Novellutkast: Äta djur

Det är första gången jag ser någon äta djur. Jag kan inte låta bli att stirra. Rynkar på näsan och sväljer ner kväljningar, fast jag försöker låta bli. Lukten av kött känns unken. Mättad och främmande. Oset som kom från spisen sticker i näsan.
– Vad är det för kött?
Han titta upp, ser förvånad ut.
– Entrecote.
– Från vilket djur?
– Vad menar du?
– Vilket djur är det du äter?
– Vet inte, spelar det någon roll? Det är väl antagligen ko, men helt säker är jag inte. Jag menar, nu för tiden säljer de ju ganska ofta entrecote från häst också. Du borde äta innan det kallnar.
[Läs mer…]

Novellutkast: Klasskamp

De slänger saker på glaset till fordonet vi transporteras i. Skriker och skanderar därute, deras röster hörs inte in genom ljudisoleringen, men jag kan se deras munnar röra sig. Jag rycker till varje gång något slår emot glaset. Vet att det är okrossbart glas, skottsäkert, men jag är ändå rädd. Här inne är det sterilt och decifincerat. Glaset är min och alla de andras livförsäkrning. En genomskinlig mur som skiljer på oss och dem. Jag vet att jag och de andra i fordonet är en lyckligt lottad skara. Inkomstskillnaderna är enorma, krisen härjar i hela Europa och klasskampen har intensifieras.
[Läs mer…]

Novellutkast: Hissbygget

Det pågick ett hissbygge i hennes hus. Hon noterade bara slamret, dammet som smög sig in i lägenheten och hur den breda trappan blev allt smalare ju mer den sågades av. Det var störande, men om bara några månader skulle hon slippa gå upp de fyra trapporna till sin lägenhet.

Hon märkte inte när bygget avstannade. Ingen i huset gjorde det. Alla de boende i huset hade för fullt upp med att passera det öppna hiss-schaktet, ta sig förbi bråte och tränga sig förbi stora lådor av utrustning för att märka att arbetet sakta hade avtagit.
[Läs mer…]

Novellutkast: Lördagssol

Han var van att betrakta världen. Det var hans arbete och hans öde in i evigheten. Han var en iakttagare. Nu föreföll tiden innan jorden så avlägsen. Hans första möte med mänskligheten hade varit i staden Ur i Mesopotamien. Han hade varit så ung och rättrådig då och trott att han visste bäst. Trott att han var vuxen.

Tusentals år senare insåg han att han varit trotsig och självisk. Men han ångrade sig inte. Vilken uppenbarelse det hade varit att upptäcka människorna med deras intensiva känslostormar. Med deras passion, behov av tillfredsställelse, deras sexualitet. Kvinnorna drogs till hans ansiktsdrag och hans tystnad. Bland människor hade han ingen röst. Genom sin tystnad gav han aldrig löften och svek dem därför aldrig.
[Läs mer…]

Novellutkast: Utan kraft

Golvet var isande kallt under honom när han vaknade. Blankslitet, kallt och glänsande. Han kände inte kylan, trots att hans andedräkt ångade. Rummet var bara några kvadratmeter stort och konstant ljust, trots att det inte fanns några fönster, bara raka stupande väggar som omgav honom. Temperaturen låg konstant på minus 30 Celsius.
Han såg knappt rummet längre, han hade varit innesluten där för länge och det fanns inte en spricka eller ett hörn han inte hade utforskat. Det fanns ingenting i rummet förutom han själv. Det var kliniskt rent, ljust och blankt av att hans bara fotsulor gått över golvet så många gånger att kvartsen blivit blanknött. Väggarna såg ut som grumlig is, som om havsvatten fixerats och frusits efter eoner av tid.
[Läs mer…]

Novellutkast: Kolingsborg

Går genom Gula gången. Det luktar av fränt gammalt piss och avslagen öl. Jag har alltid avskytt Gula gången. Jag kan gå långa omvägar för att undvika den. Men nu har jag och Anna siktet på Kolinsborg och klubben 90´s. Jag är egentligen för gammal för att vara nostalgisk över 90-talet. Det var trots allt min tonårstid och nu är jag 30 år. Det är för nära inpå. De flesta på klubben kommer vara tonåringar, småsyskon och gymnasieelever. Jag trodde inte att jag skulle känna mig gammal redan nu, men ute på klubbarna gör jag det. De som är på klubben 90s har aldrig upplevt 90-talet som vi har. Istället har de googlat fram sin information från bilder och artiklar, best of the 90s listor. De har skrattat åt klädstilen, åt musiken vi lyssnade på och försökt kopiera den. När de går på klubben är de utklädda. I kläder vi valde helt frivilligt. De väljer och vrakar ur 90-talet, tar det de vill ha och förkastar resten. Jag förstår dem. Men det stör mig att mina tonår är ett skämt redan.
[Läs mer…]

