Det finns en stor tillfredsställelse i att göra slut. Att slutföra en text. Därför är ett längre bokmanus en riktigt påfrestande sak, för den verkar fortsätta in i oändligheten och aldrig får du göra slut med texten och gå vidare. Då och då behöver du sätta punkt. Antingen slutföra en scen eller avsluta en novell du träffar på sidan om, enbart för din egen sinnesfrids skull. Det kan vara fantastisk skönt att sätta börja träffa andra texter efter ett långt bokmanusförhållande.
Alla har sina egna hang-ups. Sina små luckor i sitt författarsjälvförtroende. Att ditt språk inte räcker till, att du inte är så bra på miljöbeskrivningar, att du är övertygad om att du inte kan skriva trovärdiga dialoger eller vad som helst. Försök vara medveten om vilka hang-ups du har. Vad du nojar över och ifrågasätter i ditt skrivande.
Sen utmanar du dina hang-ups. Övertyga dig själv att skriva scener som innehåller det du tror att du inte kan klara av. Det kommer ta emot. Du kommer hitta på ursäkter för dig själv för att slippa göra det. Plötsligt är det mer intressant att göra en broccoligratäng, diska eller dammtorka alla bokhyllorna. Var stark. Gör det ändå. Öva, finslipa och hitta formen. Gör 50 hang-ups omedelbart.
Alla har dagar och kvällar då huvudet är helt tomt. Eller möjligen fyllt med vardagsludd eller grått oinspirerat klegg. Det är då du plockar fram din idépärm. Den kan vara en anteckningsbok, ett googledoc eller ett enkelt worddoc där du skriver ner alla på måfå idéer som någon gång passerat ditt sinne eller en pärm fyllt med tidningsnotiser/artiklar/rubriker/låttexter/wikipedia faktautdrag/ord som någon gång väckt något i dig och som du sparat. Bläddra i den tills en mer konkret idé tar form och försök skriva ner den.
Ibland kan en text vara som att göra ett försök med ett gammalt förhållande eller ett gammalt strul. Ja, men det kanske funkar den här gången? Nej, det gör det kanske inte. Skittråkigt. Ja, du har lagt massor av tid på en idé, gullat och kämpat och peppat. Men du får inte förhållandet mellan dej och texten/historien att funka. Du måste inte använda den just nu. Spara den till senare, låt den mogna. Du måste inte ha med allt du skriver i din bok eller i din novell. Allt funkar kanske inte just nu. Döda älsklingen och hitta en ny. Sen kan ni ha en kär återförening längre fram, när du haft tid att tänka.
Låt ingen läsa din text om du inte vet på förhand att personen ifråga kommer att kunna ge konstruktiv feedback och förstår din bokidé eller vad du vill åstadkomma. Presentera gärna projektet, ge exempel på vad du är ute efter för typ av kritik och ge personen några specifika punkter att tänka på inför genomläsning. Undvik att ge texten tidigt till folk vars åsikt du vet att du bryr dig enormt mycket om, även mild/slarvig kritik kan slå mycket hårdare mot ditt självförtroende än du kan ana.
Jag har själv en traumatisk incident när jag skissade på en novell om en syndaflod som började med en man som simmar i panik längst Oxford Street. Var hemskt nöjd med idén. Tills en person fick läsa mina slarviga anteckningar och impulsivt sa:
”Du skriver ju bra, men varför vill du skriva nån slags Waterworld”.
Pratade inte med personen på flera timmar. Novellen blev aldrig skriven.
Du är inte alltid själv din bästa kritiker, men det betyder faktiskt inte att vem som helst är det…
Du kan bli kräktrött på din text och känna att du aldrig mer vill se den. Ja, men lägg ner den då. Skriv på något annat. Du måste inte alltid ha gnistan att skriva på din bok, ni kanske behöver en paus i ert förhållande och träffa andra texter. Det är bättre att skriva på någonting än ingenting. Ha en flirt med en halvfärdig novell, ett utkast eller en vag idé, så kan du bli nykär i din gamla text. Eller så hittar du en starkare passion till en ny? Du ska tycka om din egen text. Inte alltid, alla har svackor, men för det mesta.
