust. Skrivandet tar bort mina skuggor.
Ofta börjar jag skriva för att jag har en ide. En bra idé. Tyvärr har jag insett att texten blir bättre när den kombineras med en helt annan idé.
Läste Steven Kings briljanta Att skriva som varenda person som älskar att skriva borde läsa. Han berättar ofta om hur två idéer plötsligt finner varandra och bara smälter samman till en enhet. En tampongmaskin i ett omklädningsrum möter paranormala krafter. Det var iden som lade grunden till boken Carrie.
Det där har hänt mig massor av gånger. Det är en väldigt speciell känsla när två helt separata idéer plötsligt smälter samman till en helhet. Det påminner om när jag stirrade och stirrade på sådana där 3D bilder och inget händde och frustrationen växte och jag såg ingen jäkla kub. Och så kom det där ögonblicket när bilden framträder. Allt faller på plats. Och det är så tydligt när det händer att jag inte kan förstå hur jag missade det. Det är smått magiskt.
Jag åkte till bokmässan med min bok ”Den nya människan”. Jag hade inte den blekaste aning om vad jag skulle förvänta mig. Men jag trodde att jag visste, jag har varit på spelmässor med jobbet, jag har upplevt kaos och hysteri och hoppborgar och superhjältar och militärer och rymdvarelser. Så på något naivt vis trodde jag att mässorna i grund och botten var lika. Jag visste att det är mängder av saker som ska upplevas på kort tid, att allt finns inom räckhåll och att besökare flyter runt på jakt efter äventyr. Men inget jag hade varit med om förberedde mig på bokmässan.
Bokmässans golv är som ett twitterflöde snarare än en bok. Det är kaos och författare överallt och det är som en enda stor marknadsplats där författare ska försöka höras genom bruset. Bokmässan är på många sätt motsatsen till vad böcker är för mig. Böcker för mig är att ta sig tid. Att unna sig en upplevelse som är en del av en annan verklighet. Men bokmässan är så närvarande, så påtaglig, så verklighetsförankrad.
Jag kan tycka att spelmässor är extremt påträngande, men det de gör är att de försöker få dig som besökare att se världarna spelen utlovar. Du rör dig mellan jungler, rymdskepp, slott och dansgolv. Bokmässan är mer som en enda, gigantisk bokaffär med en massa inbjudna författare. Jag tycker att bokmässan borde tjuvkika mer på spelmässorna, bejaka drömmarna och visionerna som lurar i böckerna istället för att hålla sig så nära verkligheten. Men jag kan vara fel person att fråga, jag har aldrig varit förtjust i mässor. Jag är inte förtjust i att shoppa. Jag är inte förtjust i trängsel. Förvirrad irrar planlöst. Jag vacklade runt utan mening eller mål och är evigt tacksam till båda författarna Lars Wilderäng och Markus Sköld som tog mig under sina vingars beskydd och tog mig, den förvirrade debutanten, i släptåg. Utan dem skulle jag ha varit förlorad.
Seminarierna var fantastiska och jag är vansinnigt glad att jag gick på dem. De var verklighetsflykt och de lovade verkligen andra världar, verkligheter och övernaturligheter. Jag var på seminarier om biologiska datavirus, vampyrer, steampunk, science-fiction, jazz och serier och en hel drös andra.
Så mitt råd till dig som funderar på att åka på bokmässan i framtiden så rekommenderar jag det varmt. Mingla runt i kaoset först tills du går vilse i tid och rum och inte vet vad som är upp och ner. När du börjar bli yr i huvudet så bryt dig loss från folkhorden gå och lyssna på seminarier istället. Slå dig ner i svala, mörka rum, lyssna på författare som berättar om saker som de väckt till liv med sina ord och låt verkligheten försvinna en stund.
Har du aldrig besökt en spelmässa är nedanstående utdrag ur min bok en ögonblicksbild:
Den nya människan, Köln, Tyskland 2023
På spelmässan finns det i vanlig traditionell ordning en businessdel och en konsumentdel. Konsumentdelen är en folköversvämmad lekpark med booth babes, plingande ljud, mjuka loungekuddar, stora krigare med yxor i händerna och väggtäckande skärmar. Allt är som en modern rokoko-orgie av färgglad plast som förför medan idealpumpade män och kvinnor i minimala kläder täcker alla blickriktningar.
