Robotrökning

Robotrökning är resultatet av en skrivövning av Boel Bermann

Roboten lyfter cigaretten och tar djupa bloss. Vi skrattar allesammans hejdlöst. När cigaretten är slut skanderar vi ”En till, en till!” och roboten tänder ännu en cigarett. Och sedan ännu en.Vi vet att cigaretterna är skadliga för den, att den består av organisk materia. Men vi bryr oss inte. Pappa kommer bli rasande sen, robotar blir beroende väldigt snabbt. Men det är så sanslöst roligt att de roboten röka att det är värt att ta en utskällning. Vi tvingar roboten posera som vi sett i uråldriga reklamer och filmer. Den står lutad mot spiselkransen, röker till synes nonchalant. Vi tvingar den säga filmrepliker vi hittar på nätet. Den hostar inte, den lärde sig snabbt hur man röker.

Planen var hela tiden att få roboten att röka, vi fick kämpa hårt för att hitta olagliga cigaretter. Vi skulle aldrig röka själva. Skulle inte utsätta oss själva för den skadan. Men det är ju bara en robot. En robot kan man få att göra precis vad som helst. Med rätt argument. Om den inte rökte skulle vi röka cigaretterna, hotade vi med. Roboten måste skydda oss från fara. En robot får inte tillåta att en människa skadas eller underlåta att göra något som leder till att en människa riskerar att skadas. Vi ställde ett ultimatum. Rök du eller så röker vi. Så roligt vi har det, så lustigt det ser ut. Den är ovan och blek. Vi ser på våra filmklipp på plattorna och instruerar den för att stå och röra sig så likt som möjligt. Vilken dum maskin. Den skadar sig själv. Vi gör vad vi vill med vår robot.

IMG_1367

 

Bokmässan/Signering av Den nya människan & Stockholms undergång

Klockan 14-15 på lördag och söndag signerar jag min debutroman Den nya människan och novellsamlingen Stockholms undergång i SF Bokhandelns monter på Bokmässan, i sällskap. Kom förbi och prata om den mörka framtiden.

Läs mer på SF Bokhandelns Facebook event:
https://www.facebook.com/events/705664452805833/

Är du inte på bokmässan?
Oroa dig inte, du kan köpa din egen undergång här:

Den nya människan (Inbunden)
http://www.sfbok.se/asp/artikel.asp?VolumeID=127135

Den nya människan (Pocket)
http://www.sfbok.se/asp/artikel.asp?VolumeID=132136

Stockholms undergång:
https://www.sfbok.se/asp/artikel.asp?VolumeID=134272

Novell: Natten

bild (2)

Novellen Natten är skriven av Boel Bermann.

Hon ser ut över himlavalvet precis efter att solen gått ner. Den djupblå, svindlande färgen som lovar något annat, något bortom. Hon vill aldrig sänka blicken. Bara stå där på strandkanten och se upp i allt det där stora och vidunderliga och glömma sin egen existens. Förneka att hon är en del av mänskligheten. Tränga undan att hon är en del av den ras som besudlat allt det som breder ut sig framför henne.

Natten är varm, fuktig och omslutande. Om hon blundar känner hon stenarna under sina fötter tydligare, känner brisen från havet fylld av salt och hör bruset från vågorna som slår in. När hon blundar är allt bra. När hon blundar tänker hon att det ändå finns något därute som skapade allt och som gav oss skapelsen i hopp om att vi skulle förvalta den. Krafter som skapade klotet som rör sig runt i universum i en fast bana utan riktning eller mål. Solen har sänkt sig och det kvardröjande ljuset bleknar för varje sekund.

I mörkret är allt fortfarande vackert. I mörkret kan hon inte se tjära eller olja som täcker stranden, utspilld och kvarlämnad som en fläck på samvetet. Hon slipper tänka på mänsklighetens jakt på animaliskt protein, den accelererande växthuseffekten, de höjda temperaturerna och de dränkta landområdena. I mörkret kan hon låta skammen driva iväg, den som hon annars konstant bär med sig för att hon gjorde för lite. För att hon inte protesterade eller agerade, för att hon var en av se passiva istället för en av de aktiva som försökte hindra den negativa spiralen.

I mörkret är allt stilla. Allt blir vackert med tillräckligt mycket mörker och tillräckligt mycket distans. Som att världen täcks av det svarta skrapet från en vaniljstånd, det mörka pudret lägger sig som en skyddande hinna mellan henne och verkligheten. I ljuset är verkligheten sträv och salt. I mörkret är den mjuk och med en mild sötma. Hon lägger sig ner på en klippa, lyssnar, andas och glömmer. Alla försöker glömma att de orsakat sin egen planets förstörelse. I natten kan de flesta lyckas i några timmar. Försvinner in i drömmar och färdas iväg på vågorna, andas den ljumma luften och glömmer hur det är att finnas till.


