Ett av de få pålitliga ögonvittnen som såg och dokumenterade Stockholms Undergång var författaren Eira A Ekre, medlem i skrivarkollektivet Fruktan, som i novellen ”Regnbågen” dokumenterar händelserna runt det hela.

Kort beskrivning ur novellen ”Regnbågen”:
”Någonting är konstigt. Solen har nästan gått ner men nyhetsbilderna verkar vara från precis nu. Och regnbågen skiner starkt trots att det nästan är mörkt ute. Om han slog på ljudet skulle nyhetsuppläsaren säkert förklara varför. Efter att ha sneglat på mamma ger han upp hoppet om att få lyssna. Istället stirrar han på regnbågen och reportern som står i förgrunden. Den är vacker. Så vacker att han ler när han tittar på den. Han undrar om han skulle kunna se den från balkongen. Det borde gå. De bor ju i lägenheten högst upp. Men han får inte gå ut på balkongen själv, för hon är rädd att han ska trilla ner. Som pappa.”
[Läs mer…]

Unik ögonblicksbild
Ett av de få pålitliga ögonvittnen som såg och dokumenterade undergången var författaren Boel Bermann, medlem i skrivarkollektivet Fruktan, som i novellen ”Råttorna” dokumenterar den oväntade undergången och och händelserna runt det hela. Vittnesmålen visar att Stockholm var en levande plats före undergången och även om dokumenteringen är begränsad av själva förstörelsen finns det fragment av dokumentation som visar de minsta detaljerna i vardagslivet.

Kort beskrivning ur novellen ”Råttorna”:
”Utegångsförbudet för medborgarna trädde i kraft vid midnatt, samtidigt som signalen aktiverades. Jag följer nyhetsbulletinerna hela natten. Nyhetsbilderna tas från tak och övervakningskameror. Bilderna är frustrerande otydliga. Faktum är att många medborgares bilder tagna från hemmen håller högre kvalité, men där kan man inte se omfattningen på evakueringen. Allt tyder på att min sändare fungerar. Råttorna lockas ut från sina gömställen runt om i Stockholm. Hukande och smutsiga gestalter längst gatorna. De är fler än vi trott. Fler än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig.”

[Läs mer…]