Businessdelen är raka motsatsen. Vita kubiska bås med företagsnamnen i diskret svart på vitt. Hemliga spelpresentationer bakom låsta dörrar, händer skakas, visitkort delas ut och siffror analyseras. Det finns inga illusioner här. Det finns ingen verklighetsflykt som lovar en räddad värld vid horisonten. 90 procent av deltagarna är medelålders kostymklädda män, som i vilken affärsverksamhet som helst.
Science fiction är den nya trenden i stället för fantasy i litteraturen, men vad är det som får oss att frivilligt söka oss till en dystopisk framtid? Journalisten Johanna Koljonen diskuterade med författarna Jo Salmson, Peter Ekberg och Maths Claesson förskjutningen som sker från fantasy till sci-fi och speciellt dragningen åt dystopier med kvinnliga huvudkaraktärer.
Att scifi är den nya trenden var de rörande överens om, men det de försökte komma åt i diskutionen var orsaken. Varför just sci-fi? Varför skildrar vi framtiden med en sådan frenesi och en sådan desperation? Är framtiden något som vi är eller borde vara rädda för?
Diskussionen väckte många tankar. Någonstans i vårt bakhuvud vet alla att vi står inför stora problem runt om i världen. Saker som kan leda oss till en undergång. Vi funderar över vad som pågår. Vi försöker ta reda på om vi har möjlighet att rädda oss själva från oss själva. Sci-fi och dystopier ger oss en möjlighet att fundera över framtiden och analysera situationen utan att bli lamslagna av panik. Se på samhället och väcka nya tankar om hur vi skapar en framtid vi vill leva i, en framtid som är jämställd och med en hållbar utveckling.
I böckerna placeras problemen längre fram i tiden, det ger oss chansen att se på dem med distanserad blick. Dystopier kan väcka frågor och ge oss möjligheten att analysera och bearbeta framtida val innan katastroferna inträffar. Kan till och med hindra undergången från att inträffa.
Tänk om… Det är de orden som är så svindlande stora. Tänk om det här hände. Vad skulle vi göra då? Vad skulle jag göra då? Sen är ju rymden också vår sista utväg, vår nödutgång. Förstör vi vår planet måste vi ta oss ut i rymden vare sig vi vill eller ej. Ut i det okända. Ut i rymden.
Kort om författarna:
Jo Salmson, har skrivit fantasyserier för barn och unga, men också faktaboken Om rymden för unga läsare och Om pyttesmå partiklar om partikelfysik för de allra minsta.
Maths Claesson, driver SF-bokhandeln och har författardebuterat med boken Linux: Uttagningen, som handlar om drömmen att få nå ut i rymden samtidigt som den är en ungdomsskildring från framtidens Sverige.
Peter Ekberg, är aktuell med sci-fi serien Uppdrag Silverstjärnan och Uppdrag Stjärnväktarna om livet på ett generationsrymdskepp och ett svindlande äventyr.
Och här hittas en sammanfattning av diskussionen av bloggen Barnboksprat, för den som vill ha helhetsbilden!
Boktips från diskussionen:
Hungerspelen av Suzanne Collins
Enders Game av Orson Scott Card
1984 av George Orwell
Do androids dream about electric sheep av Philip K Dick
Oryx & Crake av Margaret Atwood
Påminnelse ifall du är i Stockholm och vill hitta på något annorlunda ikväll,
drick en dekadent dystopisk drink & lyssna på darriga debutanter på Debaser!
Jag kommer vara där och prata om min dystopi Den nya människan, för den som är nyfiken.
Vad: Debutbar
När: Idag, torsdagen den 21:a november
Var: Debaser Medis (Cocktailbaren) Medborgarplatsen, Stockholm. P
ris: Fri entré
Eventet på Facebook: https://www.facebook.com/events/1428189734066783/
Medverkande författare och förlag:
Boel Bermann – Den nya människan (Kalla kulor)
Boel Bermann, född 1979, utbildad vid Journalisthögskolan i Stockholm. Har tidigare arbetat för bland annat Svenska Dagbladet och Sveriges Radio. Utöver mitt författarskap arbetar jag på dataspelsstudion Paradox Development Studio. Jag är också medlem i skrivarkollektivet Fruktan.se som skriver med inriktning på fantasy, sci-fi och skräck.