Novellutkast: Solbrännan

Jag har bränt mig. Röda skarpa konturer mot vit hud. Underskattade solen som så många andra. Nu får jag betala priset. Det svider över hela kroppen. Jag har fått små vita blåsor, som knottror på varje bit hud som varit utsatt för strålarna. Ändå har min kropp börjat anpassa sig till kylan. Jag fryser mindre, andas lättare och blir inte lika matt. Luften är torr och sticker i lungorna. Jag visste att det skulle ske förändringar, men nu har jag orsakat snabbare förändringar än väntat. Min nästa kontroll är om några dagar, jag är rädd att de ska sätta mig i karantän. Kan se kanterna av huden där den börjar rulla ihop sig. Det går att dra bort stora flagor av vit, seg hud om jag drar lite försiktigt. Sakta. Huden under är svagt röd och sträv.
[Läs mer…]

Skogen

Skrivövning: Skog
Tid: 20 minuter
Ord texten måste inkludera:
morgondagg, sav, benrester, plastpåse, bärnsten, skrapsår

SKOGEN

Skog har alltid ingett mig lugn. Gjort mig rofylld och väl till mods. Som att jag i skogen är skyddad från allt ont. När jag var liten och mamma jobbade natt brukade jag smyga ut ur lägenheten och promenera bort till Björkhagen och Nackareservatet. Och gick ensam in i skogen. Utforskade stillsamt mörkret, gick försiktigt omkring bland träden och skuggorna. Kunde sitta på en sten i timmar och bara andas in den där lukten av våt mossa, barr och multnande löv. Fuktig och mättad, men samtidigt sval och len.

Tog alltid med mig någon liten souvernir från mina nattliga utflykter. Det jag kunde hitta. De vita benresterna av en liten fågel. En stelnad klump sav från ett träd. Till och med en röd platspåse som förvillat sig in i skogens innanmäte. Jag berättade aldrig för mamma. Jag visste att jag inte fick gå ut i skogen ensam, men det var som att den kallade på mig. Som att något inuti mig var inkapslat och bevarat av skogens inre, av dess själ. Som att det fanns en bit av mig därinne i gömmorna, vilande som en insekt innesluten i bärnsten till tidernas ände.
[Läs mer…]

Transformationen

Skrivövning: Transformation
Genre: Sci-fi
Tid: 20 minuter
Tema: Byte av värd
Krav: Hela handlingen skulle äga rum inom en max 5 minuters tidsrymd.
Ord som ska inkluderas i texten:
Transformation, antibakteriell, svart hål, slem/plasma, magnet, gravitation

En del av dem

Hon pressar långsamt in händerna genom den antibakteriella plasman och djupare in. Undviker hastiga rörelser som kan avbryta transformationen. Samtidigt skakar hennes händer, trots att hon försöker behärska sig. Tiden håller på att rinna ut, processen måste genomföras nu.

Hon är skräckslagen. Genom den trögflytande, grumliga plasman kan hon se sina händer börja omvandlas. Drar ett djupt, darrande andetag och fortsätter att långsamt pressa in armarna. Plasman täcker henne ända upp till armbågarna. Ljummen, pulserande plasma. Den ångar ut i det kyliga laboratoriet, ett stickande moln av dimma slår emot hennes ansikte. Hon vet att det här är hennes enda chans till överlevnad. Men hon tar steget motvilligt. Vill inte förvandlas till en av dem. Men skeppet kommer närmare det svarta hålet varje sekund.
[Läs mer…]

Födokälla

Skrivövning: Rymden
Tid:
20 minuter
Genre: Scifi
Plats: Rymden
Ord texten måste inkludera: våldsmonopol, kamratfostran, ungkarlshotell, skadedjur


Födokälla

Hon slår mig hårt i ansiktet. Jag ger inget ljud ifrån mig. Hon slår igen, med ännu mer kraft i slaget. Jag biter ihop. Om jag reagerar på något sätt kommer det bara att leda till förlängd bestraffning.

– Du lät henne komma undan, kamrat. Skadedjuret är på ditt ansvar nu och eventuella skador hon gör på skeppet.

Jag säger inget, hon har inte ställt en fråga för mig att besvara. Står med nedböjt huvud. Räknar linjerna i det rutade golvet framför mig. Färsäöer fokusera på något annat än smärtan och skammen. Mitt befäl håller våldsmonopolet på skeppet och hon har rätt att förnedra mig offentligt. Jag förtjänar bestraffning. Det är på mitt ansvar att skadedjuret lyckades fly ur sin förvaring. Inte medvetet och inte på grund av bristande säkerhetsrutiner eller slarv från min sida. Men jag anser att jag borde ha upptäckt transformationen. Hade jag gjort det hade jag kunnat larma.
[Läs mer…]