”Kursen tog mig med storm”

”Har du några tips till den som vill skriva i dystopi-genren?
– Det första steget är att du själv måste tro på det du skriver, annars kommer ingen annan att tro på det. Kan du få läsaren att tro på världen du skapar kommer den personen att tro på allt du berättar. Gör det orimliga rimligt och förankra det du skriver i vardagsrealism. Med Den nya människan har jag skrivit en dystopisk roman om mänsklighetens undergång. Men berättelsen är vardaglig och fokuserar på barnen som föds och hur världen reagerar på dem. Det är en väldigt nära framtid som alla kan känna igen sig i och skrämmas av.”

Läs hela intervjun på Skrivarakademins hemsida:
http://www.folkuniversitetet.se/Skolor/Estetiska-skolor/Skrivarakademin-i-Stockholm/Puffar/Boel-Bermann/

DenNyaMänniskan_roman_boel_bermann_beskärd

Skrivtips: Hemma bra, men borta bäst

Har du svårt att skriva hemma för att vardagen är för påträngande – byt miljö! Gå iväg och sätt dig och skriv någon annanstans – på ett café, på en krog, på ett bibliotek. Välj det som fungerar för dig. Stimmigt och folktätt eller lugnt och tyst. Du bestämmer.
För vissa fungerar det att gå till samma café samma kväll i veckan, för att få in en regelbunden skrivarrutin. För andra behöver det ständigt vara nya platser, för att få nya intryck och idéer. Själv skriver jag nästan aldrig hemma. Jag redigerar och bearbetar texten i lugn och ro hemma vid datorn, men när jag skriver nytt material är jag ofta på vift utanför lägenheten.
Om du sätter dig på ett kafé och försöker skriva, men upptäcker att det står still i skallen kanske du behöver uppvärmning? Glo på folk omkring dig för inspiration. Skriv ner en beskrivning av rummet, av en person i närheten, försök fånga persons utseende, rörelser och röst för att komma igång, innan du börjar skriva på det du planerat att arbeta med.

texten_boelbermann

Publicerat på Fruktan.se

Filmtips: Lady Vengeance

”Lady Vengeance” framstår vid första anblick som ett starkt känslomässigt drama, skenbart nästan en trevlig film. Men om du bara rispar lite på ytan med fingernageln upptäcker du snart en så oroväckande tryckt stämning att man nästan kan ta på den.

I över tretton år har Geum-Ja varit fängslad. Orsaken är att hon nitton år gammal erkände sig skyldig till kidnappningen och mordet på en femårig pojke. Men bekännelsen var inte hela sanningen och en brinnande hämndlystnad hänger nu i luften.
[Läs mer…]

Novell: Gunnar

Den första gången hon ser mannen är på ett semesterfotografi från Egypten. Fotografiet är taget i intensivt solsken, hon hade bett några förbipasserande ta ett foto. Hon och pojkvännen står i solbestänkt ökenlandskap intill ett rastställe. Hon har en cigarett i näven och tittar åt sidan, medan pojkvännen blundar.

Fotot är suddigt, fokus har hamnat på en förbipasserande i bakgrunden. Mannen ser helt vanlig ut, en av många turister. Han har en spetsig näsa, mörka ögon och rödbränd hud. Khakishorts, ljus skjorta och runda glasögon. Han är uppenbarligen på väg någonstans och har bara råkat hamna i bakgrunden till semesterfotot. Varken hon eller pojkvännen kan minnas honom. När hon för över bilderna till datorn tänker hon inte mer på den saken. Hon samlar alla bilderna, raderar de allra värsta och laddar upp dem i ett album på facebook. Fotot med mannen får vara kvar, hon är inte så kinkig.
[Läs mer…]

Barn är skrämmande

Varför skrivs  många dystopier och framtidsskildringar om barn och fortplantning? För att barnen är vår framtid. Ta bort barnen så tar du bort mänsklighetens framtid. Och det finns många vägar att utforska. Att inga barn föds. Att muterade barn föds. Att färre barn föds. Det är bara att se till att det drabbar mänskligheten urskillningslöst, för att sedan luta sig tillbaka och försöka sätta ord på hur samhället reagerar på situationen.

Barn. Varför just en dystopisk roman om barn? För mig är barn skrämmande. Och för att förtydliga, alla de barn jag träffat tycker jag enormt mycket om. Så det är egentligen inte barnen i sig som är skrämmande, utan vad det verka innebära att ha barn. Det gör att du är ansvarig för en annan människa, ett annat liv, som inte kan ta hand om sig själv. Det enda du kan göra är ditt absolut bästa och hoppas att barnet känner att du älskar det och bryr dig om det.

Många av mina vänner har barn och de är fantastiska föräldrar, det kan vem som helst se. Ändå känns det som att de är rädda. Rädslan verkar vara en del av föräldraskapet, i synnerhet i början. Rädslan av att inte räcka till och rädslan för att göra fel. Jag tror inte att det finns något fel, de är bra människor som kommer att göra bra saker.

Jag ser deras ansikten lysa upp när barnen belönar dem med glädje och ord och gester.
Och någonstans där föddes tanken i mitt bakhuvud om vad som skulle hända om föräldrarna inte fick den belöningen.
Om barnen inte reagerade på deras ansiktsuttryck, ord och handlingar och inte visade tillgivenhet för dem.