Om boken: Året är 2014 och inga barn föds längre. Världen är i chock, lamslagen över vad som sker. Efter några år börjar kvinnorna plötsligt bli gravida igen, men de nya barnen är inte som barn brukade vara.
Läs recensioner här: http://boelbermann.se/recensioner/
Köp boken här: http://boelbermann.se/den-nya-manniskan/kop-boken/
Jessica Johansson – Thrillerliv (X Publishing)
Jessica Johansson bor i Stockholm. Hon är litteraturvetare, är en del av poesirörelsen La poème kalashnikov och driver bokbloggen Ord och inga visor. Thrillerliv är en undergångsroman, en livsberättelse, en dödsdans med satiriska stråk.
Johanna Wester – Nattsagor för sömnlösa (Natur & Kultur)
Johanna Wester är född och bosatt på Södermalm i Stockholm. Hon är skribent och föreläsare inom mänskliga rättigheter. I Nattsagor för sömnlösa skildrar hon en ung kvinna utan karta i vuxenvärlden.
Linn Spross – Grundläggande studier i hoppfullhet och hopplöshet (W&W)
Linn Spross bor i Uppsala och doktorerar i ekonomisk historia vid Uppsala universitet. Grundläggande studier i hoppfullhet och hopplöshet är en nutidshistoria om två revolutionstörstande tjugoåringar som tar livet och omgivningen med storm.
Anna Fock – Absolut noll (Ersatz)
Anna Fock är bosatt i Göteborg och översätter och studerar ryska. Absolut Noll utspelar sig en vinter i Sankt Petersburgs undre gayvärld och handlar om hur livet för homosexuella blir allt svårare ju mindre tolerant samhället blir.
Martina Montelius – Främlingsleguanen (Atlas)
Martina Montelius är konstnärlig ledare för Teater Brunnsgatan Fyra och en av Sveriges mest egensinniga dramatiker och regissörer. Främlingsleguanen är en skälmroman om att vara helt ensam i världen och om det vakuum som bildas när sorgens orsak har hunnit driva för långt ut i de gröna vattnen.
Katarina Bivald – Läsarna i Broken Wheel rekommenderar (Forum)
Katarina Bivald har jobbat i bokhandel och bor i Älta utanför Stockholm. Läsarna i Broken Wheel rekommenderar är en romantisk och humoristisk feel good-roman om vänskapens kraft, kärleken till böcker och om att hitta sin plats i tillvaron.
Daniel Poohl – Som om vi hade glömt (Leopard)
Daniel Poohl är chefredaktör för den antirasistiska tidskriften Expo. Uppväxtskildringen Som om vi hade glömt är en berättelse om utanförskap, klass och en pojkes sökande efter en identitet i ett Sverige där flyktingförläggningar sätts i brand och där en kallblodig mördare riktar lasersiktet mot invandrare.
Rouzbeh Masarrat Agah – FTL (Ordfront)
Rouzbeh Masarrat Agah föddes i Iran och kom till Sverige som fjortonåring. Efter en tonårstid med droger och småkriminalitet blev en fängelsedom vändpunkten. I debuten FTL berättas en ödesmättad historia om två unga män som väljer olika vägar men vars liv är evigt sammantvinnade.
Lars Berge – Kontorsninja (W&W)
Lars Berge är journalist, dokumentärfilmare och manusförfattare. Kontorsninja är en skruvad roman om ett annorlunda försvinnande. En dödligt uttråkad mellanchef kryper in mellan de ljudisolerande plattorna i innertaket och förvandlas till Kontorsninjan.
Patrik Godin – Gimokrönikan (Albert Bonniers Förlag)
Patrik Godin bor i Järfälla och är utbildad gymnasielärare i svenska, svenska som andraspråk och historia. Gimokrönikan är en roman både om den borttynande bruksorten Gimo och om en komplicerad vänskap som aldrig släpper taget.
Kommentarer