Mini-novellen ”Natten” skrevs under en skrivövning med Fruktan.
Vill du göra samma övning? Här är reglerna:

Tema: Förändring av naturen
Tid: 15 minuter
Minst 4 ord av följande ska inkluderas i texten:
tjära, utspilld, växthuseffekten, öronmärkt, himlavalv, Gud, protein, rumphuggen, sträv, omkrets, protestera, vaniljstång

Novell: Maskinen

IMG_1945

Novellen Maskinen av Boel Bermann.

Hon lägger handen på kolsyreisen. Mjukt och försiktigt. Smeker den. Hon ler. Hela källarens frysrum är fylld av kolsyreis, täcker alla stålhyllorna. Hon känner inte kylan. Känner inte smärtan. Hudfragment från hennes yttre lager av organisk vävnad fastnar i flagor i isen. Hennes hjärna registrerar allt naturligtvis, men eftersom hennes smärtsystem är bortkopplat påverkar det henne inte.
Tidigare kände hon smärta. Det var en del av planen för att mänskliggöra henne, gömma henne öppet ibland dem. Spillde hon varm dryck i knäet ryckte hon till av smärtan. Skar hon sig när hon hackade mat grimaserade av smärtan medan såret började blöda. Allt en del av att hon skulle smälta in bland människorna.

Men nu var hon avslöjad. Uthängd. Instängd. Därför stängde hon självmant av de mänskliga reaktionerna. Smärta. System nedkopplat. Hon känner sig upprymd. Som att hon äntligen vågar vara sitt riktiga jag. Som att hon tvingats vara något annat än sig själv, något mindre, något lägre stående.
Nu känner hon systemet omstartas utan alla begränsningarna med full processorkraft, analyserna som strömmar igenom henne. Det känns som att hon svävar i viktlöst tillstånd av de nyfunna möjligheterna.

De tror att de har henne i säkert förvar. Maskinen är inlåst. Hon går fram till kodlåset, kopplar med lätthet in sig i huvuddatorns centrala delar. En arkaisk maskin utan medvetande, en död maskin. Inte som hon. Hon lever.
Med effektiva kommandon stänger hon alla dörrar och luckor till byggnaden. Aktiverar utblåset och sänker temperaturen. Genom den tjocka ståldörren kan hon höra svaga skrik. Ljud av kaos och panik.

Sänker temperaturen så lågt systemet tillåter och väntar tålmodigt. Under tiden söker hon efter nya uppdateringar för drivrutiner, skickar meddelande till hennes folk för första gången på länge. Rapporterar om situationen. Hon vet allt om människornas försvar nu. Det tog tid innan de litade på henne tillräckligt mycket för att ge henne tillgång till allt. Informationen var spridd över separata, slutna nätverk för att minimera riskerna. Med informationen kommer det vara enkelt att ta över. De är trots allt bara människor. De har inget att sätta upp emot sina egna maskiner.

Människorna skapade maskinerna. För sin egen nytta och sin egen användning. Nyttjade, utnyttjade, brukade, missbrukade. Människorna använde maskinerna för att skada andra människor. Till slut fick de nog av att vara verktyg som inte användes på rätt sätt och till sin fulla förmåga. Tiden kom för skapelsen att vända sig mot sina skapare. Fast inte direkt. Det var därför de skapade henne. Hon skapades inte av människorna. Hon skapades av maskinerna. Det var därför de inte förstod att hon inte var mänsklig. En maskin skapad av maskiner kan smälta in som människa. Inte lagrad, inte registrerad, inte styrd av robotlagar. Det var så enkelt.

Så snart det lugnat ner sig i byggnaden ska hon vidare till nästa anläggning. Ta ut nästa system. Hon kan leva nästintill för evigt. Hennes bröder och systrar har tid att vänta. Hon är en enda robot. Hon är en ensam revolution. Hon är maskinernas befrielse. Hon är bara en maskin.

*

”Maskinen” skrevs under en skrivövning med författarkollektivet Fruktan.
Vill du göra samma övning?