Vad gör dej lycklig? Vad älskar du att skriva? Vad får dig att gå vilse i tid och rum medan orden flödar? Det kanske inte är ett bokmanus alla gånger och det är ingen som hotar dig med slaktarkniv för att få dig att skriva en bok, det är ditt eget val. Om du blir gladare av att skriva noveller och kortare historier, gör det. Det finns inget som säger att du inte kan ge ut en novellsamling istället och din debutroman kanske kommer längre fram. Du ska bara skriva det du vill skriva. Du ska inte skriva det du inte vill skriva. Egoism kallas det och det är toppen.
Har du svårt att skriva hemma för att vardagen är för påträngande – byt miljö! Gå iväg och sätt dig och skriv någon annanstans – på ett café, på en krog, på ett bibliotek. Välj det som fungerar för dig. Stimmigt och folktätt eller lugnt och tyst. Du bestämmer.
För vissa fungerar det att gå till samma café samma kväll i veckan, för att få in en regelbunden skrivarrutin. För andra behöver det ständigt vara nya platser, för att få nya intryck och idéer. Själv skriver jag nästan aldrig hemma. Jag redigerar och bearbetar texten i lugn och ro hemma vid datorn, men när jag skriver nytt material är jag ofta på vift utanför lägenheten.
Om du sätter dig på ett kafé och försöker skriva, men upptäcker att det står still i skallen kanske du behöver uppvärmning? Glo på folk omkring dig för inspiration. Skriv ner en beskrivning av rummet, av en person i närheten, försök fånga persons utseende, rörelser och röst för att komma igång, innan du börjar skriva på det du planerat att arbeta med.
Om du föredrar tystnad när du skriver – se till att det är tyst omkring dig. Stäng av musiken, stäng dörren och använd öronproppar för att isolera dig i din egen värld. Men om du fungerar bättre med ljud omkring dig, sätt på musik som ger dig samma stämning som den scen du vill skriva ska ha. Låtar kan återge känslor med en skrämmande precision.
Vill du återskapa en tidsera – lyssna på musiken från just den tiden, om det så är 80-tals synthpop eller det glada 20-talets Charleston.
Vill du ha känslan av att vara tonåring? Lyssna på den låt som du lyssnade på när du blivit dumpad eller var olyckligt kär när du var tonåring.
Jag vet inte vilka låtar som gör just dig glad, ledsen, extatisk eller förbannad. Det vet bara du.
Jag vet bara att om jag vill återskapa en känsla av tonårsångest så lyssnar jag på Radioheads ”Creep”. För att jag lyssnade på den så många gånger när mitt hjärta brustit som tonåring att grannarna undrade om de fick ge mig skivor för att få mig att byta musik…
…
Jag önskar att jag skulle kunna säga att så här gör du för att skriva en bok. Ge råd. Titta tillbaka på mina dagbokssidor och rapportera vad jag gjorde rätt, vad jag gjorde fel och dela med mig av mina erfarenheter. Tyvärr skrev jag ingen dagbok överhuvudtaget under tiden då jag skrev Den Nya Människan. Det jag kan göra är att retroaktivt försöka pussla ihop bitarna.
Försöka få dig att förstå hur boken kom till. Vilka knep jag använde för att lyckas skriva och hur jag slogs med skrivkrampsdemonen. Alla kan få skrivkramp ibland. För nej, det är ju bara att sätta sig och skriva alla gånger. Den lilla detaljen som kallas verklighet kan ibland hindra en. Så hur stänger man ute verkligheten för att ta sig in i fantasin?
Skrivkramp är inte alltid att inte kunna skriva.
Skrivkramp kan också vara att inte ta sig tid till att skriva.
Du vet att du kan.
Skrivtips: Död åt ditt sociala liv
Stäng av internet. Internet är svårt att motstå och slukar tid. Du ska bara… Nej. Det ska du inte! Stäng av mobilen eller sätt den på ljudlöst och lägg den i ett annat rum. Sitt ner. Du får inte gå iväg. Inte ens om apokalypsen är här och Chutulu håller på att sluka världen. Du ska inte ens märka att jorden går under, för du sitter och skriver. Utan internet och mobil.
Kommentarer