Jag tror inte att det skulle förändra föräldrarnas agerande. Snarare tvärtom, de skulle kämpa hårdare. För att nå fram till barnet. Jag tror att de skulle älska barnet ändå och ta hand om det och göra allt som står i deras makt. Men det skulle vara frustrerande. Det skulle tära på dem, men de skulle göra sitt bästa för att inte visa det.

Jag tror att det är omöjligt att inte älska sitt barn.
Även om det barnet skulle vara inkapabelt att älska tillbaka.
Det är den idén jag byggt min debutroman ”Den nya människan” på.

DenNyaMänniskan_roman_boel_bermann

Ett accelererande universum

”Det finns en teori som säger att om någon någonsin upptäcker vad Universum är till för och varför det existerar kommer det omedelbart att försvinna och ersättas av någonting ännu mer bisarrt och obegripligt. Enligt en annan teori har detta redan inträffat.”
Douglas Adams, Liftarens Guide till Galaxen

Rymden har en oerhört rogivande inverkan på mig. Det spelar ingen roll om jag tittar på Aliens, ligger på en gräsmatta och försöker se stjärnbilder eller hör en föreläsning av en av årets nobelpristagare som berättar för mig att universum har en accelererande expansion. Det lugnar mig in i de innersta vråna av min själ att tänka på rymden. För att det är så stort att det är obegripligt.
För att allt är okänt och outforskat och för att vi inte har den blekaste aning om vad som finns därute.
[Läs mer…]

Förbättring av människan

Skrivövning: Förbättring av människan
Tid: 20 minuter
Genre: Sci-fi/framtid
Tema: Förbättring av människan
Ord som måste inkluderas: klasshat, restavfall, industri, laserpistol

Mitt resultat av skrivövningen:

Vaccineringen
Jag känner mig inte så annorlunda. Trodde att det skulle kännas mer omvälvande. Livsförändrande. Så mycket pengar bara för att få jobbet. En investering, sa mina föräldrar. En investering för framtiden. Deras framtid. De har tagit ett lån för att ge mig vaccineringen. Med min existens och min framtida potential är jag deras pensionsförsäkring. I de här otrygga tiderna måste det ske. Jag måste vaccineras för att bli immun mot alla kända sjukdomar. Just nu är det bara ett mindre område av min kropp som har vaccinet. Men det kommer att föröka sig, sprida sig och bygga upp mitt skydd.
[Läs mer…]

Skrivtips: Tyst som i graven

Om du föredrar tystnad när du skriver – se till att det är tyst omkring dig. Stäng av musiken, stäng dörren och använd öronproppar för att isolera dig i din egen värld. Men om du fungerar bättre med ljud omkring dig, sätt på musik som ger dig samma stämning som den scen du vill skriva ska ha. Låtar kan återge känslor med en skrämmande precision.

Vill du återskapa en tidsera – lyssna på musiken från just den tiden, om det så är 80-tals synthpop eller det glada 20-talets Charleston.
Vill du ha känslan av att vara tonåring? Lyssna på den låt som du lyssnade på när du blivit dumpad eller var olyckligt kär när du var tonåring.

Jag vet inte vilka låtar som gör just dig glad, ledsen, extatisk eller förbannad. Det vet bara du.
Jag vet bara att om jag vill återskapa en känsla av tonårsångest så lyssnar jag på Radioheads ”Creep”. För att jag lyssnade på den så många gånger när mitt hjärta brustit som tonåring att grannarna undrade om de fick ge mig skivor för att få mig att byta musik…

Publicerad på Fruktan.se

Filmtips: A Scanner Darkly

Svettiga droghallucinationer i nära framtid. En destruktiv drog brutit ner stora delar av mänskligheten. Den tycks ostoppbar och väller in över landet, men ingen vet var den kommer ifrån.  Knarkpolisen Bob Arctor försöker desperat att spåra de större leverantörerna. Han var den trygga familjefadern som gav upp villan, gräsklipparen och den trygga vardagen för att han behövde nåt mer i tillvaron. Men inom kort finner han sig själv beroende av ämnet D.

Richart Linklater har skapat ett unikt stycke film. Genom att först spela in och filma scenerna och sedan animera dessa i lager på lager i en slags flytande teknik är filmen en visuell utmaning. A scanner darkly har samma svettiga nervositet och stissighet som missbrukarna själva har när kicken planat ut sig.
[Läs mer…]

Novell: Slut

När det tog slut försvann du. Fullständigt. Inte bara som man säger, att du försvann ur mitt liv. Din adress blev okänd på hitta.se, din profil plockades bort från facebook, din hemsida lades ner under rubriken ”Reparation pågår” och din mejl började studsa. Bilderna av dig som fanns utspridda över nätet sipprade bort och blev allt färre när jag bildgooglade på dig. Till slut försvann de allihop och nätet frågade om jag sökte efter helt andra, okända personer. Vännerna sa att de hade sett dig ute på krogen, på barer, klubbar och restauranger. Men ingen var någonsin helt säker på att det var du. ”Det var väldigt likt, men jag vågade inte hälsa. ”

[Läs mer…]