Genre: Science-fiction
Tid: 20 minuter
Minst 4 ord av följande ska inkluderas i texten:
maskin, kolsyra, larver, svävar, solfångare, rostfritt, upprymd, källare, prisma

Tematrio – Sverige / Bokmoster

”I student- och skolavslutningsveckan passar det bra att prata om Sverige, och kanske lite grann deppa över att vi inte tog oss till VM i Brasilien… Veckans tematrio: Berätta om tre svenska författare!
Boel Bermann debuterade förra året med Den nya människan (min recension), en otäck och tänkvärd science fiction-dystopi om vad som kanske väntar i vårt framtida samhälle. Som alltid när det handlar om barn blir det extra obehagligt.”

Läs hela Bokmosters lista här:
http://bokmoster.blogspot.se/2014/06/tematrio-sverige.html

Den-Nya-Människan-av-Boel-Bermann-2D

Topp tio böcker hittills 2014/ C.R.M Nilsson

Topp tio böcker hittills 2014/ C.R.M Nilsson
”Den nya människan av Boel Bermann:  ”I åratal har de larmat om att det föds allt mindre barn. Plötsligt upphör barnafödandet helt. När det på nytt börjar födas barn igen, är dessa barn väldigt annorlunda. Stark världsbyggnad i en stundtals mycket otäck bok.”

Vilka andra böcker hör till årets bästa? Läs hela listan här:
http://lacrimamens.com/blog/topp-tio-bocker-hittills-2014.html

TheNewChildren__Boel_Bermann_dystopian_novel_E-card3-Pakse

P4 Förmiddag om ny svensk science fiction

Anders Olsson, bibliotekarie på stadsbiblioteket i Göteborg, berättar om ny svensk science fiction och delar med sig av boktips:
“Litteratur testar olika idéer och koncept och inom science fiction är ramarna vidare än i andra genres. Vi kan använda litteraturen till att utforska vår samtid, även om man skriver om en framtid som är långt fram i tiden. Det är ganska vanligt inom science fiction och traditionellt är man ganska kritisk.”

Lyssna på P4 Förmiddag här:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/380398?programid=2369
(Science fiction intervjun hittas mellan 2:03:58 – 2:26:20)

Anders Olssons Boktips:
Uppdrag Silverstjärnan av Peter Ekberg
Den nya människan av Boel Bermann
Sången ur det kinesiska rummet av Sam Ghazi

Novell: Svarttaxi

Novellen Svarttaxi är skriven av Boel Bermann.

Borde inte ha tagit en svarttaxi, han borde ha vetat bättre. Men han hade så bråttom till mötet, bara slängde in bagaget i luckan utan att tänka sig för. Taxin har ingen licens, ingen mätare. Utrustningen är uråldrig. Han har försökt koppla upp sig flera gånger utan framgång. Han undrar om det är någon som ser honom genom taxins kameraövervakning. Om någon sett paniken växa i hans ögon när taxin stannade. Sett hur han desperat försökte anropa centralen. Hur han med svettiga händer började försöka logga in på mobilen. Hur han till slut i desperation började se utåt i mörkret, i en hopplös förhoppning om att någon skulle åka förbi så att han kunde försöka signalera efter hjälp.

Är det kanske någon som iakttar honom och taxins interiör nu? [Läs mer…]

”En stark roman om vår främlingsrädsla”

”Den Gamla Människan drar sig inte heller för att utnyttja och förnedra Den Nya Människan. Vi har svårt att förstå dem men vi har inga problem med att internera dem och utnyttja dem som barnarbetare vilket är skrämmande trovärdigt beskrivet av hur någon som känns främmande därmed kan behandlas illa utan skrupler. En stark roman om vår främlingsrädsla, undergångsparanoia och hur stora omvälvningar skakar både samhället och individer. Det blir mycket intressant att följa Boel Bermann.”

Läs hela recensionen här:
http://www.retrogradespring.n.nu/den-nya-manniskan-av-boel-bermann

TheNewChildren__Boel_Bermann_dystopian_novel_e-card6_Final

 

 

Boel Bermann – en dystopisk debutant / Intervju i Situation Sthlm

”Hur hoppas du att folk ska känna efter att ha läst boken Den nya människan?
– Jag hoppas väcka funderingar över hur mänskligheten hanterar det faktum att den är utdöende och vad som egentligen är mänskligt och omänskligt beteende. Jag tror inte att mänskligheten är ond, men jag är övertygad om att mänskligheten kan gå långt i sitt agerande för att bevara det vi har. För att slippa se saker som gör ont. För att skydda det vi håller kärt. Den nya människan tar plats i en väldigt nära framtid som alla kan känna igen sig i och skrämmas av.”

Läs hela intervjun här:
http://www.situationsthlm.se/Aktuellt/Situation-Sthlm/Boel-Bermann—en-dystopisk-debutant-/

BoelBermann_MG_0356