Jag var med i paneldebatten ”She saved the world. A lot.” på Monsters of Film där vi diskuterade kvinnor i skräckfilm igår och har inte kunnat sluta tänka på det. Så här är mina något fragmentariska tankar kring kvinnor och skräck. Det brukar ju sägas att skräck, tillsammans med både sci-fi och fantasy, brukar få ett uppsving när världen präglas av ekonomisk instabilitet och politisk turbulens. Med skräck går det ibland att se teman som återspeglar samhället. När samhällets rädslor förändras så förändras ofta skräcken också – vad vi ser som skrämmande.
Att exempelvis kvinnor syns mer och är bättre representerade både som hjälte och monster i alla de genres har ju att göra med att kvinnor tar mer plats och har mer inflytande idag. Så jag satt och funderade över om det faktiskt går att se trender, både för vad vi är rädda för och hur kvinnor framstår i skräckfilmer. Det är lite lösryckta funderingar, så ta det hela med en nypa salt.

Vänner och familj
Skräckfilm skapas ju i ett syfte – filmerna ska skrämma livet ur oss som publik. Vi älskar att placeras till gränsen av panik utan att egentligen behöver oroa oss för att vara i fara. Men det är intressant att se vad vi är mest rädda för. Att så många rysare är mer vardagliga idag och handlar om familj, barn och vänner istället för monster kanske säger att vi är mest rädda för att förlora vår trygghet och rädda för att folk omkring oss ska visa sig vara något annat än vi tror.
Det känns som att kvinnor får mest utrymme just nu inom drama/skräck genren med tema om familjer, barn och vänner. Där du ska känna dig mest trygg är du i störst fara.
(Ex American Horror Story, Stoker, The Conjuring, Carrie (Remake), Paranormal Activity, Dark Touch, We are what we are, American Mary, Would you rather, You´re next, All the boys love Mandy Lane. )

Kvinnliga hjältar såväl som kvinnliga monster/kvinnliga hot
Att både huvudperson och monster är kvinnor. Traditionellt sett var kvinnor offer och män förövare, medan nu verkar det som att kvinnor representerar båda de starkaste sidorna i skräcken – både offer och förövare – i större utsträckning än tidigare. (ex. The Conjuring, Stoker, The Decent, Carrie)
Inte enbart ett skräckfilmstema, men trenden att ta skräck som är specifikt kvinnlig och utforska är väldigt återkommande. Graviditet, födsel, övergrepp, våldtäkt. I 28 dagar senare var det för mig personligen mycket mer skrämmande med människorna än med zombies.

Kvinnor plågas fortfarande mer än män
En sak jag fortfarande ogillar är att det fortfarande går att se att kvinnors plåga visas mycket mer än mäns. Jag skulle säga att män och kvinnor mestadels avverkas i samma utsträckning i skräck, men ofta visas kvinnors dödsfall så enormt mycket mer och utdraget. Så har det varit sedan 70-talets slasher filmer och det hänger tyvärr fortfarande kvar. (ex. Eden Lake och Them)

Det spelar mindre roll vilket kön karaktärerna har
Jag har en känsla av att det spelar mindre roll nu vilket kön karaktärerna har, utan att det snarare handlar om att skapa starka, mångfacetterade karaktärer som inte är varken manliga eller kvinnliga stereotyper. Jag skulle säga att en hel del skräck idag inte handlar om manligt och kvinnligt lika mycket som att alla jobbar tillsammans för att undvika att dö. (ex. The Walking Dead, 28 dagar senare, Paranormal Activity)
Det är mer sällan en ensam kvinna som är utsatt utan istället går vi igenom det tillsammans som par, även om kvinnan vanligtvis överlever längre och kämpar emot hårdare (ex. Eden lake, Them)
Tidigare trend har varit ett stort skräcktema att fokusera på rollen som mamma (ex. Rosemarys baby, The Others) Skräckfilmer med föräldrateman har utvecklas på ett intressant sätt för att det verkar som att det är mindre fokus på rädslan/utsattheten enbart hos mamman – nu inkluderas båda föräldrarna. (ex. The Conjuring, Insidious, Dark skies, Amytiville Horror)

Skräckens påverkan på andra genres
Skräck går aldrig ur tiden, men i filmer idag är action och scifi väldigt starka trender och där syns allt fler kvinnor som är starka och tar plats. Det känns som att de genres just nu börjar komma ikapp med skräckfilmen. Slasherfilmerna på 70- och 80-talet var det som introducerade kvinnor både som offer och som hjälte/överlevare och det var även då som just ”the final girl” – tjejen som tar kontrollen och slår tillbaka mot sina förövare och som är den sista överlevaren etablerades. Även Alien-seriens Ripley är en final girl, den som slår tillbaka. The final girl är intressant för att hon tvingas se och uppleva allt, se sina vänner dödas, jagas och till slut slår tillbaka. Hon är den som ser döden vitögat och lyckas vara stark nog att döda hotet och det är henne man ser som hjälte och hejar på. Däremot var det vanligt att just the final girl är ganska asexuell, med ett namn som både pojkar och flickor kan ha, hon dricker inte, har vanligtvis inte sex och är ganska blyg – en roll som jag hoppas kommer utvecklas och förändras mer i framtiden. Just den trenden med the final girl upplever jag är starkt på väg tillbaka, men lustigt nog kanske inte främst inom skräck utan snarare i andra genres ( ex Hungerspelen, Gravity, ) där vi får kvinnliga huvudkaraktärer som tar kontroll över situationen och kämpar för överlevnad.